Skriv ut

VERUM. I tidningen Kvällsstundens senaste nummer presenteras Enoch Thulins ödesdigra flygtur den 14 maj 1919 vid hamnen i Landskrona. Thulin omkom 37 år gammal vid störningen för 100 år sedan och inte långt därefter avvecklades AB Enoch Thulins Aroplanfabrik.

Denne nyskapare var son till pastor Andreas Thulin, vilken föddes på en gård i Mejarp, Verums socken år 1824. Efter studier på läroverket i Kristianstad och avlagd mogenhetsexamen där blev Andreas inskriven vid Lunds universitet 1853. Han blev prästvigd 1857 och tjänstgjorde fram till sin död 1890 som obefordrad präst. Andreas Thulin hade vid 55 års ålder - i juni 1879 - gift sig med den nyss 28 år fyllda bonddottern från Ö. Ingelstad. Ingrid hade varit Andreas Thulins konfirmand många år tidigare. Vid familjefaderns död bodde de i Simris socken. Modern var kvar där med sina sex barn till 1894, då familjen flyttade till Lund. Släktingar har berättat att fattigdomen var så stor att barnen fick vandra barfota med skorna i händerna för att spara skosulorna. Men änkan hade föresatt sig att trots fattigdomen förskaffa sönerna mogenhetsexamen och alla fem uppfyllde moderns mål att avlägga mogenhetsexamen.

Om sonen Enochs korta men epokgörande karriär som svensk pionjär inom aerodynamikens område skriver Lars Olefeldt i Kvällstunden: Enoch Leonard Thulin föddes 1881. Han studerade flygteknik 1908–1912 och erhöll sitt internationella aviatördiplom 1913. Thulins doktorsavhandling vid Lunds universitet 1912 ”Om luftmotståndet mot plana ytor” fick stor betydelse för förståelse av aerodynamiken. 1913 köpte Thulin sitt första flygplan och 1914 övertog Thulin företaget AVIS i Landskrona och grundade året efter AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik (AETA), Sveriges första egentliga flygindustri. 1918 hade företaget runt 1 000 anställda. Thulin invaldes 1918 som ledamot av Krigsvetenskapsakademien och samma år av Fysiografiska sällskapet i Lund.

  Enoch Thulin (1881-1919)

Från Verum i Göinges skogsbygd till Simris på Österlen
Familjefadern i Simris, Andreas Jönsson Thulin, var son till hemmansägaren Jöns Månsson Thulin från Göinge. Denne var född i Tullstorps by i Vankiva socken och hade bildat efternamnet med födelsebyn som mönster när han några år i 20-årsåldern kring 1810 tjänstgjorde först som kusk och därefter som betjänt på Vankiva gård i hemförsamlingen. Vid denna tid innehades godsegendomen av Peter Christian Rosencrantz-Sylvan (född i Ystad 1765 och adopterad Rosencrantz, död i Vankiva 1814).

När så i stort sett alla hemman i Verums socken lösgörs från Skeinge-Björkeberga fideikommissegendom och börjar säljas ut på 1810-talet blir Jöns Thulin en av köparna. Han blir ägare av ett hemman i Mejarps by och kan därmed kalla sig hemmansägare.

Den saktmodige obefordrade prästen på konsistoriets skjutskärra
Pastor Thulin hade det motigt med att bli befordrad och fick aldrig någon kyrkoherdebefattning. Han omtalas som ”saktmodig och utan stora gåvor” och det är troligt att hans bakgrund från uppväxten i de nordskånska herrnhutiskt präglade väckelsebygderna legat honom i fatet. Trots sin saktmodighet hade han som ung vice pastor i Västerstad, där han var tjänste- och nådeårspredikant 1852-1862, varnats av domkapitlet för att ha ”varit ovettig mot församlingens medlemmar och pryglat nattvardsbarnen i sitt nit att bibringa dem den rätta läran”.

Andreas Thulin tvingades under alla åren fara omkring på "consistorii skjutskärra", med vilket menades att han som obefordrad präst av domkapitlet enbart fått korta förordnanden än här och än där. Vid hans fyra tjänsteansökningar från 1875 placerades han en gång i andra rummet och i övriga fall i tredje rummet. Efter giftermålet och bosättningen i Simris tjänstgjorde han i församlingar endast på Österlen.

År 1882 kom Andreas Thulins femtonåriga systerdotter Johanna Håkansdotter till prästfamiljen som piga. Med nutida terminologi torde hon ha tjänstgjort som barnflicka. Hennes föräldrar var åbon Håkan Pålsson och hustrun Pernilla Jönsdotter Thulin från Visseltofta. Hon konfirmerades av morbrodern 1883 och återvände till sin hemförsamling 1887. Familjen Thulin från Simris höll kvar sina kontakter i anfaderns födelsebygd genom Andreas Thulins brorsdotter Johanna (1863-1923), som blev maka till handelsmannen Henning Andersson (1849-1937) i Vittsjö.

