VERUM. Mina föräldrar, som var lanthandlarparet Margit och Birger Pettersson i Brogården/Verum, ville vid mitten av 1950-talet se till att deras barn (jag och min lillebror) blev intresserade av djur och natur. En dag for därför min far upp till dåvarande stationsföreståndaren på Hästberga kraftverk Edvard Nilsson. Denne, som var bror till Norra Skåne-krönikören och bonden ”Ture i Matberga”, var mycket intresserad av getavel och han sålde den dagen en liten bockakilling till min far. Edvard var också flitig uppfödare av islandshästar.

Min bror som vid det laget var i femårsåldern tyckte att killingen var en trevlig lekkamrat. Han döpte den till Pelle. Dessutom tyckte butikens kunder det var mycket roande att inbjuda geten att smaska på de dåförtiden mycket populära lakritsrullarna. Många minns säkert denna godsak som hade en liten karamellkula i mitten. Många sådana såldes den sommaren i butiken. Kunderna höll tummen och pekfingret mot sockerkulan i mitten medan killingen tuggade i sig lakritsremsan i full fart.

Alla i Verum tyckte om Pelle utom en av de närmaste grannarna som en vacker dag blev av med alla sina morötter i trädgårdslandet. Det hände när vi i familjen en sommardag hade varit iväg och badat i havet vid Mellbystrand. Vi stängde in Pelle i den då vakanta hönsgården, men redan efter en timme hade han rymt genom ett hål i staketet. Så var grannens alla grönsaker borta för den säsongen.Dock kom det omsider en dag när bocken kunde betraktas som slaktfärdig. Då tillkallades bygdens slaktare Kristian Palmqvist från Hagnarp/Tulatorp. Han lovade att omvandla geten Pelle till läckra köttbitar. I en matlagningsbok kan man läsa följande: Killingkött är ett ljust kött, en delikatess som ofta njuts helgrillad i länderna runt medelhavet. Särskilt lårbiten är omtyckt och det har sagts att inget går upp mot torkat rökt getlår.

Nu var det ju förstås också en annan sak som skulle ordnas. Min lillebror måste ju hållas okunnig om att Pelle skulle slaktas och ätas upp. Det hela fick förklaras med att getabocken Pelle bara hade rymt sin väg och nu var helt försvunnen.

Slaktaren Kristian Palmqvist med sin hund och geten Pelle.

Kristian Palmqvist var född i Tulatorp i Verums socken 1897. Föräldrarna var slaktaren och förre soldaten Carl August Christiansson Palmqvist (1861-1907) och hustrun Pernilla Christensdotter (1857-1944). År 1882 hade då 21-årige Carl A Palmquist antagits som soldat med Nr 11 i Västra Göinge kompani av Norra Skånska regementet och han tjänstgjorde för Horsaskogs rote i Verums socken.

Kristian Palmquist avled i januari 1961. Han var en mycket sällskaplig person och roade ibland den idrottsintresserade publiken vid festliga tillfällen genom att spela med i ”Gubbalaget” på Jägersborgs idrottsplats.

Snickaren ”Janna Ture” och ”Kristian slaktare” ses här som spelare i det mixade fotbollslaget ”Gubbar mot damer”. (Bild från Verums GoIF:s jubileumsskrift 1997).