Skriv ut

VITTSJÖ. Upphovet till denna artikel är ett brevkort från den 5 oktober 1909, sänt från Ljungbyhed. Mottagare av brevkortet var min farfar, Nils Persson d y i Hästhult, Vittsjö, då med postadress Värsjö.

Mottagaren av brevkortet uppmanades att avhämta hästar vid Torups järnvägsstation den 9 oktober 1909.

 

Brevkortet har en bild på ”Kungl Skånska husarregementet 1907. Från kasernen i Hälsingborg”.


 

Andra sidan av kortet lyder: Ljungbyhed den 5 okt1909. Hästarna skola gå från Hälsingborg den 9 på morgonen och kan afhämtas i Torup vid middagstiden. Vördsamt Nils J Andersson distrikts---?

 

ARMÈMUSEUM BESKRIVER

Enligt uppgift från Armémuseum infördes systemet med ackordhästar redan 1885 samtidigt som rusthållen började avvecklas. Ackordhästsystemet behölls till de sista hästdragna förbanden upphörde men behölls till 1974 vid de sista regementen där väglös terräng fanns. Systemet med ackordhästar kompletterades 1895 då utskrivning av civila hästar kunde ske vid mobilisering. I sådant läge skulle sju % av alla hästar skrivas ut. Då beräknades det att det fanns 103 hästar per ett tusen innevånare.

Vi den större övning 1914 uppgick antalet stamhästar för hela armén till 11 400 varav 6 500 tillhörde kavalleriet.

Ackordsystemet innebar att lantbrukarna fick låna hästar av kronan mot en viss avgift samt stå för kostnader vid eventuell skada. Antalet ackordhästar uppgick 1914 till11 132, 1939 till 4 860 och 1946 till 10 000 som följd av upprustningen under beredskapstiden.

LÅNADE HÄSTAR

På den tiden vid sekelskiftet 1900 var inget regemente motoriserat utan all tyngre transport skedde med hjälp av hästar. Regementen, i detta fall Husarregementet i Hälsingborg, hade ett antal hästar men dessa kom till användning endast under den stora höstmanövern som hölls i september månad. Övrig tid på året var hästarna inte användbara på regementet.

I detta läge passade regementen på ”låna” ut sina hästar till lantbrukare och andra som kunde ha nytta av en eller flera hästar. Lantbrukarna fick alltså ”låna” kronans hästar, ackordhästar eller kronohästar. Lantbrukaren fick förbinda sig att utfodra hästarna och hålla dem i bra trim samt svara för eventuella kostnader. Det var under lantbrukets bråda tid, oktober till augusti som lantbrukarna hade hästarna. Under en månads tid i september skulle hästarna åter till sitt regemente för att delta i årliga höstmanövern.

Arne Gunnarsson berättar att han tillsammans med en kamrat så sent som omkring 1940 fotledes transporterade tre hästar till järnvägsstationen i Tyringe där hästarna lastade på järnvägsvagnar för vidare transport till respektive regemente. På senhösten, omkring 1940 kom hästarna tillbaka till sina fodervärdar som fick behålla dem för all framtid sedan regementen blivit allt mer motoriserade. Varje häst som var i kronans tjänst hade fått sitt registreringsnummer inbränt i länden.

NORSK-SVENSK MANÖVER

På varje regemente fanns åtskilliga hästar som skulle ha skötsel och foder och det var en dryg kostnad för försvaret som då passade på att låna ut hästarna.

Sverige var allierat med Norge som union fram till 1905 och vid 1900-talets början fanns Norska soldater i Skåne på gemensam fältmanöver. Med tiden började det gnissla i unionsgränsen och upplösningen 1905 var nära förestående. Ingen hade klart för sig hur denna upplösning skulle gestalta sig. Skulle det bli fredlig lösning mellan Brödrafolken eller skulle det bli stridigheter?

SABLAR SLIPADES
Regementen i Skåne var beredda på det värsta. På många järnvägsvagnar vid Skäralid och Ljungbyhed fanns hästarna lastade på godsvagnarna och ångloken stod redo med ångan uppe för eventuell snabb färd till Norska gränsen. Under denna väntans tid skulle hästarna ha sin skötsel, mat och vatten två gånger varje dag. Vatten fanns i obegränsad mängd i Rönne å invid Herrevads kloster. Läget var så kritiskt att soldater arbetade i skift dygnet runt med att slipa sablar och bajonetter. Dessa slipningar skedde på perrongerna i Skäralid och Ljungbyhed. Unionsupplösningen skrevs under i Karlstad den 7 juni 1905 och skedde helt fredligt efter vädjan från kung Oskar II: Bröder kivens icke. (Kungens valspråk var ”Brödrafolkets väl”).

I början av 1900-talet var inget regemente motoriserat utan alla tyngre transporter skedde med hjälp av naturliga hästkrafter, järnvägstransport och för soldaterna gällde fotmarscher. I 6 i Kristianstad var senare rustat som cykelregemente medan det första motoriserade regementet var I 7 i Ystad. Regementen köpte upp hästar i erforderligt antal, tränade upp dem för att bland annat klara av gevärsskott ovanför huvudet. I Ljungbyhed uppförde tre regementen stallar för hästarna. I dag har F5 sin verksamhet? på platsen. Det var främst ardennerhästar samt Nordsvensk ras som förekom.

I dag är hästar en ganska sällsynt företeelse både på regementen och i lantbruket. Dock finns ett mindre antal ridhästar på något av de få kvarvarande regementen. Endast K 1 i Stockholm har ett antal hästar för att delta i Vaktparaden vid Kungl. Slottet.

Tänk vad ett enkelt brevkort kan berätta om lite forskning sker!