Skriv ut

VERUM. För någon tid sedan spånade jag lite här på Vittsjo/Bjarnum.nu om vilka namn man gav hundarna förr i tiden. Rubriken på denna artikel ska dock inte tolkas som om det nu är våra ök, dvs hästarnas, namn, som ska avhandlas. Nej icke alls så!

Det är öknamn med betydelsen ”namn som används mer eller mindre nedsättande för en person i stället för det egentliga namnet”. För att få med även andra namn som i Verums socken brukats som alternativ till personernas dopnamn har jag i rubriken lagt till ”vedernamn och vardagsnamn”. (SAOB - Svenska akademins ordbok - har trots att första volymen kom 1893, hittills bara hunnit till ordet ”utsudda”. Volymen med ord på Ö, som närmare förklarar begreppet öknamn beräknas inte komma ut förrän 2017.)

Här nedan är vi två personer från Verums socken med välkända öknamn Tyska-Viktor och Täckare-Jössen.

 

Tyska-Viktor, son till Tyska-Johannesen i Stavshult. Detalj av bild i Thore Brogårdhs bok Gamla foton från gränsbygden (1984).

 

Täckare-Jössen i Verum (Norraskog).  Detalj av bild i boken Verum förr och senare (2006).

I Örkeneds socken (Lönsboda med omnejd) finns en särskild ”öknamnsgrupp” med målsättning att inventera traktens vedernamn/öknamnen och klarlägga deras ursprung. Det började år 1994 med 14 deltagare i en studiecirkel. Idag består gruppen av 9 entusiastiska personer och ledare för gruppen är Sven Hellgren. Han var initiativtagare till kartläggningen av socknens öknamn. Smedsläkten ”Blissingarna” är från den socknen och Bliss-Olof blev vida känd för sin tillverkning av vapen.
Bildgalleriet går att hitta på länken:  http://www.grisabanan.se/oknamn/Bildgalleri1.htm

Det var förr mycket vanligt även i våra trakter att personer och ibland hela släkter fick acceptera att benämnas med andra namn än de som man kunde finna i mantalslängder eller kyrkoböcker. I de gamla affärsböcker som bevarats sedan tre generationer tillbaka i min familj kan många av de nu bortglömda namnen ”återupptäckas”. Men öknamnen var sällan nedsättande. De flesta hade anknytning till yrken eller platser.

Här följer ett antal öknamn som användes under 1800-talets andra hälft om folk i Verums socken:

Anners Gall i Magnarp Piskamagaren (Piskens) i Brogården
Bjära-Lars i Norraskog, Verum Potte-Bengtens Hanna i Brogården
Bryggare-Svennen i Verum Ryssa-Pallan i Jägersborg
Bydare-Christina i Stafshult Skoffe-Pers hustru i Skeinge
Bösse-Mari i Brogården Skog-Håkans hustru (Nilla) i Verum
Elias Klockmakare i Stafshult Skotue-Nilsen i Magnarpstorp
Fula-Bengten i Brogården Skrumpa-Hannan i Brogården
Färgare-Malmen i Mölleröd Skrämmen i Tågarp
Gamla Spera-Nilsen i Brogården Snabla-Bengtan i Hästberga
Gamle Jäina-Nilsen i Ristorpet Snötte-Elnan i Stavshult
Hacka-Jössen i Verums kyrkby Socka-Annan i Tågarp
Heje-Hannan i Magnarp Spera-Nilla i Brogården
Hulta-Annan i Tågarp Stol-Persa i Ristorpet
Tyska-Johannesen i Stafshult Sågskärararen Johannes i Horsaskog
Jödringen i Tågarp Sänga-Nilsen i Tågarp
Kolagubben i Brogården Toluntan i Tågarp
Kru-Bengta Olans hustru i Tågarp Tordöns-Elnan i Brogården
Kru-Bengtens Helena i Tågarp Täckare-Jössen i Verum
Maa-Bengtan i Tågarp Änga-Håkan i Stavshult
Per Spejare i Magnarp Örfila-Kittan i Mejarp

 

Måhända kan det vara av intresse med några försök att förklara en del av de uppräknade öknamnen:

Bland öknamn som har med yrken eller sysselsättningar att göra och kanske behöver förklaras kan nämnas: Bydare, som var troligen ett annat namn på vässlare eller växlare. De var göingska resehandlare som for till slätten för att utväxla eller byta varor. Fula-Bengten tillverkade fåglar av trä som han gick omkring och sålde. Färgaren arbetade med färgning av vadmalstyg, oftast svart, vid färgeriet i Mölleröd. Kolagubben var kolare. Kruare kallades den som drev krogrörelse på den gamla ”Verums Krog”. Den drevs en tid av Kru-Bengtens far Ola Haraldsson och fanns där Björveruds butik senare låg. Piskamagaren var tillverkare av piskar. Han bodde långt ner i Brogårds skog. Stol-Per var stolsnickare och Sänga-Nilsen var sängsnickare. Sågskäraren Johannes skötte under många år en såg i Grantorpet och Täckare-Jössen var taktäckare av spåntak. Beteckningen Tysk betydde att Viktors bägge föräldrar var i Tyskland under svagåren i slutet av 1860-talet. Varför läraren i Mejarpa skola Kerstin Håkansson kallades Örfila-Kitta får var och en räkna ut själv.

Av de beteckningar som knutits till hela släkter kan följande nämnas: Jäinasläkten har fått sitt namn genom att de kom från Ristorpet som även kallas Jäinatorpet. Detta kommer av det folkliga uttalet av djäkne (=klockare). Där bodde nämligen på 1600-talet pastoratets klockare Søren Mikkelsen (död 1677). Hejesläktens namn kommer av heja, som betyder detsamma som lycka, dvs ett inhägnat område. Sperasläkten har sitt namn efter spere som betyder sparv. Släktens anfader bodde i Speratorpet, som var ett annat namn på Brogårdshus. Det låg på en backe i åkern Speralyckan intill nuvarande Bygdegården.

Bland de namn som sammanhänger med platser kan nämnas: Potte-Bengten eller Fula-Bengten och även Pisken bodde vid Potteboda, vilket var namnet på torpet längst ner i Brogårds skog. Hacka-Jössen bodde på Hackagården i Verums kyrkby. Skrumpa-Hanna kom från Skrompet eller Skrumptorpet som var det vardagliga namnet på Brogårdstorp eller Lilla Bygget. Skotue-Nilsen kom från ”Skogstuvetorpet” eller Skottet, som man sedan länge kallat ensamgården Magnarpstorp eller Magnarp nr 5. Bjära-Lars kom från gården Bjäret vid Norraskog och Ryssa-Pallan bodde på ett torp vid Jägersborg som sedan gammalt hette Ryssaboda eller Ryssatorpet.