Skriv ut

Vittsjöbygden under Beredskapsåren del 8.

VITTSJÖ. Mängder av flygplan korsade luftrummet under Andra världskriget. Det var inte enbart plan i luften utan även på backen, intill allmän väg. Dessa flygplan hade en lätthet då ett par starka mannar kunde bära de skalenliga planen.

Ett skalenligt flygplan redo att lyfta till järnvägsstationen.

Flygplansfabriken var belägen vid Lehultsvägen i Vittsjö. Flygplanen transporterades per järnväg till en öppen plats i närheten av stationärt flygfält.

Försvarsmakten hade fått tycke för Ekstrands snickerifabrik vid Lehultsvägen. Efter avtal blev snickerifabriken en tid en flygplansfabrik. Försvaret behövde helt skalenliga flygplan, tillverkade av plywood. Dessa flygplan, (made in Vittsjö), skulle placeras i närheten av militära flygfält, väl synliga från spionerande luftfarkoster. Flygplanen målades med kamouflerande färg med symboliska tre kronorna på flygkroppen. De demonterade flygplanen transporterades till järnvägen för transport till mottagaren någonstans i södra Sverige. Det är oklart hur många attrapper som tillverkades men ett mindre antal lär det vara. Tillverkningen upphörde sedan en person med intresse för tillverkningen tog hand om framställningen på annan plats. Däremot var den verkliga krigsplanen synnerligen väl kamouflerade om de över huvud tagen var synliga från luftburna farkoster. Förutsättningen var att det fanns längre fält intill, lämpligt för start av planen. En tät granskog kunde bli förträfflig hangar för planen.

Skissen visar värnens byggnad med skjutriktning åt tre håll.

Emmaljunga hade ett strategiskt läge under Andra världskriget. En kilometer söder om Emmaljunga planerades för ett litet regemente i miniformat. Där fans planering för en bataljon (1 200) soldater en bit in i skogen och några hundra meter från järnvägen. Drygt 100 meter väster om järnvägen fanns bl a sex skyttevärn med skjutriktning åt tre håll. Infarten till värnen var så väl tilltagen att även en kanon skulle kunna ta sig in. Där fanns även plats för granatkastare. I planeringen ingick att granatkastaren skulle sända i väg sina projektiler för att landa och bomba järnvägen. Trots att flera tåg transporterade tyska soldater denna sträcka till och från Norge blev det ingen attack. Svenska regeringen hade gett sitt löfte att dessa transporter fick ske genom ett neutralt land.. Om inte så hade skett hade även Sverige blivit ockuperat!

Vaktstyrkan som hade uppsikt över vapen och ammunition.

Bakom dåvarande Eljaverken byggdes två större lador 10 x 15 meter stora. Den ena var ammunitionsförråd och den andra innehåll vapen. En vaktstyrka på 15 soldater skulle bevaka förråden. Soldaterna hade sannolikt sin förläggning i tält. Båda byggnaderna var uppföra så att de lätt kunde ändras till logement. Larmet utlöstes! En glasruta hade krossats! I den kraftiga blåsten kunde en gren slagit in en ruta. Det kan också vara en avledande manöver för att kontrollera vaktstyrkan! Allt i byggnaden kontrollerades och räknades in. Det var nog en gren som utlöste larmet? Soldaterna behövde lekamlig föda och därför uppfördes en mindre byggnad till kök. Där huserade förplägnadslottorna. Kriget upphörde och innehållet i de båda byggnaderna transporterades bort och byggnaderna förföll. Planerna att inrätta ett krigssjukhus i Barnvagnsfabriken kunde också elimineras.

En tid efter det byggnaderna tömts beslutade Egon Johansson utföra en rekognosering i de fallfärdiga ladorna.

Egon Johansson som upptäckte kvarglömda patroner i en vrå.

 

I en undanskymd vrå fann han en ganska tung låda.. I denna låda fanns tusentals patroner till gevär och kulspruta! Rättskaffens man som Egon var och är tillkallade han polisman Ture Wester som tog hand om det explosiva innehållet. Sannolikt fick ansvarigt befäl för ladan förklara sig?

 

PER ALBINLINJER
Beträffande den tidigare omtalade ”Per Albinlinjen” förhåller det sig att första linjen var utmed södra Halland och Skånes kuster med tusentals bunkrar. Andra linjen bör ha sträckt sig från Landskrona till Åhus/Kristianstad. Tredje linjen fanns då från Båstad via Vittsjö till Lönsboda.

”Vittsjöpasset” finns antecknat i någon handling under krigsåren. Detta ansågs vara den lämpligaste framkomligheten från söder och vidare norrut. Inget dokument bekräftar att det funnits någon form av värn i Bjärnum. Nuvarande väg 117 Vittsjö- Bjärnum hade byggts 1932. På denna sträckning fanns inga broar men i Vittsjö fanns två aktuella broar som klarade av tung trafik. Men vägen Vittsjö- Emmaljunga byggdes 1952 och då fanns gamla Spångbron vid Havraljunga och den var nog inte lämpad för tyngre trafik? Även centrala Vittsjö var drabbat. Folkskolan var utsedd som fältsjukhus och under vissa tider fick undervisningen i skolan flyttas till Missionshuset, Sparbankslokalen (nuvarande församlingshem), kyrkans läktare och Missionshemmet (nuvarande Vittsjöskog). Vid begravningar inställdes undervisningen i kyrkan! Även området kring Bokebacken var ockuperat av försvarsmakten. En del av Vittsjögården ockuperades där en militär stab hade sitt högkvarter. Vid skarpt läge måste boende inom området ha militär eskort för att komma hem eller lämna hemmet.

Den skara av militärer som var förlagda på detta område var mestadels sysslolösa. Vittsjögården behövde arbetskraft särskilt under skördetid. Det behövdes inte anstiftan av tjänsteplikt utan soldaterna var nog nöjda med lite ombyte i vardagen. Förmodligen blev det också utspisning från lantgårdens kök!