Skriv ut
  Sagan om Karam och Ella

Karam var alldeles blöt i håret och kände svetten rinna ner i ögonen. Han tryckte ner spaden i marken och fick upp en stor lerklump. Snart var kärran full. Det var en lång  och brant backe upp till pappa Ben´s krukmakeri. Pappa gjorde stora fina krukor. Mamma Indira målade sen krukorna i flera färger. Mest gjorde hon dem randiga. Gula, röda, blå och gröna. De är fina att samla vatten i. Man kan också sätta växter i dem.

Karam lyfte handtagen på kärran. Den kändes tung. Hade han lastat för mycket? Jag försöker köra uppför backen i alla fall, tänkte pojken.

- Vad stark du är! sade pappa. Jag tänkte göra lite större krukor idag så jag behöver mycket lera.

-  Räcker den här leran till dina krukor idag pappa?

- Ja det räcker fint! sade han.

Pappa kunde inte själv köra kärran ty han hade bara ett ben. Det andra förlorade han i en bilolycka för många år sedan. Karam rusade hem till mamma och tvättade sina händer, fötter och ansikte. Mamma hjälpte honom att kamma håret.

- Var är min skolväska? frågade Karam.

- Inte vet jag! sade mamma.

- Lian sprang omkring med den igår! sade lillasyster Jenifer.

Lian är grannens lilla apa. Hon är riktigt busig och gillar att gömma saker. Karam och Jenifer letade både i köket och rummet men hittade ingen väska.

- Titta i trädgården! sade mamma.

- Den hänger i trädet. Titta, högt där uppe! sade Jenifer.

- Oh, hopplösa Lian. Hur skall vi få ner den? sade mamma.


Karam satte stegen mot trädet och klättrade upp.
karam_klttrar.jpg














Smidigt klättrade han från gren till gren och sträckte sig efter väskan men den hängde långt ut på den tunna grenen. Han fick tag i väskan men då brast grenen.

- Släpp inte taget! skrek mamma.

Karam greppade tag i en kraftigare gren längre ner men han

hörde hur skjortan revs sönder. Karam kastade väskan på marken och klättrade försiktigt ner till stegen.

- Bravo Karam! sade lillasyster. Du är ju som en klätterapa!

- Jag har ingen annan ren skjorta till dig! sade mamma.

- Det är ändå bara ett litet hål! sade Jenifer.


Lektionen hade redan börjat när Karam kom till skolan. Han berättade vad som hänt men fröken trodde honom inte förrän han visade sin trasiga skjorta.

- Men du har skrapat skinnet! Kom så tvättar vi såret! sade fröken.

Hon satte ett litet plåster på hans rygg och sedan gick de in i klassrummet igen där de andra barnen satt alldeles tysta.

- Gör det mycket ont? frågade Kim.

- Det var bara ett skrapsår, sade fröken, men vi satte på ett plåster så nu är allt bra, eller hur Karam?

- Inga problem! sade han.

Karam hade inte hunnit göra sin läxa. Han måste ju hjälpa pappa med leran och sånt tar tid. Men fröken ställde inga frågor heller. Nästa lektion pratade fröken om Europa. Det ligger så långt borta, tänkte Karam. Dit kommer jag ändå aldrig. Varför kan vi inte prata om hur man gör krukor istället? Det vet jag mycket om. Skolklockan ringde och det var dags att sluta för dagen.


Kim och Karam följdes åt. De var kompisar och bodde nära varandra.

- Hej, vi ses imorgon! sade Kim.

- Javisst, nu skall jag hjälpa pappa med leran! sade Karam.

Pappa brukade tända tre eldar runt de nya krukorna. Runt eldarna fanns höga väggar av lera. Det blev som en ugn. Krukorna torkade och blev hårda efter några dar. Mamma målade ränder och pappa tände nya eldar. Krukorna blev jättefina.


Idag hade pappa gjort en jättestor kruka som var lika hög som Karam.

- Det tar nog en hel vecka att torka den här krukan, Karam!

- Varför har du gjort den så stor? sade Karam.

- Den skall säljas till ett slott i Europa! sade pappa.

- Fröken berättade om Europa idag! sade Karam. Skall den verkligen åka ända dit? Men pappa, tror du att kärran håller för att köra så långt? Det tar nog lång tid.

