Skriv ut

VITTSJÖ. Under Andra världskriget var det inkallelser och mobilisering vid kritiska lägen, Hemvärnsmän och värnpliktiga skulle finnas till med högsta beredskap. Långt före mobilernas tid var det fast telefonen som gällde, Då fanns det inte telefon i varje hus utan i bästa fall ett par telefoner i varje by. Det blev telefonbud med besked om inställelse till tjänstgöring. Annorlunda var det när Första världskriget börja oroa. Då gällde kyrkklockan!

Lillklockan kallade till mobilisering.

I god tid fanns meddelande till beväringarna anslaget i kyrka samt uppläst vid gudstjänst. Enligt § 2 mom 7 inkallelse för beväringen enligt den generalorder den 1 september 1906, No 961.

"Ringning med kyrkklockorna omväxlande med klämtning under 3 timmar i följd på så sätt, att efter 10 minuters ringning omedelbart följer10 minuters klämtning omedelbart därefter 10 minuters ringning o. s. v. skall användas för att tillkännagifva att kungörelsen angående inkallelse för mobilisering utfärdats och blifvit offentligen anslagen”.

Så snart kallelse blifvit anslagen, skynda ringarna, medtagande hvardera en hjälpare, upp i tornet för att fullgöra ringning och klämtning under 3 timmar. 
Kyrkorådet.

Då fanns varken hörselskydd eller arbetslag. Vid ringning kunde detta ske genom dragning i rep några meter under lillklockan (storklockan tillkom 1922). Klämtningen fick ske intill klockan då kläppen slogs mot klockan med handgrepp. Uppgifter finns att larm till mobilisering skedde i Vittsjö då Första världskriget utbröt. Uppgift finns att sådant larm inte utfördes i Vittsjö vid Andra världskrigets utbrott. Däremot utlöstes sådana larm i Malmö vid Andra världskrigets utbrott.

Under andra världskriget var telefonerna modernare än den avbildade.

Vid Andra världskrigets utbrott blev Sverige i all hast rustat att försvara landet mot den lede Fi! Då var det telefon som gällde. Alla hade inte telefon utan de som hade denna moderna uppfinning fick vara förmedlare vid mobilisering. Personligt minne var att aktive hemvärnsmannen Amner Christiansson var bosatt ett par kilometer från mitt föräldrahem. Mobilisering gällde och då kallades hemvärnet. Troligen var det min moder som meddelade Amner vad som gällde. Strax kom Amner cyklande i full fart med uniform, hjälm och mausergevär på ryggen. Då han passerade mig ropade han högt: Nu ä dä krig!. En granne till mina föräldrar blev också larmad via telefon. Han släppte sina verktyg, tog sig hem. Uppklädd i kostym gav han sig i väg till sin mobiliseringsort som kanske var Hässleholm.

Anhöriga kunde sända post med sådant kuvert. Nummer samt namn på soldaten och FÄLTPOSTxxxx. På baksidan fanns svarsfrimärke.

Åtskilliga skyttevärn och skyttegropar gjordes i ordning på ganska kort tid. Dessutom fanns det ett fåtal skyddsrum som nu är borta. Ett av dessa var vid gamla småskolan men det är jämnat med marken. Men, nyckel till detta skyddsrum finns bevarad! Utmed vägen Vittsjö- Boalt fanns tre riktigt byggda skyttevärn. Ritningar samt beskrivning hur dessa skyddsvärn skulle uppföras finns arkiverade. Samtliga dessa värn är helt borta i dag. Inredningen var ganska sparsam för de två soldater som skulle bemanna värnet. Där fanns en träbrits samt ett upphöjd ställning mittför skottgluggen i värnet. På detta bord skulle kulsprutan placeras riktad mot annalkande fientligt anfall. Det är högst troligt att det aldrig varit någon kulspruta i någon av värnen? Ytterligare något skyttevärn har funnits inom socknen men är inte identifierade.

Vittsjö var strategiskt då andra ”Per Albinlinjen” passerade orten Identifieringen av platser där skyttevärn och skyttegropar inom församlingen är inte helt slutförd men kommer att uppgå till minst 70! Utmed byvägen Boalt- Hultatorp fanns sex baracker uppförda intill vägen men ganska väl kamouflerade! Vad dessa förråd innehöll är okänt eller kanske var de helt tomma? Det fanns personer som med inlevelse kunde berätta barackerna var fyllda med hö. Någon visste att det fanns så många hästskor att det skulle räcka till alla Sveriges hästar under tre år! En person berättade att han varit vittne till då fyra soldater bar in en 500 kilos bomb i en barack!!!! Sannolikt bestod barackerna av trästomme samt tak och väggar av kamouflerad masonit.

Sten Telander i det skyttevärn som hade telefonförbindelse.

Här fanns direkt anslutning genom telekabeln på sjöns botten.

Det kryllande av soldater medan hemvärnsmännen hade intagit sina positioner. Jag minns då flera hundra soldater en sen kväll kom marscherande på landsvägen. De hade startat från Helsingborg med Kristianstad som mål. Nertecknaren av detta kåseri känner till denna marsch då min morbroder fanns med i truppen och samtalade med oss.
Det fanns soldater i överflöd i Sverige medan kriget rasade utanför landets gränser.. Några soldater användes till grävande av skyttevärn medan andra soldater var sysslolösa i sina tillfälliga förläggningar. Soldater på en plats renoverade samt ordnade fest i danspalatset som senare blev Lyran.

Denna bild från Hyngarp där sex beväringar hjälpte till med skörden.

I Hyngarp var skördetiden inne och intill fanns en förläggning med sysslolösa försvarare av vårt land. Sex frivilliga, eller kommenderade soldater infann sig 1944 för att hjälpa en lantbrukare med skörd av säden. Lantbrukaren körde slåtterskäret medan soldaterna band kärvar av havre samt satte upp dem i travar.

Framöver kommer fler artiklar publiceras om beredskapen vid Andra världskriget.