VITTSJÖ. De gamla protokollböckerna ger inte bara en bild av lärarnas villkor utan belyser också hela församlingens villkor. Dagboksanteckningarna nedan har lästs och återges av en lärare som hette N Olsson som nertecknade följande år 1873.

Ett protokoll från 1852 talar om att läraren i den ambulerande skolan i Björstorp skall sändas till seminariet i Lund för utbildning. Det gällde Christen Andersson som då varit lärare i 14 år utan behörighet. Han var då 26 år gammal och började sin lärargärning då han var 12 år. Han hade då gått ”i skola” hos sin far och farfar som båda varit lärare. Christen Andersson klarade av sin lärarexamen efter endast 4,5 månaders studier!



En annan lärare i Vittsjö var Nils Mårtensson som började skolundervisning 1832, fast den allmänna skolundervisningen stadgades först tio år senare. Nils Mårtensson sägs också varit tillsyningsman och bokförare för Wittsjö sockens Magasinskassa, eller Sockenmagasinet. Detta magasin för säd var inrymt på kyrkans vind och tillkom på 1700-talet. Ännu i dag finns detta magasin kvar fast utan säd! Den gamla hissanordningen är i det skick som den lämnades då sockenmagasinet upphörde 1875.

Sockenmagasinet var en reserv. Varje åbo (hemmansägare) skulle varje år lämna en viss kvantitet korn och råg, beroende på hemmanets mantal. Under de goda åren skulle säd lämnas för att kunna användas vid nödår eller då någon var i behov av säd av det ena eller andra slaget. Det var sällan att denna reserv behövda anlitas och därför såldes överskottet oftast på auktion.


År 1873 fanns det 70 elever i Hårsjö skola som då var belägen utmed vägen upp mot Norreljung. Disciplinen är sträng och ordningen är god vid skolan.

Folket i byarna samlades i skolan till bibelförklaringar som hölls av flera kolportörer. Det förekom även andra föreläsningar och dessutom omvändes en flicka att tillhöra mormonerna.

Allmogen vandrade ofta upp till milslånga avstånd till kyrkan varje söndag. De allra flesta gick upptrampade kyrkstigar till kyrkan då det oftast var kortare väg än att vandra på byvägarna. En och annan storbonde körde med häst och vagn/släde till kyrkan och dessa djur ställdes antingen in i Hålegården eller bands vid en särskild plats utmed nuvarande Flyvägen. Ännu i dag finns markering i kyrkogårdsmuren där hästarna bands.

Predikningarna i kyrkan var ofta lång och sövande. Manspersoner höll sig vakna genom en lämpig påfyllning med en kvantitet från snusdosan. Det var inte enbart i kyrkan som de långa predikningarna hölls. Även frireligiösa predikningar var långa och sövande och vid vissa tillfällen kunder två eller upp till tre predikanter avlösa varandra medan åhörarna fick genomlida alla predikningarna utan vilopaus! Det var nog mer än en som sov sig igenom hela eller delar av predikan! Kyrkolagen från 1686 gav inget entydigt svar att varje församlingsbo måste bevista varje gudstjänst. Kyrkolag skall inte förväxlas med kyrkoplikt. Prästerna hade stor makt och den som uteblev för många gånger från en gudstjänst kunde inte räkna med någon välvilja från prästen.

Det var inte alla som gick in i kyrkan för att höra långa predikningar. Några tog sin tillflykt till skolan eller stannade utanför för att dryfta väder och andra världsliga ting. När de olika kungörelserna lästes upp, då samlades alla mangrant i helgedomen.

Den 7 mars (1873) var det terminsavslutning i Vittsjö för att nästa dag flytta den ambulerande skolan med början av ny termin i Björstorp.

Den 7 och 8 april var det skolledigt. Då är det stormarknad i Vittsjö. Dagboken skildrar det syndiga levernet på marknadsdagen med det tilltagande superiet.

Det finns som sagts många så kallade godbitar att plocka fram från gamla protokoll och dagböcker.