Skriv ut

Mannakraft 

Jag satt och slöläste Norra Skåne vid frukostbordet och hade fått ögonen på några rader om talböcker.

Artikeln nämnde en bok som handlar om ett par överåriga systrar som börjat sälja potensmedel på postorder. En affär­ side började ta form i det som finns kvar mellan öronen.

För ungefär tio år sedan hjälpte jag hembygdsforskaren och vännen Stig Persson att hitta Mette Nillas källa i Mölleröds Kronoskog. Källan hade rykte om sig att vara en "kärlekskälla" enligt en artikel av Erik Ele (Norra Skåne den 5 juni 1931). Stig berättar utförligt om den i sin publikation Människor och torp i Sjörröd och Mölleröd. 

I min tankevärld organiserade jag en utflykt till källan för behövande 60/70-plusgubbar. En annons på Göingetorget i tidningen hade lockat många deltagare. I andanom såg jag hur delta­garna efter besöket, lätt framåtlutade på grund av sakernas tillstånd, småsprang hemåt för att dra nytta av källvattnets unika egenskaper. Fast - tänk om grannfrun hade bjudits in på förmiddagsfika. Icke önskvärda äktenskapskonflikter kunde lätt uppstå. Det vore kanske bättre med blandade grupper. Om drycken var snabbverkande kunde emellertid oanade orgier utspela sig i Kronosko­gen. Man kunde kanske ta upp en entréavgift för källan ligger strax intill motionsspåret. Men moralivrare skulle säkert ha synpunkter på ett sådant arrangemang, dessutom skulle man kanske tvingas betala nöjesskatt.

Med tanke på presumtiva deltagares ålder och fysiska status krävdes förmodligen någon form av sjukvårdsberedskap och kanske kostnadskrävande ambulansservice. Problemen hopade sig. Om man istället skulle ha stånd på torget och sälja prepa­ratet på flaska eller burk. Lämplig symbol som varumärke kunde man säkert hitta på något deko­rerat utedass.Tänk om det gick att konkurrera med Ramlösa eller Porla med ett bordsvatten som hade positiva bieffekter, speciellt anpassade för pensionärsträffar och 70-, 80-, 90- årskalas.

Ett bra namn på produkten erin­rade jag mig att Piraten hade i en av sina böcker, där tattarkärringen Franskan, Bombi Bitts mor, i lönndom sålde en dryck som kallades Mannakraft. Men det namnet var kanske varumärkesskyddat. Nu dök nya problem upp i mina tankar. Kli­niska tester krävdes kanske för pro­dukter av det här slaget. Miljöchefen Sven-Inge skulle säkert ha synpunkter och - ve och fasa - tänk om det kom reklamationer. Bevisbördan låg säkert på producenten och det kunde bli jobbigt.

Ungefär så här långt hade jag kommit i min pla­nering när hustrun något försenad dök upp vid frukostbordet. När hon satte sig till bords satt jag med en halväten smörgås i ena näven, öppen mun och en blick som frånvarande och stelt stirrade i tomma intet.Hennes godmorgon-hälsning besva­rade jag yrvaket med vad jag just bestämt mig för: "Jag tror jag skiter i det". Jag insåg själv att det var en dålig inledning på ett givande frukost­ samtal. Hustruns mimik sade mig att hon tillfullo instämde. Stapplande på orden började jag för­klara mig. Under min redogörelse ändrades hen­nes minspel. Små ryckningar i mungiporna tydde på att hon hade vissa problem att hålla sig all­ varlig. Jag rundade av min berättelse med en poli­tisk värdering - "Det är förbaske mig inte lätt att' vara småföretagare i dagens samhälle".

När jag reste mig för att hämta kannan för en påtår hörde jag hustruns röst: "Ta en mugg med dig nästa gång du ska ut och träna". Tydligare än så kan det väl knappast sägas.

FOTNOT: ”Mette Nillas källa" är markerad på ori­enterings-kartan över Mölleröds Kronoskog med en blå symbol.