Skriv ut

 

Nytt fängelse. Vi flyttade igen, Inger var höggravid. Men då mina svärföräldrar vägrade flytta, blev det ett måste för oss. Vårt hus blev sålt med kontrakt så Ingers föräldrar kunde bo kvar i övervåningen.

Södertäljes stationsbyggnad

Vi flyttade ända till Södertälje där hus och arbete väntade på oss första juli. Det blev ett hus med många problem och allt var överhuvudtaget ett stort misstag. Det kvittar hur långt bort man flyttar, man kan aldrig flytta ifrån ett olyckligt äktenskap. Man kan aldrig läka ihop ett hopplöst äktenskap genom att skaffa barn, det blir bara en nyhetens behag. Ju fler familjemedlemmar man blir desto fler blir det ju att dela kärleken med.

Efter bara två veckor efter inflytten föddes ytterligare en liten tjej som döptes redan på BB till Camilla. Tidigare fanns ju Conny och Carina. Kanske var det just ett C-lag vi var, men nu trodde vi på framtiden. Vår familj ansågs nog av grannar och de flesta andra som idealisk , vi var unga, vi hade villa med blomstrande trädgård där Inger fann ro i stunder av hemlängtan (trots sin mors förföljelsemani).

Tidstypisk villaträdgård med prunkande rosor

Jag tog körkort, vi köpte bil så vi lättare kunde nå outforskade platser platser både i och utanför Stockholm.

Vanligt familjenöje var att ta bilen till närmaste strand.

Längre sträckor åkte vi förstås tåg på mina fribiljetter. Barnen var utan synliga handikapp och utvecklades på ett fördelaktigt sätt. Mycket finns att minnas och fortsättning finns, både vardaglig och dramatisk. /Johnny