Skriv ut
VITTSJÖ Kommen  till min ålder drabbas man lätt av någon sjukdom eller så förunnas man ett fortsatt välbefinnande, som ofta leder till funderingar. Jag har, av makter jag inte hyllat eller ens en gång är förtrogen med, ”tilldelats” ett boende med utsiktsplats över centrala Vittsjö. Jag känner därför att jag vill delge mina intryck och funderingar över vad jag dagligen ser och upplever. Från min balkong ovan banken mitt i byn vid väg 117, kan jag se ut över ICA:s parkering och parkeringsplatserna vid vägen. Många vägfarande stannar ofta för att handla på ICA eller besöka banken. Jag ser också kända och okända vittsjöbor, som kommer i sina bilar och parkerar för att uträtta sina ärenden i byn. Det mest slående är att alla vittsjöbor ser så glada och välmående ut. Man hälsar på alla och utbyter korta eller långa meddelanden och referat av händelser och erfarenheter. Jag medverkar gärna själv i den sortens kommunikation, då jag befinner mig på marknivå.

Till er som kommer i bil

för att handla vill jag dock gärna påpeka att ni alltför ofta parkerar utan att riktigt tänka er för. Lite slarvigt vågar jag till och med påstå. Jag känner dock igen det på mig själv från tiden då jag var aktiv och magen pirrade av brådskans nervtrådar. Det är visserligen länge sedan men ändå minns jag att det för det mesta var alldeles onödigt. Det bara kändes så. Hur som helst så gäller det att snabbt bli av med bilen för att hinna det man påtagit sig att uträtta. Då är det dråpligt att åse preludierna inför anträdandet av promenaden till affären. Någon skall ha något med sig från baksätet och det är lite trångt och besvärligt, någon verkar fundera över varför i h-e mosters kvarglömda mössa ännu inte återlämnats, någon noterar irriterat ”varför skall alla ungar jämt släppa allt rätt ner på golvet”. Slutligen är det så dags att veva ned rutan för att vovven skall få luft lite luft under sin väntan. Väl utkommen ur bilen vänder många om för att leta efter minneslappen eller väskan. Samtidigt pratar man med någon i mobilen för att därefter halvspringa till affären. Då önskar jag verkligen alla tillbaka till tiden då jag var aktiv i mitten av det förra århundradet.

För dagens unga aktiva vill jag därför berätta

att vi alltid tvingades att i förväg noga planera våra inköp. Vi var tvingade att noga parera tidpunkten då vi skulle besöka affären. Affärerna hade nämligen hårt reglerade öppettider. Vi var också ofta tvungna att gå i flera affärer eftersom det i stort sett bara fanns livsmedel i ICA eller motsvarande matbutik. Skulle vi ha något mer var vi tvungna att besöka en annan affär eller köra/åka till Hässleholm eller Markaryd. Noggrann planering gällde således. Vi var dessutom tvungna att betala kontant med kronor och ören, varför bankbesök ofta var ett måste. Bankomaterna var ännu inte uppfunna. I en del affärer var det dock möjligt, om man var känd, att handla ”på nota”. Betalningen ordnades då senare. Man kunde också lösa det genom att betala med en check. Ett historiskt väl beprövat  betalningsmedel, som vid den här tiden alla banker älskade och nästan tvingade oss att använda. Därigenom måste vi ju ha konto i banken, så att våra löner kunde förvaltas av bankerna. Senare har dock bankerna  nästintill  ”förbjudit” oss att använda checkar. De bedöms som alltför kostsamma för bankerna att hantera och de moderna betalkorten betalar vi ju för att få bruka. För övrigt är jag osäker på att personalen i dagens affärskassor vet hur en check skall hanteras.

När sedan alla välfyllda platskassar är instuvade i bilen och mobiltelefonmeddelandet ”jag är klar nu – sätt på potatisen” klarats av är det dags att köra hem. För min del använder jag alltid en korg att bära hem varorna i. Förmodligen ett minne från mitt liv i forntiden, då plastkassar inte var vanliga. Men betänk - jag sparar minst två kronor var gång jag handlar.