Högtidlig minnesstund vid Höjalen på dagen 75 år efter flygkatastrofen

Skriv ut

VITTSJÖ. Allt blev perfekt vid hedrandet av de sju engelska flygarna som omkom vid Höjalen på dagen för 75 år sedan. -Den stora uppslutningen av personer som ville hedra de stupade. -Vädret denna torsdagskväll kunde inte varit bättre. -Ebbe Persson som höll en mycket fängslande beskrivning över den aktuella natten.

Cirka 100 personer hade tagit sig till minnesmärket för att närvara vid hedrandet av de unga flygarna som omkom den 29 augusti för 75 år sedan. 
Initiativ till hedrandet har tagits privat av Ebbe Persson. Ebbe berättade att även Marianne och Bengt Svensson har stor del i att minnesceremonin var möjlig att genomföra. 

Det var Ebbe som inledde med ett tal vid minnesmärket. Han välkomnade den stora skara som tagit sig tid att komma till minnesstunden. Stunden inleddes därefter med en tyst minut för de stupade flygarna.

Ebbe Persson beskrev situationen bland annat i Sverige 1944. Han berättade att den aktuella natten lyfte omkring 900 bombplan från England. Ett av dessa var den Lancaster som skulle bli beskjuten av ett tyskt jaktflyg och sedan störta vid Höjalen. Ebbe som själv minns natten för 75 år sedan, berättar att vittnen även berättat mer ingående om katastrofen. De hade noterat eldsken i himmelen samt att man troligen försökt släppa en del av lasten före kraschen där sju unga engelska flygare omkom.

Minnesmärkets två propellerblad hade tagits omhand av Harald Svensson. Senare var det Per Persson och Bengt Svensson som 1975 reste minnesmärket som idag minner om katastrofen ett antal hundra meter in i skogen.

Närvarande vandrade därefter tillsammans till kratern där Lancastern slog ner. Ebbe berättade att han dagen efter katastrofen tillsammans med sin far besökte platsen. Ebbe beskrev den fasansfulla syn detta måste varit.

Kyrkoherde Karl-Olof Danielsson tog över och inledde med att tacka Ebbe Persson och Marianne och Bengt Svensson som gjort denna minnesstund möjlig.
Därefter genomförde Karl-Olof ett mycket högtidligt korum. I den ljumma kvällen med den lågt stående solens strålar mellan granstammarna sjöngs ”Jag lyfter mina händer”. Mycket passande lästes även gemensamt den gamla varianten av ”Fader vår som är i himmeln…”. Korumet avslutades med att man gemensamt sjöng ”Härlig är jorden”.

Ebbe Persson tackades av väldigt många i publiken för sitt fina initiativ till minnesstunden.