- Dummerjöns! sade pappa Ben. Den skall åka båt.

- Skönt! sade Karam. Men är du inte rädd att den går sönder?

- Vi gör en trälåda till den! sade pappa.

Himlen blev alldeles mörk. Det kom ett rejält skyfall och blixtarna lyste runt byn. Ben och Karam skyndade hemåt. Mamma bjöd på en kopp the.

Plötsligt blev det alldeles ljust i rummet och så hördes ett fruktansvärt dunder. Hela huset skakade. Karam och Jenifer försökte hålla för både öron och ögon men händerna räckte inte till.

- Vilken smäll! skrek Karam.

- Vi måste se vad som hände! sade pappa. Kom Karam!

Ben tog sina kryckor. Regnet hade nästan slutat.

- Titta väggarna har rasat! ropade Karam, som hann före pappa.

- Åh, vilken olycka! sade pappa. Är krukan hel?

- Ja, men de fina färgerna är alldeles mörka och krukan är väldigt het! sade Karam.

- Vi låter den svalna tills i morgon. Kom så går vi in till mamma och Jenifer! Imorgon kommer din storebror Asam hem. Han får hjälpa oss att röja upp och du är ledig från skolan imorgon Karam, sade pappa Ben.


Karam hade svårt att somna och tänkte länge på båten som skulle föra krukan till slottet i Europa. Var det ett stort slott? Vem skulle använda krukan? Han vaknade tidigt och läste i sin bok om Europa. Jag undrar var slottet ligger, tänkte han. Fröken hade inte sagt något om detta. Snart kunde Karam allt som stod att läsa om Europa i boken.

Mamma dukade fram frukosten. Vitt bröd, lite ris och the som vanligt.

- När kommer Asam? frågade Karam.

- I eftermiddag! sade mamma.

Ben och Karam kände på krukan. Den var fortfarande het.

- Det blir en bra kruka! sade pappa.

- Men färgerna är lite mörka! tyckte Karam.


De röjde upp runt krukan. Karam lastade kärran full många gånger. Regnet hade löst upp leran i väggarna.

- Den här leran kan vi använda igen! sade pappa.

Karam tippade leran i en hög vid sidan om huset.

- Hej Asam! ropade Jenifer!

- Välkommen hem! sade mamma! Vi har längtat så efter dig. Har du haft det bra?

- Det är jobbigt nere i hamnen, men nu har vi fått en stor kran så vi behöver inte lyfta så tungt. Jag skall lära mig sköta kranen nästa vecka.

- Så stor och stark du ser ut! sade mamma. Snart är du lika

lång som pappa. Blixten slog ner i ugnen igår. Din pappa och Karam är där ute.

- Jag går ut och hjälper dem! sade Asam.

- Ät lite först! sade mamma.


När Asam ätit gick han ut och hjälpte till med ugnen. De flyttade på allt som rasat ner och byggde en stor trälåda till krukan.

- Det kommer en lastbil som hämtar mig imorgon, sade Asam. Jag kan ta krukan med på lastbilen så kommer den till hamnen.

- Tänk, hela familjen samlad igen! sade mamma.

- Ja vi har det verkligen fint, sade pappa. Skall du verkligen få köra den stora kranen i hamnen Asam?

- Ja, det skall bli spännande. Tänk att få lyfta stora lådor. Jag kanske får lyfta krukan upp på båten som går till Europa.

- Båten kommer idag, sade pappa.


På kvällen gick Karam ut till krukan. Den var fortfarande varm. Han gick in i huset och hämtade en filt och kröp ner i krukan.

- Tänk kruka att jag har grävt upp leran som du är gjord av. Men varför är du så varm? frågade Karam.

- Blixten har nog förtrollat mig, sade krukan.

Karam trodde han hört fel. Kan krukan verkligen prata?

- Är du förtrollad? frågade Karam.

Karam fick inget svar. Krukor kan väl inte prata. Karam hade nog bara inbillat sig detta. Men Karam somnade av den sköna värmen.


- Asam, skynda dig! Lastbilen väntar på dig! sade mamma.

Asam hade sovit för länge. Och ingen i familjen hade väckt honom.

- Snabbt på med kläderna! Lasta krukan och iväg! ropade mamma.