Enoch Thulin blir filosofie doktor på luftmotståndet mot plana ytor
Thulins levnadstecknare Jan Waernberg skriver: Kanske för att lugna modern valde Enoch att skriva in sig på den teologiska fakulteten under den första studieterminen … Men studierna bedrev han vid de fysiska, kemiska, matematiska och astronomiska institutionerna fram till erövrad kandidatexamen 1902. Efter sammanlagt tolv års studier vid dessa institutioner, varvat med tjänstgöring som lärare i Malmö och Stockholm, blir han i maj 1912 filosofie doktor. Doktorsavhandlingens titel ”Om luftmotståndet mot plana ytor” pekar mot vad som komma skall.

Enoch Thulin säger i ett uttalande till en tidning 1914: Som pojke drömde jag om att flyga. Som gymnasist uppfinner jag min första flygmaskin. Som student kom jag att syssla med flygproblemets teoretiska och tekniska sida … För övrigt är det roligt att flyga! Han hade sommaren 1908 vid ett besök i Paris varit åskådare till de första flygförsöken där. Det var den engelske flygpionjären Hubert Lathams flygningar tillsammans med Ferdinand Ferber. Vid återkomsten från Paris gick han med i Aeronautiska Sällskapet.

Flygcertifikat erövras i Frankrike
Genast efter disputationen begav sig Enoch Thulin till Frankrike där han genomgick flygutbildning till certifikat i Sommers flygskola. I juni 1912 skriver han några olycksbådande rader till brodern Anders i Växjö: Dödligheten är ganska stor: sedan jag kom till Frankrike ha tre Sommar-piloter dödats och en fjärde mer än till hälften. Men det beror nästan alltid på slarv … Som passagerare (således oansvarig) har jag varit med om en olycka, som lätt kunnat bliva finis för oss båda … (Mor bör ej få veta om den.)

Hösten 1912 återvände Thulin från Frankrike och han tog då aktiv del i Aeronautiska Sällskapets arbete med att organisera nordisk distansflygning. I början av juni 1913 förvärvade han sitt första flygplan. Det var Blériot-planet Nordstiernan byggt i trä. De första flyguppvisningarna med detta plan gjorde han – efter ett hektiskt förberedelsearbete – kom till stånd redan ett par veckor senare. Söndagen den 22 juni lyfte han – trots dåliga vindförhållanden – från Exercisfältet i Landskrona för en tiominutersflygning sent på kvällen. Senare samma månad flög han över sundet till Köpenhamns flygfält Klövermarken. Planet fick på grund av dåligt väder stå kvar i några dagar. Återfärden på kvällen den 3 juli till Landskrona blev Thulins dittills längsta sammanhängande flygning med 55 minuter i luften och med en flyghöjd på 1.000 meter.

Enoch Thulin (i ljus kostym och hatt) och hans medhjälpare poserar framför Blériot XI-prototypen byggd på AVIS 1913-1914. Foto: Tekniska museets arkiv

Farliga propagandaflygningar och haveriet 1919
Johan Schlasberg skriver på IDstories.se: En flygare var på den tiden en sann pionjär. När man steg ur planet efter landning - om man inte hade slagit ihjäl sig - möttes man av applåder. Man kunde flyga och få betalt av åskådarna, även om den affärsidén hade sina svagheter. Enoch Thulins stora lust för flygningen ledde under de följande fem åren - då han framgångsrikt startade Aeroplanfabriken och även förberedde biltillverkning - obevekligt fram till katastrofen i Landskronas hamn 1919.

Under sitt 37-åriga liv, bestående av 13 år i Simris, 20 år i Lund och fyra år i Landskrona, hann Thulin med avsevärt mer än många andra skulle behöva ett långt liv för att fullborda. I boken ”Enoch Thulin Forskare, flygare, företagare” skriver Jan Waernberg: Men Enoch Thulin var inte bara verksam som flygare. På kort tid byggde han upp företaget Aktiebolaget Enoch Thulins Aeroplanfabrik, som under första världskriget tillverkade nära 100 flygplan och många gånger fler flygmotorer till svenska och utländska vapenslag. Efter första världskrigets slut drogs stora planer upp för biltillverkning, men detta blev av tragiska skäl aldrig förverkligat. Thulins flyghaveri 1919 satte punkt inte bara för ett människoliv utan också för ett lovande företagande.

Schlasberg konstaterar att Enoch Thulin … hade lärt sig leva med en personlig riskprofil på ett sätt, som inte alls lämpade sig för Thulin som företagsledare. Vad som hade hänt om Thulin fått ett längre liv hör till det som brukar benämnas kontrafaktiskt resonemang. Men det är en helt annan historia!