Skriv ut

Min barndoms trädgård.
I mitten av 1920 talet köpte min farfar prästbostället Lurketorp. Hela familjen kom från Norge däribland min far född 1912 och precis färdig med grundskolan.

1943 tog han över egendomen och vår familj, bestående av far och mor och tre barn, flyttade in. I trädgården fanns ett flertal fruktträd, plommon, körsbär och förvildade aplar med oätliga äpplen.

En berså, kallad ”grottan”, flydde vi till när värmen blev för hög. ”Grottan” bestod av hägg som vid blomningen luktade kattpiss. Det fanns en gräsmatta, en ganska stor plätt som klipptes två gånger per sommar, en gång vid midsommartid och en gång på höstkanten. Den hade en blomsterprakt som var otrolig och med en underbar doft som man aldrig får uppleva numera. Klippningen skedde med slåttermaskin och lie.

Vi barn fick aldrig gå barfota där på grund av den stora fästing- orm- och getingfaran. Gummistövlar var påkallat dagligen. Ändå hade mor allmän fästingkontroll varje kväll, särskilt i hårbotten. Men de ansågs inte sprida några sjukdomar på den tiden.

En dag kallades Martin på Aspelund till vår trädgård,- han hade svart hatt och ansågs som en mästare med sina egna växter och aplar. Martin sågade och ympade våra träd och nu fick vi reda på varför han hade hatt. Martin hade den som mått. –”När grenverket är så glest att jag kan slänga hatten igenom då är det perfekt” sa han.


Det tar nog ett tag innan en hatt kan passera genom den kronan...

Han hade gjort rätt, genom ympningen fick vi flera olika äpplesorter till allas glädje, inte minst för älgarna som ofta gick i ett saligt rus från vår trädgård. Då och då hade deras långa ben svårt att bära dem åter till skogen.

Jag tvivlar på om kamera och gräsklippare var uppfunna på den tiden, men det var de förstås, det var dock inte något som fanns hos oss.