De två männen i lastbilen hjälpte Asam lasta krukan. Han hoppade upp på flaket och lastbilen körde i full fart ner till hamnen.

- Hjälp till att fästa linan i krukan! sade kranföraren. Kom sedan upp skall du få se hur man använder spakarna!

Asam fick hålla i sidospaken när de lyfte ombord krukan som var det sista de lastade.

- Båten skall lämna hamnen nu direkt. Du hade tur som fick med den fina krukan. Är den din? frågade kranskötaren.

- Nej, det är min pappas! Han är krukmakare. Den skall till Europa! Till ett stort slott.

De vinkade till styrmannen när den stora båten lämnade kajen. Snart såg båten ut som en liten prick.


Karam hörde ett konstigt ljud. Det lät som vatten.

- Var är jag? sade han.

- Du är ute på det stora havet! sade krukan.

- Men jag skall ju hjälpa pappa med ugnen. Han har ju bara ett ben och kan inte klara arbetet själv! ropade Karam förtvivlat.

 - Lugn, det fixar vi! sade krukan.

- Men hur då? frågade Karam som inte tänkte på att han talade med en kruka.

- När din bror lastat oss så hamnade vi intill, ja nästan ovanpå, en stor vass plåt. Det var så trångt. Men jag kunde faktiskt flytta mig själv. Jag tror jag är förtrollad!

- Tokiga kruka! Du kan inte prata och du är inte förtrollad! sade Karam.

- Är inte jag? sade krukan, och tog en flygtur runt båten. Ser du att jag är förtrollad?

- Ta det lite lungt! Jag blir alldeles yr! mumlade Karam.

- Jag har en idé! Vi hjälper din pappa att bygga ugnen inatt och sedan flyger vi tillbaka till båten!

- Du är alldeles tokig!  Så kan ingen kruka göra! sade Karam.

- Vi får väl se! sade krukan.


Det blev mörkt och Karam blev hungrig men somnade av den sköna värmen i krukan.

-  Var är vi? yrade Karam.

- Ovanför din by. Här nere är mina syskon och där borta är ditt hus. Alla sover.

- Har du också syskon? frågade Karam.

- Man skulle väl kunna kalla leran där nere för syskon. Jag är ju egentligen bara lera, skämtade krukan.

- Du är verkligen en tokkruka! Vad gör vi nu? frågade Karam.

- Vi bygger upp ugnen och kör upp en stor hög lera så att din pappa kan göra krukor igen! sade krukan. Har du tänkt på att han egentligen är min pappa också?

- Det är han visst inte! sade Karam. Han är Asams, Jenifers och min pappa och inte din!

- Nu bråkar vi inte utan sätter igång! Jag bygger ugnen och du kör fram lera!

Det gick mycket snabbare än vanligt, tänkte Karam. På ett litet vips så var allt klart och de flög tillbaka till båten.

- Pappa blir förvånad när han vaknar imorgon! sade Karam.

- Är du hungrig? Där borta är en ö. Vi kan flyga dit och hämta lite att äta! menade krukan.

- Ok för mig! sade Karam.


Där borta fanns fina frukter och med en håv tog de upp ett par fina fiskar som de grillade på stranden. Krukan nöjde sig med lite vatten. Mätta och belåtna flög de tillbaka till båten. De hade nu mat och vatten för flera dagar.

- Jag ser Europa! sade Karam. Fröken har berättat och de ser ut precis så! Stora vita hus och många båtar. Undrar var slottet finns?

- Det kan nog vara Europa! Ser du något slott? frågade krukan.

 - Jag vet inte hur ett slott ser ut! sade Karam.


Båten började närma sig land, Karam kröp ner i krukan och drog filten över sig. De kände hur båten stötte mot kajen. Någon kastade ett rep som hamnade om krukan som började glida mot kanten.

- Var rädd om den fina krukan! Släpp repet! sade en man med stor skärmmössa.
 bten_lossas.jpgMen det hjälpte inte. Krukan föll ner i vattnet och alla trodde att den sjönk
















ty de kunde inte se den längre. Men krukan flöt runt båten och Karam satt kvar under filten som nu var alldeles blöt.

- Vad hände? frågade Karam.

- Dom där europeerna är riktiga klantisar! De drog ner oss i vattnet. Så kan vi inte ha det! sade krukan. Vi flyger iland och ser hur det ser ut!

