Skåningen som drog till Norrbotten

"Mitt namn är Göransson. Andreas Göransson."
Så hade jag kunnat presentera mig för er om jag vore en hemlig agent, en propert klädd man med ett vapen i ena handen och en dry martini i den andra. Redo att offra kläder och hälsa för omvärlden. Men så är inte fallet. Tyvärr.
Detta är min allra första krönika här på portalen. Så jag tänkte att vi skulle stifta bekantskap med varandra.

Namnet är Andreas Göransson - född Larsson. Jag är 21 år gammal och älskar film, musik och tv-spel. Film är mitt största intresse. Det är en passion som jag verkligen brinner för: en passion som gör att min plånbok alldeles för ofta är hungrig.
Drömmen är att få jobb som filmkritiker på någon tidning där ute. En dröm som jag inte tänker låta vara en dröm.

Som liten spoling så flyttade jag från västkuststaden Landskrona till Vittsjö.
Jag gick mina första skolår vid Vittsjö skola, och precis som alla andra skickades jag vidare till Bjärnums skola, när det blev till att börja sjunde klass. Högstadietiden flög iväg - min period som gymnasieelev likaså.

År 2006 var ett händelserikt år i mitt liv. En sen augustikväll - ett par månader efter avskedet från John Bauergymnasiet, där jag fostrat i mediebranschens trygga vagga - kom ett litet kuvert i postlådan. I kurvetet låg ett välvikt och blekt papper med ett för mig, väldigt omvälvande besked.
Jag minns inte i detalj vad som stod på pappret, men det fick mig att släppa allt - jag skojar inte, en kaffekopp gick i tusen bitar den kvällen.

Jag var antagen till "Mediekommunikationsvetenskap - Inriktning Journalistik" vid "Institutionen för Musik och Medier vid Musikhögskolan i Piteå - Luleå Tekniska Universitetet". Min mångåriga dröm hade besannats - jag skulle bli journalist, en svenska språkets riddare.

Nu sitter jag här - ca 2,5 år efter - klokare och full av erfarenhet, inom media och hur det är som Vittsjöbo och framförallt som skåning att bo så långt från hemmets trygga vrå. Hur man bemöts av olika människor i norrbotten, och hur reaktionerna är över att någon faktiskt är beredd att flytta så långt som jag gjort för att studera.
Det är denna kunskap som jag tänkt - med lite humor och skruvade meningar - förmedla till er läsare på portalen. Jag hoppas att vi kommer trivas med varandra och att detta blir något alldeles extra.

andreasgoransson.jpg
Top