Skriv ut

 

VITTSJÖ. I dag behöver ingen människa förbli hungrig, om det bortses från uteliggare som mer eller mindre själva har valt sin situation. Situationen var annorlunda för 145 år sedan, 1867- 1868 då den stora hungersnöden drabbade inte enbart Göinge utan i stort sett hela landet. Värst drabbat var dock Norrland. År 1903 sändes nödhjälp från Vittsjö till Norrland.

År 1867 anses som det stora missväxtåret och detta inverkade givetvis även på år 1868. Under år 1867 föll det inte en enda dropp regn i Sverige från april månad till augusti månad. Skåne var väl inte så hårt drabbat som Norrland där det uppskattades att 1 000 människor svalt ihjäl.

Inget foder fanns till kreaturen och nödslakten började. Först slaktades hästarna då dessa djur inte producerade livsmedel som korna gjorde. Ingen hästägare kunde förmå sig slakta sin vän hästen utan då fick de omtalade ”rackarna” träda in. Deras metoder var ett grymt öde för gårdens dragdjur. Det var tabu att äta hästkött. Det var endast rackarna som fick sig ett rejält skrovmål för varje slaktad häst. Människorna lärde sig lagra köttet för framtida behov och efter hand var det allt fler som lärde sig äta hästkött. Det var fler som, om än motvilligt, lärde sig äta hästkött för att stilla en del av hungerkänslan

En bidragande orsak till hungersnöden anges vara den tilltagande bränningen av brännvin. Stora mängder potatis ”förädlades” till eldvatten.

Brännvinskagge för ”eldvatten”.

Nästa djur som nödslaktades var korna och därmed gick också lantbrukaren miste om livsuppehållande mjölk. Det var vid denna tid som matfödan med bark i brödet kom till. Vid denna tid var människorna inte så upplysta att de tog tillvara svamparna i skogen. Kanske var det minimal tillväxt av detta livsmedel på grund av torkan? Det är inte känt att någon i Göinge avled som en direkt följd av nödåren men det kan givetvis vara en bidragande orsak. Som nödtorftig föda tillagades även ängs- och harsyran samt bokblad.

Lagret av så kallad fattigsäd i kyrkorna tog snart slut och nöden blev allt större. I dag finns lager av livets nödtorft. Det är endast de fattiga länderna som inte får tillgång av detta överflöd?

I juli månad 1903 sändes från Vittsjö järnvägsstation med adress Norrland, tre vagnslaster hö och halm, 53 säckar spannmål, 58 säckar potatis samt 140 kronor i kontanter. Då var det åter missväxt i Norrland.

Vårt dagliga bröd är ingen självklarhet!