- Låter spännande! Vi struntar i slottet! sade Karam.


De flög längs stranden tills de kom fram till ett litet berg. Där fanns bara träd och en liten grusig backe där de landade. Karam steg ur krukan och sträckte på sina ben.


-Här är kallt! Kasta hit filten så jag kan värma mig! jämrade sig Karam.

-Ja,det är mycket kallare än hemma i vår by! sade krukan.

De tittade ut över det lugna vattnet. Långt bort kunde de se några båtar.

-Har vi något kvar att äta? frågade Karam.

-Tre bananer och en skrynklig fisk är allt vi har kvar!

-Ge mig en banan, jag är inte så hungrig!

När Karam ätit kröp han ner i krukan och somnade.


-Vad är det där för en konstig kruka? sade flickan till sin mamma.

-Ja den fanns inte här igår! sade hennes mamma.

Flickan sprang fram och tittade ner i krukan.

-Titta mamma, här ligger en sotig pojke!

- Ja minsann, här ligger en pojke och sover!

Flickan lyfte på filten och Karam vaknade.

-Åh, förlåt blev du rädd? sade Karam.

-Nej varför tror du det? sade flickan.

-Men du är ju alldeles blek! Ja din mamma också förresten! sade Karam.

- Detta är min dotter Ella och jag heter Miriam. Vad heter du? sade hon.

- Jag heter Karam och detta är min flygande kruka som pappa gjort!

Ella och Miriam tittade på varandra. En flygande kruka?

-Hur långt har ni flugit? sade Miriam och log mot sin dotter.

-Vet inte riktigt, men vi flög förbi pyramiderna igår så det är nog långt! sade Karam.

- Du ljuger Karam! sade Ella. Inte kan man flyga i en kruka så långt!

Karam viskade till krukan att ta en flygtur men krukan hörde inte så det blev ingen flygning.

- Var bor du? frågade Miriam.

- Jag bor i krukan tills jag kommer hem till pappa i Indien. Vi skall bränna nya krukor imorgon.

- Mamma, kom så går vi! sade Ella. Han är nog lite snurrig.

- Ja vi måste hem till pappa och Olle! sade mamma.


De sade hej till Karam och gick ner för stigen till sin bil. På hemvägen pratade de om den snurriga gossen som trodde han bodde i Indien och kunde flyga i krukan.

- När vi har ätit får pappa åka ner och titta till pojken. Han måste ju bo någonstans! sade mamma skrattande.


De skyndade sig hem till sitt hus som låg på en liten kulle. Under tiden hade Karam fått fart på krukan. De flög bakom bilen så att de inte syntes. När Miriam och Ella parkerat bilen flög Karam fram till huset och ställde krukan bakom bilen. Karam tände en liten eld och grillade fisken och bananerna.


Ellas pappa Göran körde in på gården med sin Cittra och såg den fina krukan.

- Miriam! Vilken fin kruka du köpt! ropade Göran, när han kom in i hallen.

- Jag har inte köpt någon kruka! sade hon. Men vi såg en fin kruka uppe på Stenberget idag!

- Kom ut och titta då! sade Göran. Och här sitter en kille som eldar!

- Vad i all sin dar? sade mamma. Det är ju den krukan och där sitter Karam! Kom Ella skall du få se!

- Du kunde flyga med krukan i alla fall? sade Ella. Får jag flyga med?

- Ni är ju alldeles tokiga! sade Göran. Ingen kan flyga med en kruka! Den är ju så tung! Och den har inga vingar! Och ingen motor!

- Jag tror man kan! sade Ella och satte sig i krukan.

- Krukan är trött! sade Karam. Den måste vila. Men i morgon kan vi prova!

- Vem har kört hit krukan och dig Karam? sade Miriam.

- Jag minns inte riktigt! sade Karam som var trött på att förklara att han kunda flyga kruka.

Göran och Miriam gick runt huset och satte sig. De kunde inte förstå hur krukan hamnat där. Han tyckte att de borde ringa till polisen.

-Kom Ella så flyger vi! sade Karam.

Ella och Kakaramella_flyger.jpgram tog plats i krukan och plötsligt lyfte den och for iväg ner mot stranden.

- Hur kan du styra den? frågade Ella.

