Skriv ut

 

VERUM. Det finns risk för missförstånd om jag idag säger till en person som är under 60 år gammal och bor i Möllerödstrakten i Verum: Vi träffas vid fryshuset!

Jag menar då inte alls att vi båda ska resa till Stockholm för att besöka ”Fryshuset” där. Ungdomsnätverket Fryshuset startades i Stockholm hösten 1984 i ett stort och slitet fryslager i Norra Hammarbyhamnen och detta nationella nätverk har mer än 200 medlemsorganisationer som arbetar med barn- och ungdomsfrågor. Nätverket stödjer utvecklingen av barn- och ungdomsverksamheter i Sverige genom olika aktiviteter såsom läger, konferenser och utbildningar.

Nej, vad jag menar är att vi skall mötas vid den lilla fyrkantiga vita byggnad som ligger vid vägkorsningen i Stavshult där vägen från Verum delar sig mot Vittsjö och Bjärnum. Intill denna byggnad finns även en skolbusshållplats (busskur). Fryshusets plats var ”mitt i byn” ty på andra sidan vägen fanns förr även Karl Björks lanthandel.

Den numera nästan bortglömda företeelsen ”Fryshus” förklaras i nationalencyklopedin på följande sätt: byggnad, inklusive kylmaskineri, konstruerad för att hålla låg rumstemperatur, vanligen använd för lagring av djupfrysta livsmedel vid temperaturer under -18 °C, ofta -25 °C eller lägre.

Fryshuset vid Stavshult i Verums socken

I tidningen Byggnadskultur skriver Henrik Berg och Suzanna Pluntke: Första andelsfryshuset 1947 Landets kanske första andelsfryshus uppfördes 1947 vid andelsmejerierna i Värlinge utanför Trelleborg och i Vallåkra utanförHelsingborg. En förklaring till lokaliseringen var att många mejerier redan under
1930-talet övergick från natur-is till frysmaskiner, vilket innebar att de mejerianställda hade kunskap om tekniken. Under 1950-talet, då det förmodligen startades flest föreningar, beräknade Hemmens Forskningsinstitut (HFI) att det fanns 40 000 frysfack och 45 000 hemfrysar. I takt med stigande välstånd och ändrade levnadsvanor ökade antalet frysar i hemmen snabbt och redan under 1960-talet var behovet av frysar i andelsregi mindre.

Den byggnad som fortfarande finns kvar på Stavshultssidan av Vieån mittemot Bröderna Jönssons möbelfabrik i Mölleröd är uppförd helt i enlighet den vanliga standardmodellen. De flesta frysbyggnaderna var av en tämligen enkel konstruktion. Väggarna var av vitputsade betongblock med tak i papp eller möjligen korrugerad eternit. Frysfacken byggdes med kakelövertäckta murade väggar eller ibland med mellanväggar av masonit. Man kan känna igen en så kallad andelsfrysbyggnad på de ventilationsgaller som finns i ytterväggen, ofta på var sin sida om ingångsdörren. Man kan även ibland se en kvarvarande skylt som tillhandahållits av anläggningens leverantör. Där kan t ex stå: "Våra varor kylas med Frigidaire”. Det tre största leverantörerna av fryshusanläggningar var Frigidaire, Stahl-Laval och Gramkyl AB.

Bildandet av fryshus på landsbygden under 1950-talet var en av de sista kollektiva gemenskapsarrangemang som kom till utförande. Tidigare hade liknande lösningar funnits inom lantbruksområdet med tröskföreningar eller andelsföreningar för mejerier. Fryshusen organiserades som andelsföreningar med ett gemensamt ekonomiskt ansvar. Detta var på den tiden då ”alla kände alla” på landsbygden.

Jag minns för egen del att husmödar tidigt på förmiddagen kom cyklandes ända från Magnarp till fryshuset i Verum för att hämta färskt infruset kött - ibland till och med en rejäl älgstek - till middagsmålet. Jag har även, som son till lanthandlaren i Brogården, många gånger fått kasta mig på cykeln för att hämta fler glasspinnar i fryshuset när lagret i butikens lilla frysbox hade tagit slut. Det stora laget av glass hade min far deponerad i fryshusfacket. Särkilt minns jag också att vi hela året hade härliga infrusna hjortron som vi under höstarna plockade ute på myrarna hemma i Göinge.

Infrysningsproceduren var ett speciellt fenomen för sig. När bönderna hade slaktat på hösten var det ibland kö till infrysningsfacken, som hade begränsat utrymme. För denna procedur fanns särskilda regler: Gör infrysningen i härför avsedd infrysningsavdelning. Infrysningstiden bör vara 6 timmar. Packa ej varorna intill varandra. Överbelasta ej anläggningen genom att frysa stora kvantiteter per dygn.

Det var en av landsbygdfolket efterlängtad modernisering som på femtiotalet innebar att man kunde ha färskt kött och grönsaker tillgängliga under hela året. En som har studerat fryshusens framväxt på 1950-talet skriver att drivkraften till denna utveckling var, förutom den ekonomiska aspekten, huvudsakligen en önskan om att få tillgång till kött som inte var saltat. Hon skriver vidare: De som fick tillgång till frysfack beskriver förändringen som underbar, en riktig vardagslyx att slippa det saltade köttet. Tillgången till ett fack i de nya fryshusen var början till en genomgripande förändring av landsbygdsbefolkningens matvanor.