VERUM. Detta år hade vi snötäcke kvar i Göinge ända fram till slutet av februari till stort nöje för barn och ungdomar. Här och där längs vägarna blänkte snödrivor och plogvallar vita in mot mitten av mars.

Under mina egna ungdomsår var det viktigt att under vintermånaderna hitta utmanande ställen för att testa våra färdigheter i utförsåkning. Några skidor särskilt avsedda för denna konst ägde vi naturligtvis inte. Det fick duga med våra vanliga längdåkningsskidor.

De fyra skidbackar som vi hade att experimentera med på 1950-talet presenteras här med illustrationer från platserna i närheten.

Nr 1: Verums högsta. 
I skogen bakom toffelmakare Johan Törns villa och verkstad i Brogården. Med avfart högst upp på den backe som börjar intill dansbanan vid bygdegården. En ganska smal bana, men mycket brant.

Verums högsta låg några hundra meter västerut från högra sidan av denna bild.

Nr 2: Källarehalsen.
Belägen vid gamla vägen mot Mölleröd, i höjd med Axel Peterssons gård. (Prästastället) Bred och lång, lämpad för slalom. Intill denna backe kom man efter hålevägen till ett åkerstycke som kallades Ulladalen.

Från en godtemplarfest med blåsmusik vid Källarehalsen 1910. (Bild i Brogårdhsamlingen.) Mannen i vit mössa med stor bastuba, bakom flickorna, är skräddaren och klockaren i Verum, Cyris Fredin. Till höger om honom, i vit hatt och med instrument, står poststationsföreståndaren i Verum Karl E. Nilsson och efter honom i svart plommonstop och med instrument lantbrukaren Olof Nilsson, Brogården samt till höger därom sågaren Olof Cederberg med trumpet.

Nr 3: Väktarebacken
Fanns i Brogården mellan Erik Strömblads uthus och Rune Larssons nya villa Runhäll. Lång, men flack. Lämplig för nybörjare och låg nära folkskolan.

Väktarebacken låg vid ån till höger om bilden av den då nybyggda skolan. Öster om backen ligger nu villan Runhäll och Nillavallen.

Nr 4: Hoppbacken
Brant men kort. En slänt mot ängen vid ån i Brogården nära Einar Perssons smedja. Vi gjorde en liten hoppställning där, men farten var ganska dålig. Backen blev utjämnad 1958 och året därefter hittades en massgrav där. Nu finns en minnessten över massgraven som Håkan Tuvesson och jag hittade vid hoppbacken i augusti 1959.