Skriv ut

VERUM. I min barndom på 1950-talet var servicenivån mycket hög för alla som bodde i Verumstrakten. Det gällde inte bara i ”Verums centrum” där tre butiker låg i rad. Även de mera avlägsna byarna nåddes av vissa varor. Det var ett ständigt cirkulerande av olika ”skjutsar”. Det som skjutsades omkring på vägarna med bil var dels skolelever, dels vissa speciella varugrupper såsom sill, köttvaror och svagdricka. Dessutom avhämtades tidigt på morgnarna böndernas mjölkkannor till mejerierna i Vittsjö och Hästveda. De stod på de ”mjölkabord” som kantade huvudvägarna. Uppåt i Sverige kallade man dem för ”mjölkpallar”.

Skolskjutsarna sköttes på den tiden av droskägaren Malte Andersson. Han hade 1947 kommit från Vittsjö, där har arbetat som chaufför och bilskollärare. Han hade tidigare kört mejeriets mjölkskjutsar.

Malte startade då sin legendariska droskrörelse i Verums socken och bodde efter 1948 med sin familj i gamla skolan intill Verums kyrka. Tidigare hade skoleleverna åkt med Nils Persson (1881–1966), som alla kallade ”Per-Augas Nisse” och med Gösta Nilsson (1913–1986), som fick heta ”Bil-Gösta”.

Droskägaren Malte Andersson (1908–1974) 

Mjölkbil med kannekastare någonstans i Sverige 

Oskar Olsson, som alla kallade Silla-Oskar, skötte kringföringshandel med färsk fisk i Verums socken fram till dess att Edvin Fischer sedermera på 1950-talet drev liknande verksamhet. De första åren som Oskar var sillakrämare i socknen fick han sköta affärerna genom att fara omkring till gårdarna med häst och vagn. Därefter färdades han med en ”fyrkantig” bil av förkrigsmodell med registreringsnummer L3210. På senare år övergick Edvin Fischer från fiskhandel till att sälja frukt och grönsaker, oftast på torgdagarna i Älmhult.

Fiskhandlaren Oskar Olsson (1886–1952) Frukthandlaren Edvin Fischer (1898–1979)

Frukthandlaren Edvin Fischer (1898–1979)

"Bil Gösta” under besök på Kiviks marknad

”Per-Augas Nisse” tankar sin Volvo med nr L5095 Handelsmannen Birger Pettersson sköter pumpen.

Två varugrupper salufördes av ”utsocknes” försäljare. Svagdricka och läskedrycker, som vi kallade ”limenad” såldes av Halvard Troedsson (1921–1994) från Bjärnums Bryggeri. Hans bil kallades ”Drickabilen” och den hördes långt i förväg genom flaskornas klingande. Bryggaren själv var en glad fyr och hans skratt hördes ofta runga i bygden.

Den andra sortens varor från en annan socken var kött och charkuterivaror. Det var slaktarmästaren Kristian Kristensson (1897–1968) som kom farandes från Visseltofta i sin vita bil som jag vill minnas var en Fargo.

Sist men inte minst måste ju postmannen omtalas. På den tiden kom naturligtvis posten fram till lådan varje dag. Den som jag minns från barndomen var möbelfabrikören Henry Persson (1916–1987) som utöver fabriken, som han och bröderna drev, även hann med att vara postiljon. Man kan påstå att hans familj hade hand om alla socknens förbindelser med omvärlden eftersom hustrun och svärmodern skötte om telefonväxeln. Henrys bil var en liten Renault C4 av 1950-talets modell. Eftersom Henry var en ganska korpulent man brukade min far, som var hans skolkamrat och bäste vän, roa oss med att säga: Se där kommer Henry. Då har han lyckats kränga på sig bilen idag också.

I Verum fanns två bilförare som kunde rädda en ung kanalje från att få stryk när man gjort hyss. Om man bad att få åka med Halvard Troedsson på drickarundan eller Henry Persson på postarundan hann ilskan gå över på de tre-fyra timmar som de körde omkring.

Möbelfabrikören och postiljonen Henry Persson

Bryggaren Halvard Troedsson

Brevbärarbil av den modell som trafikerande vägarna i Verum på 1950-talet

Fargo årsmodell 1946.