Skriv ut

BJÄRNUM. Vem är då JAG Ingvar Lindberg. Född maj 1943, möbelhandlare, med Rallybilar vid Kåberg, som lovat Lions Club Vittsjö-Bjärnum att skriva lite om de äventyr jag varit med om och som präglat mitt liv.ingvar-san-remo-rallyt.jpg

Från skolan - rökning - alkohol - fotbollen - bilar - rally - onykter körning - 2:a världskriget och engelska bombplanet Lancaster.. Var - När - Hur, Nu och Då, Varför. Början man dra i en tråd, upptäcker man mer och mer, ser nya vyer. Man ställer frågor till sig själv, vad hade hänt OM? T.ex 1939-1940 Sovjet gått  genom Finland, norra Sverige till Narvik? Tyskarna ringat in Moskva och tillfångatagit Stalin med anhang? Resor i 2:a Världskrigets spår har jag gjort i 30 år och är oerhört fascinerade. Det är segrarna som skriver historien!

Redan som 6-årig fick jag hjälp av min Far att läsa om den spännande kampen i Sydamerika utanför Montevideo mellan det tyska fickslagskeppet "Admiral Graf Spee" och de tre engelska  kryssarna Exeter, Accilles, och Ajax. Trots att jag inte kunde läsa själv utan bara titta på bilderna av dessa fantastiska fartyg bad jag far läsa den spännande storyn gång på gång, om och om igen. Till sist såg jag orden i meningarna och kunde själv läsa denna storyn. Bara denna, jag vågade inte läsa annat, jag trodde bara jag kunde läsa om Exeter osv som var och är min favoritbåt. Jag både kunde läsa och inte kunde läsa när jag började skolan. Jag har fortfarande mål kvar i 2:a världskrigets spår. Vägen där Exeter fotograferades vid hemkomsten till Plymouth och Montevideo där Graf Spee låg och gick ut och sänktes av egen besättning (72 timmars respit var för lite tid). De håller på att plocka upp henne och där finns ett museum om "La Plata Slaget". Mer om detta hoppas jag kunna presentera i framtiden och många spännande Rallyreferat, storys om avåkningar och gyttjevägar, snöoväder. Jag träffade vår nya duktiga väderflicka i Radio Kristianstad och även i radio Malmöhus-Kronoberg, Anna Krahner i Vittsjö före jul hos mamma och pappa Per-Magnus. Vi åkte på 60- 70 talet rally i  bl a Tyskland. Många gånger i uruselt väder, Per-Magnus ochingvar-lindberg.jpg jag som åkte SAAB:ar trivdes bäst i detta väglag, det var SAAB väder, så jag anmodade Anna att säga när det är busväder - säg SAAB väder! Svaret blev "Jag skall tänka på det". Jag hoppas!

Varför jag börjat skriva och föreläsa om krig och rally? För 8 år sedan blev jag påkörd på ett övergångsställe i Bjärnum. Med skallbrott, 3 blödningar i hjärnan, benbrott, kotförskjutningar, mm. Fick jag men för livet; Först det positiva: höger knä brukade bl a när jag dansade hoppa av, fick stanna och vricka det rätt, många flickor trodde nog jag hade träben (fotbollsskada), efter benbrotten - inget hoppat av! Det negativa; Brus i huvudet natt och dag. 7 - 8 cm över höger öra, vid skallbrottet. Jag sade till läkaren som skrev ut mig i Kristianstad: jag har alltid önskat mig att komma och se Niagarafallet, men nu har jag hört bruset i 2 veckor. Jag skall aldrig åka dit!!! Jag har provat allt, öronsnäcka, muskelavslappning, avledande ljud som fågelkvitter, bäckporlande mm. De första 3 åren skojade jag bort bruset, varje natt memorerade jag alla specialsträcker jag kört genom åren, jag omvandlade Saabens motorljud med bruset i huvudet, så jag sade till alla det gör inget, jag gillar Saabljudet. Men efter 3 år hade jag memorerat alla sträcker. Psykiskt gick jag ner mig, nu orkar jag inte mer, brus morgon, middag, kväll, vid maten, på kontoret, överallt och alltid. Jag kund inte köra rally, höger arm kunde jag inte lyfta upp, ont som fasen. När jag pratade med kunder - slår det lock i huvudet och jag måste gapa. Nu har jag lärt mig gapa utan att öppna munnen. Jag var slut som människa. Jag hade sökt allt. Fick diabetes, gick ner till 85 kg, började faktiskt titta efter någon utländsk långtradare. Det är jobbigt att alltid vakna vid 2 tiden och sen grunna hela natten. Kan bara jobba halvtid, inga piller för mig! Så plötsligt för 5 år sedan fick jag förfrågan: Du som varit och sett mycket från 2:a världskriget, kan du inte hålla föredrag om det? Jo, jag har 7 000 diabilder från kriget så det skulle vara roligt. Nästa tråkiga natt började jag grunna positivt om hur man lägger upp en story om kriget. Många bilder var ej sorterade så fokus på detta och Lancaster gjorde att huvudbruset blev degraderat till 10. Nu gällde Lancaster ED 588 Georg, 9:e april 1940. Plötsligt blev fokus att se var "Georg" kom ifrån, var var den byggd osv.osv. Var bodde Rommel osv.osv. efter diabetes domen var jag tvungen att motionera! Slättarödsrundan 5 km på 50 minuter. Grunnade på allt positivt. En dag kom jag att tänka på min far Erik, han fick ischias! Han provade att sparka med benet och hade ont. Efter en tid gick det över. Min idé - blev att boxa med höger arm, så kanske det blev samma effekt som fars sparkande. På 4 ställen slog jag 140 boxslag varje runda, från oktober till december märktes ingen bättring, efter vinter till maj hann jag med ca 7 000 slag. Och plösligt, Caroline, dottern, frågade om jag kunde hjälpa till att ta ner en gardinrulle från hyllan, högt upp! Jag blev lite snopen, jag kunde lyfta armen - boxkuren hade hjälpt! Nu skall du köra Midnatssolrallyt och inte gnälla mer. Caroline anmälde Jan Nilsson och mig till RALLY igen. En oxe ger sig aldrig.

Mer Rally och Krig kommer.

Vi hörs.