VITTSJÖ. Nu när blåbären sjunger på sista versen, och lingonen behöver skördas, bör man inte glömma bort svamparna. Här kommer en korg med svampar som nyligen påträffats här i norra Göinge.

Vi börjar i lingonskogen. Här finns gott om olika vanliga hattsvampar. Men tittar man noga ser man att ett och annat lingonblad har förändrats. De är inte längre gröna, utan har blivit röda, konkava och lite tjockare än normalt. Det är en svamp som invaderat lingonbladet. Svampen kallas lingonsvulst. Undersidan av bladet blir alldeles vitt av sporer som ska sprida svampen vidare. Fotot är taget i närheten av Uddvägens förlängning ut på Udden. (

Lingonsvulst

Spindelskivlingar, eller spindlingar, har rykte om sig att vara giftiga, åtminstone ett par till och med dödligt giftiga. Mycket är ännu okänt om spindlingar, men man räknar med att det finns mellan 300 och 400 olika arter. Många av dem är svåra, för att inte säga omöjliga, att skilja åt utan DNA-undersökning. Här visas två spindlingar som är ganska typiska och lätta att känna igen. Den första av dem, cinnoberspindling, hittades alldeles söder om Skansen, mellan Skansenhemmet och Minnesstenen. Där under ek, bok och hassel hade cinnoberspindlingen funnit sig väl tillrätta. Färgen är omisskännlig, och svampens namn ganska givet. Ett helt annat utseende har släktingen pelargonspindling. Den är mindre, mörkt gråbrun och med ljust fnasig hattovansida. Foten har till en början en ljus ring, och även vita hyllerester i band längre ner. Pelargonspindlingen växte i granskogen på gränsen mellan Björkholm och Höjalen. Och så var det då namnet. Pelargonspindling har en omisskännlig och tydlig doft av av pelargon.

Cinnoberspindling

Pelargonspindling

I t.ex. bokskogen på Vittsjö vång kan man hitta porslinsskivling, en vanlig svamp lite överallt där det växer bok. Porslinsskivlingen ”äter” långsamt upp bokgrenar, boklågor och annan bokved. Svampen påminner lite om vitt porslin och ser halvt genomskinlig ut. På ett annat ställe på vången hittar man en helt annan svamptyp, nämligen en taggsvamp. Sporerna bildas på taggarna på hattens undersida. Ovansidan är zonerad - i ljust och mörkt brunt -, vilket tillsammans med taggarna givit svampen namnet zontaggsvamp. Den är seg och rätt hård i konsistensen.

Porslinsskivling

Zontaggsvamp

Fjällsopp är en mycket karakteristisk svamp, med svarta, toviga fjäll på den grå hattytan. Den är ganska ovanlig och finns bara i södra Sverige. Hos oss har den blivit funnen, dels i ädellövskogen mellan Stavshult Mölleröd och Verum, dels i Ubbaltsreservatet. En annan märklig svamp är stoftkremling. Den slår till på andra svampars fruktkroppar som håller på att brytas ner. Ofta ser det ut som stoftkremlingen sitter på en svart massa eller skorpa, som egentligen är en gammal kremla. Stoftkremlingen bildar små hattar, med ett ljusbrunt pulver på ovansidan. Kremlingarna på fotot fanns i ädellövskog en kilometer väster om Verums kyrka.

Fjällsopp

Stoftkremling

Tilläggas bör att ingen av de svampar som nämnts här är matsvamp. Men de är vackra att beskåda. Allt är inte kantareller …