Skriv ut

MINA GLÖTTA Ä GRANNARE...

*** Dessa nerteckningar skrev sign.”Balder” omkring 1940. ***

En gammal man för ett par mansåldrar sen bodde uppe på Hultahusen, mellan Emmaljunga och Högholma, hette Per, men kallades merendels Hulta Peren. Kom folk och hälsade på honom skröt han rent obegripligt med sin avkomma och sa: ”Mina glötta ä bra mycke grannare än Astallfots glötta, mina glötta ä sau vita på tänderna och ha så brett mellan ögonen, så dä ä en fröjd att se”.

En gång gick Hulta Peren till Björstorp för att betrakta ett tröskverk, som riksdagsmannen Håkansson låtit bygga vid vattenfallet. När han kom tillbaka, efter att beskådat underverket, frågade någon, vad han tyckte om det, vartill Hulta Peren svarade: åh ,hi, å ho hej, det döna. Som hade det varit domedag, och det rök, så sola helt skömdes bort, och där stod gamla riksdagsman o riste halm, så svetten rann i strömmar från synamentet.

En gammal soldat, som haft många spektakel och roligheter för sig, hette Måns Holmberg samt bodde i Emmaljunga. Han hade varit med i Flensburg i Schleswig-Holstein år 1848 strax före fredsslutet emellan danskar och tyskar. När talet kom på hans vistelse i Danmark sa den gamle soldaten: ”Ä va själve den rälig till kall is danskarna höll sig med. Vi stod uppställda på en sjö nära en hel dag, för den danske kungen och generalerna skulle inspektera trupperna, och till sist kom turen till oss. Vi frös värre, när vi kom till vår inkvarteringsplats, men där fick vi föda och finkel, och flickorna tog oss i famn och kysste oss, och det värmde bra opp våra förfrusna fötter”.

Balder