Skriv ut

VITTSJÖ, KRIGSTIDEN. Under tiden för Andra Världskriget 1939- 1945 var nästan allt manfolk inkallat till tjänstgöring för Sveriges försvar. Antingen de var stridsdugliga eller tillhörde ”malajgruppen”. Kunde de inte hantera skjutvapen blev de tillgängliga att hugga ved eller gräva skyttegropar! Därför blev även landsbygden avfolkat med stora bekymmer under skördetiden.

På bilden sitter Nils Johnsson på slåttermaskinen hos Svantessons lantbruk i Hyngarp. I bakgrunden kan skymtas bundna kärvar medan lantarbetarna har radat upp sig inför fotograferingen.

Därför beslutade k.m:t att arbetsförmedlingarna skulle ställa erforderligt antal militärer till lantbrukets tjänst. Arbetsförmedlingarna fick uppdraget att allt efter behov, vid närmaste förläggningsort få rättighet att rekvirera erforderligt antal militärer, att skickas till de platser där lantbruken behövde hjälp. Arbetsförmedlingarna hade förteckning på bristande arbetskraft vid lantbruken. Uttagningen av militärer fick dock inte inverka menligt på den militära utbildningen. Uttagningen av militära soldaterna var givetvis helt frivillig.
Arbetsförmedlingen kunde inte utfästa någon speciell daglön mer än att de frivilliga militärerna skulle erhålla fri kost och logi. Avlöningen per dag antogs bli en krona och 50 öre. De militärer som erhållit så kallad skördepermission hade en viss förmån att bli uttagna.
Vid uttagningen av blivande lantarbetare sattes stor vikt att lämplighetssynpunkten beaktades. Därtill kom bestämmelsen att de soldater som skött sig bra vid militära utbildningen skulle komma först i åtanke.

Det är oklart hur många militära lantarbetare som togs ut i dessa trakter. Ett foto från Hyngarp 1942 visar sex soldater som deltog i arbetet då höstkörden var som mest aktuell. Obekräftade uppgifter sägs att ytterligare några sådana insatser fanns både i Vittsjö och Bjärnum. Sannolikt fanns det ganska många sådana insatser då kriget var på tillbakagång. ”Tänk att få vakna utan revelj och gå till vila utan tapto”!