Jag hade förmånen att delta i de olika arrangemangen i en lång följd av år.
Av allt trevligt som gjordes var midsommarfirandet i Gåsadammen en höjdare. Många samlades på midsommaraftons förmiddag, för att samla in blomster och hugga midsommarbjörkar. Jag har många gånger förundrats över hur väl alla ivriga flick- och kvinnohänder fungerar i arbetet att av blommorna vira vackra och långa girlanger att pryda stången med. När arbetet väl var godkänt ålåg det de stora, starka karlarna att resa resultatet av förmiddagens gemensamma arbetsinsatser.
Att plocka blommorna var mest barnens uppgift - läs flickornas - pojkarna skubbade ofta. Även de starka männen drog sig gärna undan till skogs eller åtminstone någon liten dunge i närheten för att fälla björkar. Av riset virade man girlanger runt stången och de vackraste björkarna fick dekorera övriga Gåsadammen. När stången till slut var på plats så gick vi och gjorde oss vackra för att träffas några timmar senare att dansa runt majstången och leka. Spelmän och lekledare stod för musiken och sången och vi uppmanades att delta så att ringen runt stången inte blev för liten. Det var mycket folk som ville fira att sommaren var här.

I vacker dräkt står min brud
Men manfolket är till antalet många
så jag hoppas hon ser mig i min skrud
i kön, den ack så långa.

Utländskt folkdanslag på besök i Vittsjö

I Vittsjö fanns det vid den här tiden ett mycket aktivt och duktigt folkdanslag, som utöver sin egen uppvisning ofta hade bjudit in andra danslag att förevisa sina väl inövade danser och konster. De kom från angränsande byar men även längre ifrån. De kunde komma från Danmark, Polen, Tyskland, Tjeckoslovakien, Österrike och flera länder runt om i Europa. Det blev nästan en exotisk stämning att möta alla olika folkdansare. Särskilt de från den östra delen av Europa. Hemma levde de ju ett helt annat liv än det vi bjöd dem varför det blev en varm och vördsam stämning. Vi visste dessutom att det inte var så alldeles enkelt för dem att få tillstånd att gästa oss. Vi ville så gärna bjuda på vårt allra bästa.

I dräkten med flagga: Inga-Lill Rydeström.
Till höger om flickan: John-Åke Nilsson.

Därtill hade vi lotterier och försäljning av varm korv och godis. Den stekta korven var lite av en chansning varje år. Vi anmälde aldrig att vi ämnade grilla korv. "Det ögat inte ser det gråter det inte över" var tesen vi jobbade efter. Thure Nilsson var ordförande i hälsovårdsnämnden men troligen gillade han inte midsommardanser för han visade sig som tur var aldrig.
Förberedelsearbetet låg på några i Turisttrafikföreningens styrelse. Indirekt deltog också de flesta av byns handlare och företag genom att generöst skänka alla de fina vinster vi tiggde ihop. Lotterna gick åt som smör i solsken.
Stången stod där och prålade även sedan vi gått hem, som ett tecken till många förbipasserande och en påminnelse för vittsjöborna att här i Vittsjö hade vi kul på midsommarafton.

Tisdagsunderhållningarna
i juli var närmast en förlängning av midsommarfirandet och möjliggjordes delvis genom det ekonomiska resultat vi fick vid midsommaraftonens aktiviteter.
Många är de rikskända artister, som vi fick att uppträda i Gåsadammen. I gästboken från motell Sjöhästen läser jag Hootenanny Singers, Sonja Stjernqvist ett flertal gånger, Jockmocks Jocke, Ann-Louise Hanson vid två tillfällen, Gothlands Får, Bosse Parnevik, Thore Skogman, Jan Öiler´s och många fler. Gagen vi betalade var långt ifrån de fantasisummor man idag betalar för stjärnor av samma dignitet som de ovan nämnda hade under sextio- och sjuttiotalen.

Jokkmokks Jocke (född Bengt Simon Johansson 1915-1998) var en av många folkkära gäster i Vittsjö.

Scenen var också annorlunda. Den var försedd med en liten enkel loge och var även utrustad med ett tak. Funktionärerna från Vittsjö
Turisttrafikförening bar rosa hattar för att uppmärksammas då att de samlade in "entréavgiften" i sina insamlingsbössor. Avgiften var frivillig. Många skubbade men vi hade ändå vittsjöbornas uppskattning för det mesta vi gjorde så det fungerade mycket väl.  Delvis berodde nog antalet i publiken också på att vi i byn hyste en hel del gäster på pensionaten, som gärna kom till våra arrangemang och öppnade portmonnän.
Tänk om vi kunde återuppväcka plommonstopens tisdagar igen. Vilken grej!

I bakre raden Lasse Kedegren, Lennart Josefsson och (vet du vem det är?).
Framför sitter Gösta Kållberg och Göthe Bengtsson.


Fisketävlingarna
blev närmast en nödvändighet i Gåsadammen. Bara några år efter att den tömts i mitten av femtiotalet insåg man att risken var stor för att den skulle växa igen ännu en gång. Ett par förtroendemän åkte därför till Småland där man inköpte ett lämpligt antal karpar att plantera in. Dammen var
emellertid så rik på näring att karparna bara växte och växte både till antal och storlek. Det fanns ju inga naturliga fiender, som kunde reducera beståndet. Barnen i byn fann stort nöje i att kasta löv och annat smått i dammen för att se hur det formligen kokade på ytan av hungriga karpar som nafsade efter vad de uppfattade som mat. Turisttrafikföreningen insåg att man kunde både tjäna lite pengar och minska karpantalet genom att anordna fisketävlingar. Jag minns åtminstone två tillfällen.
Avgifterna för att få delta fördelades så att hälften gick tillbaka till deltagarna som vinster medan den andra hälften tillföll föreningen. Det blev mycket populära tävlingar i sin enkla utformning. Många lockades därför att delta. Det stod fiskande entusiaster runt hela dammen. Reglerna var att fisken man fångade skulle mätas och den som hade flest meter och centimeter fisk vann. Den fiskande fick heller inte behålla någon fisk. Man kan anta att de inte var så intresserade att ta med fisken hem. För att bli av med all fisk lånade vi ett stort rostfritt kärl med hjul. Det användes i vardagslag i skolköket. Karpen dumpades i sjön. Tack vare de här aktiviteterna är Vittsjön idag en av Europas karprikaste sjöar. Vi kan numera se de moderna entusiasterna tävla om att få den största karpen. Nu är reglerna också betydligt mer sofistikerade och fiskarna vägs innan de återinsätts i sjön. Årets rekord blev en bjässe på drygt 34 kilo.

Roddtävlingar
anordnades vid ett tillfälle. En tävling med de så kallade algajollarna som flytetyg. Det var kommunala förtroendemän och tjänstemän som ställde upp att tävla inför sina förvånade och påhejande väljare. Jag deltog i en jolle tillsammans med en känd vittsjöprofil, Evert Larsson i Snärshult. Han som rorsman och jag som roddaren. Vår placering minns jag inte men vi gjorde ingen större succé. Förmodligen skulle vi lyckats bättre med omvända roller.

"Vittsjön runt"
är en annan återkommande aktivitet i Gåsadammen sedan fyrtio år. Här har man start och mål för löpartävlingen på pingstdagen varje år. Den drog förr mycket folk men årets tävling lockade tyvärr inte så många vare sig deltagare eller åskådare. Arrangör är Vittsjö OK.