VITTSJÖ. Sten Persson var en profil i Vittsjö under många år. Han var född 1907 och avled år 2008. Han tillbringade på ålderns höst mer än 20 år i Vittsjö. Var han händelsevis inte bekant med en person blev denne snart bekant med leende och vinkande Sten Persson som var särskilt förtjust i flickor. Födelseorten var Oderljunga men Sten trivdes varken i skolan eller hos lantbrukarna.

Vandringsmannen Sten Persson var en profil i Vittsjö.

Det bundna levernet med djur och lantbruk var inte tilltalande. Arbetsdagen började klockan 06 och slutade klockan 20. Därtill tyckte han bönderna var snåla och giriga då han inte fick den eftertraktade maten som han önskade. Det fria livet utan några påtvingade tider och uppgifter hägrade. Då beslutade Sten att leva det fria livet och ta dagen som den kom. Då började Sten Persson sitt liv som vandrare eller luffare. Ordet luffare var inte tilltalande för Sten fast den allmänna benämningen var Luffar- Sten!

Visserligen gick Sten som luffare några år då han sålde rakblad och skosnören. Genom sitt gemytliga, trevliga och glada sätt blev han ofta bjuden på något ätbart hos sina kunder. Gåendet tränade han upp rejält. Han till och med gick till Stockholm för att hälsa på sin syster. Vandringen dit tog visserligen 14 dagar medan hemfärden klarades av på något kortare tid! Hur han klarade av mathållningen berättade han inte om vid samtal med honom 1995. Däremot berättade han gärna om sina logimöjligheter. Fanns där någon lada eller stall utmed färdvägen blev det nattlogi. Sten berättade att en morgon vaknade han av någon blåste honom i ansiktet. Han hade på kvällen berett sitt logi i en hage med halm. Draget i ansiktet kom från en sugga som nog undrade vad det var för något objudet i hennes hage? Förmodligen skyndade Sten från sin logiplats på halm med himlavalvet som tak.

Med tiden köpte Sten en cykel för att komma fram lite snabbare. Han cykelturer ställdes både till Dalarna och Värmland samt till Stockholm några gånger. Där hade han sin syster som såg till att han hade lite pengar att försörja sig med. Om det var släktskapet eller pengarna som lockade till Stockholm ville Sten inte förtälja! Under en tid cyklade Sten till Markaryd varje dag för att proviantera! Vid ett tillfälle vid den Småländska köpingen blev han påkörd av en bilist. Bilföraren smet från platsen medan Sten fick tillbringa en tid på sjukhus med brutet lårben. Det var säkerligen en lång tid för friluftsmänniskan att tillbringa en lång tid i sjukhussäng.

Vandringsmannen Sten Persson med sin cykel.

Sten var pratglad och slog sig i samspråk med både kända och okända personer. Han tal var ofta sammansatt i rim och därför blev också namnet Rimmar Sten! Några av hans rim är inte tryckbara! Vid gemensam fika på näringsställe hände det ofta att Sten ville långa pengar. Sten var helt genomärlig och fick låna upp till 100 kronor. Du får tillbaka pengarna på torsdag var hans löfte. Vid ett par tillfällen ringde han och begärde uppskov till nästa torsdag! Då betalade han summan. Sten var ensam men också en sällskapsmänniska som sökte bekantskaper. Mestadels var det Sten som förde talet med sin egen vulgärare stil. Skoltiden klarade han av och kunde både räkna samt skriva hjälpligt. Han hade ett speciellt minne för datum och den gamla Bondepraktikan förde han ofta på tal.

Han berättade gärna att han sett både Bäckamannen (Näcken) samt spöken i sin ungdom. Bäckamannen hötte mot Sten med en knuten näve och då skyndade Sten i väg!

Vandringsmannens bästa tid är givetvis på sommaren. Då finner Sten upp ett lämpligt mål för sina turer på cykel. Sten kom till Vittsjö omkring 1980 och hade då en ombonad lägenhet på ett par platser innan han ”bosatte” sig vid Björkliden. Det var svårt för den aktiva friluftsmänniskan att vistas stilla i en lägenhet. Han tog sig dagligen till ett näringsställe för lagad mat. Eftermiddagen tillbringade han i samhället där han alltid fann någon att tala med. Fast det var oftast Sten som förde talet!

”SnackePer” med Sten Perssons cykel i Luffarmuseet.

Sten berättade att han inte någon gång har ångrat sitt levnadssätt. Han levde det fria liv som han önskade. Sina sista levnadsår tillbringade han på Skansenhemmet där han också firade sin 100 årsdag. Stens cykel finns bevarad i Hönsalottas Luffarmuseum i Boda. En större lokal där har inretts som museum, helt och hållet baserat på den tiden luffarnas leverne.