BJÄRNUM. Torsdagskvällen den 7 december hade Mickel i Långhult, alias Per Gustavsson, hittat till skånska Bjärnum från de småländska skogarna. 
Så här strax före jul fick vi, ett 25-tal åhörare, lära oss om hur julförberedelserna kunde vara för 150 år sedan. Vidskepelsen var stor och den muntliga traditionen påverkade många.

Per Gustavsson med en spiklykta som kvinnorna hade med sig till den kalla kyrkan. De ställde lyktan under kjolen för att hålla värmen.

Troll och tomtar var ofta inblandade och det gällde att hålla sig väl med dom. Att låna en stor gryta av trollen för att skålla grisen kunde få sina följder, likaså om ljusstöpningen skedde på fel dag. Om det regnade ute när ljusen stöptes, brann ljusen dåligt och droppade mycket, men om det var en solig, klar dag så brann de jämnt och lyste klart. 
Att brygga öl och bjuda trollen på en hel tunna öl när de krävde detta, kunde trollens tacksamhet visa sig i att ölet aldrig sinade i tunnan, bara man inte tittade i tunnan! 

Men nyfikenheten tog överhand hos den givmilda gumman och så var det slut med obegränsad öltillgång.
Det enda många barn på den tiden fick i julklapp, var en ”julhög”, bestående av, i botten ett grovt bröd, därpå ett fint siktebröd, en kringla och överst ett äpple. På de vuxnas ”julhög” kunde det finnas en ost som alla fick smaka på.

Julhögar och äppelstake

Att ha en flintyxa liggande under matbordet skrämde bort trollen! Under ”Lussenatten”, -årets längsta natt, kunde alla djur prata. Ordet Lucia trodde man härstammade från Lucifer, -djävulen, eller lussetroll.
Julafton – en glädjehögtid då alla skulle vara vänner, men så är det inte alltid. Det fick vi höra berättelser om.

På varje gård ville gårdsfolket ha en flitig tomte, men då gällde det att hålla sig väl med honom och se till att smörhålan i gröten syntes väl. Så tänk på det när ni ställer ut gröt till tomten, att inte smöret smälter och ligger under gröten! Då kan tomten bli arg! På julafton klockan 12 kan ett stearinljus låga delas och bli två stycken lågor. Det händer precis när Jesusbarnet föds och då blir allt stilla. När de tre vise männen sedan kom med gåvor till Jesusbarnet, var det en liten herdeflicka som gärna ville ge honom en ros. En ängel visade på platsen där det växte en ros som flickan kunde ge Jesusbarnet, och så kom julrosen till.
Även ett litet Jesusbarn kan vara ledset, därför sjöng Maria ofta vaggvisor för honom. En gång var hon så hes att hon inte kunde sjunga. Då fick hon hjälp av en fågel som hört Marias vaggsånger. Fågeln sjöng så vackert att Maria gav honom namnet näktergal.

Så tänk nu på allt detta så blir det säkert en riktigt GOD JUL.