VITTSJÖ. Julotta i en kyrka med anor från sent 1100-tal är bara det magiskt och upplevelsen kom därför att förlåta den tidiga timmen. Utanför kyrkan stod precis som i gångna tider hästar som dragit sina husbönder till Julottan. 

Redan klockan halv fem hördes kyrkklockorna locka samman bygdens invånare till Julotta i Vittsjö kyrka. Från skogen i söder kunde man även höra kattugglans typiska läte, kanske ville även ugglan hjälpa till att kalla samman vittsjöborna. Snön som legat och lyst upp tidigare i veckan är borta och natten kändes extra mörk denna tidiga morgonstund. 

Komminister Stefan Dahlström välkomnade de närmare sjuttiofem personer som kommit till julottan. Efter klockringning inledde kyrkokören under ledning av Mats Lunnergård med ”ära vare gud” och för tillfället passande ”var hälsad sköna morgonstund”. Ögonen föll under det vackra framförandet naturligt på den fina utsmyckningen av kyrkosalen. Utmed gången fanns ett antal valvbågar klädda med grankvistar och levande ljus. Motsvarande bågar fanns även vid fönstren. Mängder av levande ljus lyste upp kyrkan och bidrog till att ge en riktigt ”gammaldags” atmosfär, mycket stämningsfullt. Längst fram i valvet mot altaret hängde i taket den fina ljuskrona som Ebbe Persson i tidigare artikel beskrivit historiken bakom.

Stefan Dahlström inledde med att prata om de 300 profetiorna i gamla testamentet som förväntades uppfyllas.

Han anspelade även på sannolikheter om hur dessa förutsägelser skulle komma att uppfyllas.
Stefan fortsatte därefter med att förkunna det för många kända julevangeliet. Solvieg Rosén tände ljus för de församlingsbor som gått ur tiden och inte längre finns kvar bland oss.

Kyrkokören tog vid och framförde återigen ett antal vackra musikstycken. Bland annat fick vi höra ”O helga natt” detta med Siv Larsson och Sam Larsson som solister.

Efter en dryg timme i denna historiska miljö och många bestående intryck var det dags att lämna kyrkan. Att då få se de fina nordsvenska hästarna, -den på gammalt sätt belysta vagnen, -blev det lilla ”extra” som gav en Julotta mycket utöver det vanliga.