Butik o telestation i Snärshult

Lanthandelsbiträdet i Stubbarp, Brunnby fick tips om att en lanthandel var till salu. Den 26 oktober 1931 köpte biträdet Helge Henningsson lanthandeln i Snärshult, Vittsjö för 5 500 kronor och blev egen lanthandlare. Sortimentet utökades och lanthandeln i Snärshult blev med tiden ganska välsorterad.
Konkurrensen med varuhusen och andra affärers rikliga sortiment var orsaken till lanthandelns nerläggning 1973.
Helge Henningsson var född 1906 och avled i Vittsjö 1991.
Helge började sin affärsbana ganska tidigt då han sålde fisk under sommarlovet från skolan och fortsatte inom fisknäringen hos en fiskhandlare i trakten. Efter en tid blev det anställning hos en lanthandlare där Helge stannade i fem år i det välsorterade lilla varuhuset på landsbygden.

År 1931 blev Helge lanthandlare i Snärshult. Den första tiden var det tämligen magert när kvällskassan räknades. Som sämst var det två femmor i kassan men omsättningen ökade så småningom fast det fanns dom i Snärshult hellre sålde sina ägg i Vittsjö då kom fick två öre mer per kilo! Då passade dom också på att handla i Vittsjö men när dom kom hem upptäckte dom att snus eller jäst saknades. Då var det bra att lanthandeln fanns i Snärshult! I slutet av 1930-talet var sortimentet tämligen rikhaltigt i Snärshult lanthandel. Där fanns nästan alla specerier, porslin och järnvaror.

 

Lanthandlaren köpte de produkter som bygdens lantbrukare producerade men det var inte alla gånger som kvaliteten var godtagbar. En lantbrukare kom och sålde härsket smör från sur grädde. Smöret såldes sedan som vagnsmörja!

Helt plötsligt började kunderna köpa stora partier av livsmedel! Helge förstod inte till början var detta betydde då han inte hade någon radio som förkunnade att ransonering var nära förestående. Då investerade Helge också i en radio. Det blev en hel del extra kvällsarbete med att klistra in ransoneringskuponger. Helge lärde sig efter hand hur gamla kuponger skulle behandlas!

 

SNÄRSHULT TELEFONSTATION
År 1933 öppnades Snärshult telefonstation i lanthandeln som var den mest centrala punkten i bygden. Inom området fanns sex abonnenter och minimum för en telefonstation var fem abonnenter. Varje abonnent betalade fem kronor i kvartalet för att ha telefon och detta var hela avlöningen till telefonstationens personal. Telefonstationen i Snärshult hade öppet vardagar klockan 08 till 20, på söndagar klockan 08 till 10 samt klockan 13 till 15. Det fanns även en talhytt intill affären då samtal kunde ringas eller tas emot..
Televerket tog över verksamheten 1941 och då blev öppettiderna klockan 07 till 21 alla dagar. Fanns någon av familjen tillstädes andra tider svarade de givetvis vid påringning men det kostade då en krona extra. Denna slant kunde vara värd mycket mer om uppringaren behövde hjälp av olika räddningsinstanser, läkare eller brandkår.
Helge skötte både affär och telefonstation men behövde hjälp ibland. Då sjuåriga dottern Stina fick med telegrafkommissariens godkännande sköta telefonväxeln sedan myndigheten kontrollerat att hon klarade av alla detaljer.
Affärslivet blev allt mer komplicerat med olika redovisningar och minskat kundunderlag. Skolan i Snärshult avvecklades 1956 och då handlade ofta eleverna till sina föräldrar då de var i Vittsjö. Dessutom började grossisterna kräva att större partier köptes och det var en omöjlighet för en lanthandlare. Något som var positivt för kunderna var kyldisken där kunderna alltid kunde få färska varor.
Den 29 september 1973 stängde lanthandeln för alltid? i Snärshult.
Detta är artikel nummer 32 om äldre Vittsjöbor.

Top