Knut sotare fick krypa i skorstenar

På den tiden, gamla goda tiden, fanns det en sotarmästare i varje by. I Vittsjö var det Knut Storm som var sotarmästare. Han berättade 1976 hur det var att vara sotare utan några nymodiga bekvämligheter.

Knut Storm  Sotare

Sotaren Knut Storm

Knut tillhörde den generationen som sotade de gamla gråstensmurade skorstenarna ute på landsbygden som var så rymliga att en man, stundom två man fick plats att krypa nerifrån eller uppifrån vid sotning.
Knut Storm var född 1919  och avled 1977.

De första egna pengarna tjänade Knut då han cyklade till Bjärnum för att omsätta förfallna  växlar åt behövande. Detta var innan Skånska Banken etablerade sig i Vittsjö. Det blev 50 öre för det besväret i början av 1930-talet. Med tanke på penningvärdet var det nog ganska bra betalt för en yngling i skolåldern. För den 50-öringen kunde Knut gå på bio och se en barntillåten film. Den första riktiga anställningen hade Knut som målare på en möbelfabrik i Bjärnum innan han bytade yrke till sotarlärling.
Det var ett tämligen stort distrikt som lärlingen Knut skulle besöka några gånger varje. Det var Vittsjö, Bjärnum och Markaryd kommunen som ingick i detta distrikt
Efter några år blev Knut sin egen med Vittsjö och Verum församlingar som sotningsdistrikt. Knut berättade att rökgångarna i de gamla gråstensmurarna ofta var så rymliga ett en man kunde klättra upp och ner i skorstenen utan ansträngning. I extrema fall kunde två sotare få plats samtidigt. Då fanns det stora sot- och tjärsamlingar som bränt sig fast i murarna och det blev till att hugga loss anhopningarna.
Sotarmössan var en lång mössa som kunde dras ner för hela ansiktet till axlarna för att hålla sotet borta från kroppen. Sotet hade faktiskt den benägenheten att det gick tämligen lätt att tvätta bort med tvål och vatten. Särskilt besvärligt var det dock under krigstidens ransonering. Sotarna hade visserligen extra tilldelning av tvål men det räckte inte långt till de sotiga sotarna. Det fanns dock vänliga kunder som kom med en bit tvål då och då. Andra vedermödor under krigstiden var att Knut fick använda cykel för att ta sig fram och stundtals kunde bli lång sträcka att gå med sotarredskapen under vintertid då snöplogning inte förekom. Även sotarna drabbades av restriktioner med ransonering av bensin.
Enligt lagen skulle brandsyn ske på landsbygden en gång om året och inom tätområden skulle brandsyn ske två gånger per år. Som regel var det inget motstånd utom hos några välsituerade som inte ville ha någon husesyn av sotare och brandchef. Där skulle finnas brandspruta och dessutom gällde tillsynen att brandfarliga ämnen inte fick förekomma i närheten av eldstad. Vid flera tillfällen upptäcktes så kallad ”svart” bensin på de mest olämpliga och brandfarliga platser.
Knut berättar att de måste vara rena turen att inte fler bränder inträffade då rökgångarna förr i tiden var bristfälliga. Vid ett tillfälle hade muren sjunkit så att själva skorstenen hängde fritt i taket. Där fanns då en spricka på cirka en decimeter och det var inte märkligt att det inte blev något drag i den skorstenen!
I början av 1970-talet avslutade Knut Storm sin yrkeskarriär som sotarmästare men tog sig en cykeltur då och då för att återuppleva gamla minnen och bekantskaper.

Detta är den 28:e artikeln om äldre Vittsjöbor!

 

Top