Skriv ut

BJÄRNUM. Bandplatta 308. TD 2752 . CS. 1952, -absolut ”ingen vanlig bandplatta”. -”Bländad av en bandplatta” -skrev tidningen Soldat och Teknik som rubrik i ett reportage 2017. Här följer hela originalstoryn, vilken aldrig tidigare varit publicerad.

Redaktionen välkomnar Ingvar Lindberg, ”möbelhandlarn o rallyåkarn” från Bjärnum, tillbaka som skribent. Vi har tidigare haft förmånen att följa Ingvar till flera platser i andra världskrigets spår. Nu fortsätter resan delvis på helt andra spår…..-följ med på nya åkturer, med nya fantastiska berättelser.

Nu kommer jag till historiens kärna. Vid ett senare tillfälle på garageplanen kollade vi banden noga. Tog av mellanplåten på sidan och lade en järnstång, kollade slacket på bandet efter att vi gjort en centrumsväng, en sida spänd, en sida slack. Där skulle visst vara mellan 2,5 till 4 cm. Gängerna på bandspänningsskruven skall vara minst 17 gängor, där var 15 till 15,5. Alltså sakandes cirka 2 mm.

Eftersom vi skulle köra mkt hårt smög sig känslan av att råka ut för bandkrängning var stor och då var det bättre att här på garageplan ta bort en bandplatta. Gruppen var enig, spottade i nävarna, full fart. Av med låsring och låsbricka på bandbulten- pang på med släggan, så var det klart. Jag minns inte om där var 105 eller 106 bandplattor på bandet (Nya 108 st).
När jag stod där och höll den avtagna bandplattan i händerna och tittade på den blänkte den i silver på sulan som glaserats på betongen och stensättningen.
Det är ju tillfället som gör tjuven. Den som är så fin och blank vill jag ha i affären och samtidigt ha ett kärt minne från den härliga tiden på P2 med ”Zyrkavagnen”.
Vårt kompani hade lastbil 912 som stod parkerad vid porten, så jag lade bandplattan på golvet under presenningen. Sen började det tunga jobbet att få ihop bandet igen.

Med dubbla järnstänger slet vi i vårt anletes svett- kämpade för livet att få ihop det. Men det var omöjligt. Det var bara att gå ut och hämta tillbaka bandplattan igen. - MEN, lastbilen 912 var borta!!
Jag sprang ner mot rundsmörjningsverkstaden, tittade om där fanns någon 912:a någonstans, ej heller ner mot utfarten! Paniken började komma, vad gör jag nu?
Sprang upp på garageplan igen, 4:e kompaniet servade också sina 81:or, jag frågade några grabbar om de sett någon bandplatta, men nej. Jag sökte utanför och vid ”utomhussmörjgropen” låg en rostig gammal bandplatta.
Nu var goda råd dyra, alla stod och väntade på bandplattan. Jag sade som det var att 912:an var borta med bandplattan men här är en annan. Situationen var räddad. Jag måste erkänna att det såg hemskt ut med en gammal rostig sak bland de andra blanka och fina plattorna. Vi skrattade alla åt vår ”Zyrkavagn”.

Efter kvällstjänsten gick jag ut och hämtade plattan och lade den under min säng, senare i mitt skåp. Jag körde hem till Bjärnum på kvällen och förberedde hemtagningen. Hade jag någon bag som man kunde stoppa en tung bandplatta i ?

Måttet på en är 59x21 cm och den väger cirka 25- 30 kilo och detta var ett problem! Min gamla blå bag med läderhandtag får duga men kommer handtagen att hålla?
Plattan är 15 cm högre än bagen så jag får ha en Norra Skåne på toppen så den inte syns. Jag utarbetar en plan hur jag skulle smuggla ut min fina bandplatta.
Det måste vara mörkt, går jag sedan över backen med träd har jag sparat en tredjedel av raksträckan ner mot museevagen model 42 och klarat av flera gatlampor. Sätter jag sedan min PV vid vakten med bagageluckan olåst- bör det gå vägen!! Klockren strategi.

Kvällen kom och 2 vån på kasern Adlerkreutz blev folktom. Bandplattan sveptes in i en handduk och stoppades i bagen med Norra Skåne på toppen och utbrytningen kunde göras. Till vänster vid utgången och upp på backen. Stod stilla vid ett träd för att checka av läget, men fy sjutton vad tung den är, tänk om läderhandtagen brister. Ser att kusten är klar så ner om backen och ut på vägen cirka 60 meter ner till museevagnen.
Då helt plötsligt hör jag ett rosslande bakom mig, ut från 6:e eller 8:e kompaniet kommer en stövelprydd officer. Paniken känns i armarna och benen. Jag försöker öka takten, försöker att gå så rakt som möjligt men plattan är tung och armarna börjar få mjölksyra. Går nu med små raska steg som tävlingsgångarna. Så nu äntligen förbi rustmästare Klang i vakten - öppnar bakluckan på min PV och kastar in bagen med BOOOM som svar.

Tittar tillbaka mot vakten och vem står där, jo den stövelprydda officeren med händerna i sidorna och glor. Som tur var så sade han ingenting. Tack & lov!

När jag kom hem till affären, alltid något att göra i affären för mig, talade jag om för farsan om mitt äventyr, svaret blev följande. Vad skall du göra med den? Skiten till!
Jag lade den vid verkstadsdörren till höger 1963 och den har legat i 52 år, rostig och rälig.
Tills i juni 2015 då hantverksföreningen hade industriutfärd till Trelleborgs Gummifabrik och sedan till en stor blomstermarknad i Flyinge.

När bussen körde genom Revinge sade jag till min resekompis Joakim Andersson att här i Revinge var jag som militär och övade med stridsvagn 80308. Så ännu en gång kom detta upp med bandplattan och den ligger på samma plats den legat på sedan 1963, rostig och rälig. Vill du se den när vi kommer hem till Bjärnum?
-Ja, jag jobbar på en metallindustri så vill du ha den blästrad och fin så ordnar jag det!
Den 28 aug hämtades bandplattan och lämnade det ställe den legat på i 52 år.

Några månader senare den 12 nov 2015 vid Hantverksmötet när det bjöds på kalkon visade han upp den fantastiskt fina bandplattan med ett flertal bokstäver och sifferkombinationer som nu syntes tydligt nu när den var 100% ren och fin med klarlack på.

Det mest intressanta är att vagnens svenska nummer är 308. De första som kom till Sverige 1953 hade högre nummer enligt löjtnant Tommy Nilsson.

Enligt militära fordonsregistret kom 80308 den 24 mars 1956 till Sverige i en då andra kontingent. Vilket då också kan betyda att den var begagnad? För i bandplattan står 1952 och det är fyra år tidigare.

I de sex urgröpningarna står från vänster följande:
1. H & CS
2. TD 2752
3. E 5.
4. E M
5. 1952

Det börjar med H i bägge ändar! Vad betyder detta då? Att chassinumret står på plattan är ju säkert en identitetskontroll.

Om vagnen skulle bli utskjuten med brand och explosioner kan man på banden avläsa vilken vagn det är. När den är ny fanns alltså 2x108 bandplattor med nr 308, så när den kom till Sverige fick alla 81 nummer 80 före sitt chassinummer.

Så på denna platta är både tillverkningsår och chassinummer ditsatta. Övriga TD 2752, CS, H och M lär väl också betyda något. Troligen är detta koder och tillverkningskontrakt från fabriker som tillverkat Centurion. Exakt så var det när Lancaster-planen tillverkades. Så det är bara att undersöka VAR och VEM som tillverkade 80308.