VERUM. I en berättelse om hur livet gestaltade sig i slutet av 1800-talet omtalar Ester Olsson en i trakten välkänd vandringsman. Han hette Nils Persson och bodde i en torpstuga i Mejarp. Mannen kallades för Göken, vilket sammanhängde med en av hans försörjningskällor. Hans andra - och hederliga - inkomstkälla var att hämta och lämna kreatur åt bönderna. Hans långa ko-vandringar kunde sträcka sig till platser långt upp i Småland.

En gård i samma by ägdes från början av 1900-talet och fram till omkring 1940 av syskonen Lars och Anna Eleonora Nilsson. De var bägge födda på den närliggande gården Assaretorp. Lars kallades Ko-Lasse eftersom han sysslade med kreaturshandel och systern var hans tämligen tillbakadragna husföreståndarinna.




Nils Persson (Göken) med sin vandringsstav

Lars Nilsson (Ko-Lassen)på ”ljugarebänken” i Verum Ungdomsporträtt av Anna Eleonora Nilsson

Göken kom med sin rullebör från Kädarps bränneri
Om hur det ibland gick till vid supkalas i hennes fosterfars hem i Brogården skriver Ester: När jag tänker på hurudant liv där många gånger blev då ”Göken” (Nils Persson), som med jämna mellanrum drog iväg med sin rullebör till Kädarps bränneri, kom och gol som göken och hade bören full med brännvinskuttingar, förstår jag inte att man inte blev vettskrämd. Man hade väl blivit van från späd ålder.

För det mesta lyckades Göken undgå att fastna i länsmannens garn. Men år 1907 fick han krypa in i finkan sedan han dömts till en månads fängelse för ”oloflig brännvinsförsäljning”. Nils Persson som var född i Hörja och några år varit dräng på gårdar i Vinslövstrakten kom till Verums socken 1878 där han först blev dräng i Mölleröds fägeri.

Nils Persson var gift två gånger. Första äktenskapet med Hanna Tuvesdotter från Farstorp varade från 1868 till 1875 då äktenskapet upplöstes genom skiljobrev från domkapitlet. Andra äktenskapet ingicks den 31/12 (nyårsafton) 1879 med Bengta Persdotter som var född i Visseltofta socken. Hennes far som på äldre dagar bodde i Bodarp kallades ”Betlehems-Pelle”.

Bruden var vid vigseln i en långt framskriden graviditet och födde dottern Johanna den 26 februari året därpå. Thore Brogårdh återger det i bygden spridda ryktet om att Göken bara fick träffa sin nya maka under bröllopsdagen. Han blev hänvisad att sova ensam ute i höet under bröllopsnatten.

Hustrun i andra äktenskapet försvann utomlands och Nils kom troligen aldrig iväg till USA
Gökens andra hustru hade redan våren 1883 fått flyttbetyg till ön Fyn i Danmark och från 1888 lär hon ha vistats i Tyskland. Nils Persson själv fick i juli 1883 betyg för flyttning till Danmark, 1884 till Amerika och därefter på nytt betyg till Amerika 1891. Troligen kom han bara iväg till Danmark och under 1880-talet skall han ha bott i Porrarp i Vittsjö socken.

Föräldrarna övergav dottern Johanna, som fördes in i obefintlighetsboken. Hon blev som barn ett trätoämne mellan bonden i Bodarp Frenne Svensson, oftast kallad ”Lille vacker”, och Verums fattigvårdsstyrelse. Enligt protokoll den 15 juni 1884 hade Frenne begärt understöd till Johanna under förmenande att hon hade hemortsrätt i Verum. Modern hade träffat överenskommelse ”på obestämd tid” att de skulle försörja dottern mot 12 öre om dagen, men betalningen uteblev. Frennes begäran avslogs först, men efter ny begäran i maj 1885 beslutades att Johanna bortackorderades med full försörjning till hans hustru för 12 kronor om året.

Johanna kom 1897 som piga till gästgivaregården i Bjärnum sedan hon efter konfirmationen 1895 haft två års pigtjänst i Ekeröd. Hon blev 1905 gift med muraren Gustaf Linder i Orup, Bosjöklosters socken.

Det finns inga uppgifter om att Göken verkligen kom till USA. Dock finns en uppgift om att han var i Herlev vid Köpenhamn i augusti 1891. En kort tid (vintern 1892-1893) var Göken dräng på prästgården i Vankiva och ska ha vistats i Emmaljunga åren 1893-1897. Från 1898 bodde han i sina föräldrars torp i Mejarp dit de kommit från Norra Åkarp 1889. Fadern hade avlidit 1894 och modern dog 1908. När Göken dog 1924 hade han varit ”skriven på socknen” sedan 1910.

Ko-Lasse och Anna Eleonora föddes i Assaretorp
Ensamgården Assaretorp i Verums socken blev under 1940-talet helt avfolkad och där finner man nu några tämligen ståtliga grundmurar. Ett hundratal år tidigare hade gården bebotts av mellan 15 och 20 personer. Sonen Nils Jönsson i ägarefamiljen, som var född på gården 1843 gifte sig 1867 med Pernilla Kjerstensdotter från grannbyn Mejarp och under åren 1868-1882 föddes på Assaretorp sju barn (Nils 68, Olof 70, Axel 72, Lars (Ko-Lasse) 74, Ingrid 77, Karl Alfred 79 och Anna Eleonora 82).

Sonen Lars Nilsson levde som ogift och övertog 1904 sina morföräldrars gård belägen intill skolhuset i Mejarp. Efter faderns död 1920 flyttade yngsta systern Anna Eleonora samman med Lars och blev hans hushållerska för resten av livet. De sista åren från mitten av 1940-talet och fram till bådas död 1956 bodde de i en liten villa på Verum nr 4. Ko-Lasse hade i slutet av 1950-talet en fast plats på ljugarebänken vid Björveruds affär i ”Verums city”, medan hans syster alltid höll sig hemma i huset.

Lars Nilsson blev under sin tid som småbrukare i Mejarp kallad Ko-Lasse. Tre i syskonskaran lockades med i emigrationsvågen i slutet av 1800-talet. Nils Nilsson reste 1888, men avled troligen kort efter ankomsten. Olof Nilsson for 1890 och kom först till Galesburg i Illinois. Systern Ingrid utvandrade 1901 med destination till New York. Hon kom att bosätta sig i New Jersey där hennes make Oscar Törnfelt, vilken hade utvandrat från Värmland, drev bilförsäljningsfirman Argyle Garage i Kearney, New Jersey. Firman fortsattes av Ingrids två söner till 1978. En av dem, Ko-Lassens och Annas systerson Vincent H. Tornfelt, dog i Wilmington 100 år gammal i december 2013.