Musikalitet i Bjärnum med rötter från Verum

Skriv ut

I december 2014 berättade Anders Svensson här på ViBj.nu om det rika musikliv som präglat municipalsamhället och möbelfabriksorten Bjärnum. När han kommer till den fina manskörens långa historia nämner han att … den som har varit med längst i kören är Gösta ”på Haga” Nilsson som var med i 70 år innan han lämnade detta jordeliv för ett par år sedan. 

Som en oförtröttlig förespråkare för Verumsbornas överlägsenhet i olika avseenden vill jag här lite retfullt betona att några personer som härstammar från Verums socken haft stor betydelse i sammanhanget, bland dem anförvanter till Gösta Nilsson (1926–2012).

BILDER Gösta Nilsson ”på Haga”. T. v. bild i Norra Skåne 2003. T. h. bild i boken ”Från slöjd och hantverk till möbelfabriker”. 

Gösta Nilssons far Axel och farfar Alfred hade börjat i NTO-logens blåsorkester i Verum 1910. Musikinstrumenten övertogs sedan av Frälsningsarmén i Bjärnum. Dit flyttade också ett par av de mest musikaliska medlemmarna, bland dem Axel Nilsson (1894–1956) och Alfred Nilsson (1868–1957) från Magnarps by. Axel Nilsson var född i Söndrum där fadern Alfred och ett par av hans släktingar från Verum då arbetade i stenhuggeriet.

Musik låg i släkten. När Alfred Nilssons äldre bror Janne Richter (1862–1927) avlidit i Helsingborg skrev Dagens Nyheter: Richter var som basunist säkerligen en av de främste i Sverige. Han tillhörde den ensemble som innan Orkesterföreningens tillkomst under direktör Lidners ledning utförde musik vid folkkonserterna 1901–1912. Då nordvästra Skånes orkesterförening sistnämnda år bildades anställdes han som andre oboist i orkestern. En brorson till Alfred Nilsson, Sigvard Liljenberg (1885–1955), blev en känd profil inom musiklivet i Halmstad.

Klipp ur bild av Verums blåsorkester omkring 1912: Från vänster Göstas farfar Alfred Nilsson (1868–1957) och Göstas far Axel Nilsson (1894–1956) från Magnarp samt kantorn L. C. Fredin (1854–1941) i Verum.

I en tidningsartikel från 2003 berättade Gösta Nilsson att både hans far och farfar hade spelat i en blåsorkester som fanns i Verum och att det spelades mycket musik i hemmet.

Bertil Nilsson – signaturen OBON – skrev den 30 oktober 2012 efter Göstas bortgång: För många Bjärnumsbor blev "Gösta på Haga" känd för sina insatser i Bjärnums manskör. Han debuterade där som tonåring redan 1942. Kören hade bildats 1929. Sång i allmänhet och körsång i synnerhet var hans stora passion i livet. Övningarna i manskören, på tisdagskvällarna, ville fabrikören inte missa. Han blev en omtyckt sångarbroder. Bland de andra sångarna trivdes han som allra bäst.

Porträtt av Gösta på Haga i Norra Skåne 2012. Foto Berit Önell.