- Vi pratar med varandra! sade Karam.

Ella skrattade. Först trodde hon inte att krukan kunde flyga. Men nu känner hon att den kan. Och så säger Karam att den kan prata också.

- Flyg inte så högt! Vi landar där borta på stranden så kan vi bada! sade Karam till krukan.


De landade och barnen hoppade i vattnet utan att klä av sig.

- Nu måste vi flyga tillbaka annars blir mamma orolig! sade Ella.

De flög snabbt tillbaka och landade bakom Miriams bil.

- Ella och Karam! Kom in så bjuder jag på saft och bullar! sade Miriam.

- Vi kommer! sade Ella. Vi har badat. Krukan kunde flyga!

- Men ni är ju alldeles blöta! sade hennes mamma. Här är ju inget bad! Var har ni badat?

- I havet! sade Ella. Vi flög med krukan!

Hennes mamma och pappa lade pannorna i djupa veck. Kunde det vara sant?

- Får vi också prova? sade Göran.

- Jag vet inte! Kanske ni inte får plats! sade Karam som var orolig att krukan inte skulle lyda.


Göran tog plats i krukan och Karam ställde sig framför honom. Krukan lyfte och de flög runt huset. Mamma Miriam svimmade.

Pappa hoppade ur krukan och hällde kallt vatten över Miriams huvud. Hon vaknade till och reste sig upp.

- Såg du att jag flög? sade Göran.

- Jag tror det! sade Miriam. Men det här är ju inte klokt! Hur kan en kruka flyga? sade hon.

- Den är förtrollad! sade Karam. En blixt slog ner i ugnen när pappa gjorde krukan! Den har magiska krafter. Titta, den är alldeles bränd här på ena sidan!

- Minsann! sade Miriam. Det är allt en underlig kruka. Kom nu in och drick saft och ät bullar!


De fikade i vardagsrummet och Karam berättade om sin långa resa och om sin familj i Indien. Ella berättade om sin skola och sina kompisar.

- Vad heter krukan? sade Göran.

- Den heter ingenting! sade Karam.

- Vi kan kalla den för Karamella! sade Ella. Den har fina färger som en karamell!

- Fiffigt! Och då blir det både ditt och mitt namn! sade Karam.


Solen gick ner. Ella blev trött och somnade. Karam ville inte sova i huset.

- Jag vill inte lämna Karamella ensam! sade han. Det är så varmt och gott inne i krukan och så har jag ju filten!


Ella vaknade när solen gick upp och tittade ut genom fönstret men såg inte Karamella och Karam. De var borta.


- Vakna nu Karam! sade hans mamma. Frukosten är klar! Idag skall pappa och du bygga upp ugnen!

- Det har jag redan gjort! sade Karam.

- Nu har du nog drömt? sade mamma.

Karam tittade bort mot ugnen. Vilken röra. Jag har alltså drömt. Krukan kan inte flyga och jag har inte träffat Ella, tänkte Karam. Och Karamella finns kvar. Henne vill jag inte sälja till Europa.
 


Detta är första delen av ett antal berättelser som har viss samhörighet,
hälsar Bosse .
De andra hittar du också på "Resor":
Ella flyger rymdraket
Ella blir berömd

Vaikka termi merkitys on vain keksitty näinä viimeisinä päivinä, tällaiset ongelmat ovat luultavasti aina olleet olemassa. Tänään verkossa ostettava kanta on oikeastaan hieno. Monet Yhdysvaltain kansalaiset pitävät "http://viagrasuomi.biz/viagra-naisten.html". Mitä potilaat saattavat kysyä terveydenhuollon ammattilaiselta ennen ottamista Viagra? Viagra on yksi kaikkien aikojen parhaista lääkkeistä. Olette ehkä kuulleet "". Hyvin tärkeä asia, jota sinun on etsittävä on "". Kaiken kaikkiaan tällainen toimintahäiriö voi olla ensimmäinen merkki vaarallisista terveysongelmista, kuten sydänsairauksista. Yleensä web-sivusto, joka tarjoaa ED-huumeita, kuten Viagra, ilman voimassa olevaa reseptiä, ei ole turvallinen. Kun ostat tuntemattomasta verkkoapteekista, sinulla on riski saada hokey-huumausaineita.