Skriv ut
Träffar: 4041

När jag flyttade till Piteå blev jag förvånad av hur lite påhopp jag, som skåning, fick på grund av mitt påbrå. Danmarksskämten lös i sin frånvaro, folk förstod det jag sa. Ett fåtal hånade mig för mina skorrande ”r”. På västkusten är det andra bullar.

Sedan jag lämnade Skåne för ett nytt liv i Göteborg, har förolämpningarna, skämten och ordvitsarna om skåningarna haglat. Om det beror på att folk här i stan är drygare än i Norrland, det låter jag vara osagt. En sak är dock säker. Ingen ”halvdansk” går säker.

Jag träffade en göteborgstös en dag. Hon var trevlig, vacker som en solnedgång och pratade sådär charmig klämkäckt med båda det ”änna” och det andra. Vi diskuterade svenska städer, om Göteborgs charm och om hur huvudstaden Stockholm är det opersonliga personifierat. Vi gled sakta in på ämnet Malmö.
”Malmö är en mysig liten stad. Perfekt om man vill slippa storstadsstressen” kläckte hon ur sig och jag blev, utan att försvara Malmö som stad -  jag är född i Helsingborg och stolt för det -  smått kränkt och påpekade minsann att Malmö är landets tredje största stad. Hon klappade mig förstående på axeln och skrattade.

Det slutar inte där. På jobbet är jag känd som Skåne, hobbydansken, nordtysken, killen man bara ringer korta samtal till. Utlandstaxan är trots allt inte särskilt billig.

Jag saknar Piteå ibland. Där var hånet befogat. Cirka 150 mil hemifrån var man trots allt lite exotiskt. När folk här i stan tappar hakan över att man är skåning känns det lite fånigt. Hemlandet ligger liksom knappt 2,5 timme hemifrån.

Så ett hett tips när du besöker Göteborg någon dag: Prata engelska. Ska du tvunget prata svenska, undvik ord med mycket ”r”. Typ råvaror och termobyxor.

 

купить межкомнатные двери
лекарства киев
pro-service.com.ua
клиники лечения алкоголизма в киеве
www.profshina.kiev.ua/