VERUM. Festplatsen Hagalund, som låg i en skogsdunge söder om vägen mellan Verums nuvarande fotbollsplan och backen vid Linnebjäret mot Stavshult/Mölleröd, togs i bruk sommaren 1916. På den platsen, även kallad Verums Tivoli, dansades det sedan i många år fram till 1940-talet.

Här är ett par bilder från tiden då nöjesetablissemanget var i full blom!

De sista åren innan danserna flyttades till Bygdegården drevs Hagalund av tivoliägaren Thulin från Bjärnum. Men sedan 1940-talet äger danskvällarna rum vid festplatsen intill Bygdegården som byggdes omkring 1935. Verums Bygdelag ska ha stort beröm för att denna gamla sommartradition med danskvällar och nöjesattraktioner fortfarande är vid liv.I ett amerikabrev från 1919, avsänt från Westfield i New Jersey, skriver Magnarpspojken Nels Thomas Olofsson till en hemmavarande ungdomskamrat: Skulle önska få höra flera nyheter ifrån Werumskamrater. Ser att Du rogar dig vid Björkelunds tiverli ock tager dig ett glas .... Här i landet är dät aldeles torlagt nu med alkoholhaltiga drycker, inte ens bir får man... För att komma till denna nöjesplats fick de flesta passera vägkorningen ”Tappavett”. Namnet sägs komma av att Verums bränneri hade sitt utminuteringsställe där.

Nöjesplatsen Björkelund var belägen intill den skjutbana i Brogården som skytteföreningen hade anlagt i början av 1900-talet. I protokollet från den 16 maj 1910 skrev ordföranden Karl E. Nilsson, då kallad mejeristen och senare Posta-Karlen: Platsen för fästens afhållande beslutades skola blifva i närheten af skjutbanan och föreslogs att utskottets medlemmar skulle gå ned till J. Kronvall i Brogården o framställa begäran om att för ändamålet disponera honom tillhörigt intill skjutbanan beläget jordområde beväxt med björk.

Med detta avklarat påbörjades arbetet med att skaffa timmer och brädor för ändamålet. Sådant skulle föreningen bara låna av folk som senare skulle uppföra någon byggnad. Dessutom gavs ordföranden uppdrag att anskaffa utrustning för tombola, pilskjutning, konditoriservering av kaffe samt läskedrycker och smörgåsar. Axel Pettersson i Verum, den senare donatorn till skolelever från Verum, skulle låta trycka 1.000 inträdesmärken, 1.000 dansbiljetter och 200 kaffebiljetter. Victor Bengtsson i Maltseröd skulle anskaffa musik-kår samt en spelman: ... och nämndes härtill O. Turban i Ballingslöf. En annan något yngre men sedermera ytterst skicklig och flitigt anlitad spelman som vid denna tid bodde i Verums socken var Walfrid Nilsson – även kallad Bösse-Walfrid. Dessa spelmän vinglade oftast något mer på cykelturen hem från danserna. Sedermera avrapporterades utfallet av skytteföreningens första nöjesarrangemang i årsberättelsen: ... af hvilken framgick; att föreningen tack vare en under sommaren afhållen bazar vore skuldfri och äfvenledes hade något i kassan. Det kan för övrigt nämnas att ett liknande uppdrag att anskaffa musik gavs 1951 till smedmästaren Einar Persson. Protokollet lyder: Skyttefest skall anordnas och fick Einar Persson i uppdrag att efterhöra musik. (Främst då Hakon Svärd)

Oskar Hilding Turban, född i Mala, Vankiva socken 1885. Bodde i Björkefalla, Vittsjö 1913-1935, därefter Karlstad.

 

Axel Walfrid Nilsson, född i Stafshult, Verums socken 1895. Musikaliteten har ärvts av sonen Curt Nilsson, ”mångårig”  kantor, som fick Svenska Sångarförbundets guldmedalj 1979.

(Bilder ur Osby Hembygdsförenings Årsbok 1969)