VERUM. Vid genomgång av gamla kartor och kyrkoböcker från 1800-talets början finner man några namn från utländska orter. Ett torp i Magnarps skog hade namnet Regensburg och ett annat i samma trakt hette Berlin eller Berlinshus. Ett torp i Tulatorp hette Amsterdam och ett i Hovgården hette Rygen (dvs Rügen). Ett torp i Stavshult som hette Tyska-Johannesens var uppkallat efter Johannes Svensson som hade arbetat i Tyskland i början av 1870-talet.

Under kriget i Pommern 1758–1761 stupade Brogårdens ryttare Jöns Broberg 1758. Efter en fredsperiod som därefter varade mer än ett kvartssekel kastades socknens två ryttare ut i sjökriget i Finska viken. Enligt 1791 års generalmönsterrulla hamnade båda soldaterna från socknen i rysk fångenskap efter Gustav III:s krig mot Ryssland: De två var Bengt Broberg från Brogården och Sven Lilja från Ekeröd.

Detta är historien om soldaten Jacob Möller (1674–1770) som blev krigsfånge i Polen 1703
Knekten Jacob Möller tjänade först i de preussiska trupperna och var sedan mitten av 1690-talet soldat i Sachsen och Polen där August den starke (1670–1733) då härskade. Jacob Möller blev sårad och infångad vid Kliszów 1702. Han blev frisläppt under färden till Danzig, men kom på nytt i fångenskap vid Toruń (Thorn) i Polen 1703. Efter sitt avsked från krigstjänsten sysslade han med skomakeri och bodde sedan 1754 i Skeinge. Detta framgår av en notis införd i Inrikes Tidningar under hans dödsår 1770. (Ranconerad = utlöst ur fångenskap)

Under sin tid i Preussisk knekttjänst var Möller med om fälttåget i Nederländerna på 1690-talet och deltog i belägringen av staden Namur i Vallonien 1695. Under tiden i de Sachsiska trupperna var han med i fälttåget mot turkarna 1695/96 och Rigas belägring 1700.

Hur den gamle soldatens sista dagar på Skeinge sätesgård tedde sig omtalas i notisen från 1770: Han har under hela sin lefnadstid ej mera än en gång warit sjuk, och det af Stenkåls oos (stenkolsrök) i Brabant, utom det sista året, då han ibland war något krämpig, men kunde därimellan gå uppe och bära sjelf wed til sit Rum: war äfwen ute dagen för än han dog, och åt om aftonen sit wanliga fulla mål, klagade dock öfwer någon tryckning öfwer bröstet; morgonen därpå fans han död uti sin Säng, utan at man kunde märka, det någon dödskamp måtte hafwa gått förut, emedan han war uti sådan liggning, så som man sofwer utan oro. När Jacob Möller dog den 15 april 1770 hade han i 15 år varit inlogerad på Skeinge Gård. Vid pingsten samma år begravdes Lasse Brostedts hustru Anna Torstensdotter från Magnarpshus. (Se nedan!) 

En annan soldat som hade erfarenhet från fälttåg i Tyskland var husaren Lasse Brostedt (1718–1785). 
Soldaterna som tillhörde Skånes husarregemente var inte engagerade i några strider från 1720 (efter Karl XII:s död 1718) och fram till 1757. Men under det svenska kriget i Finland 1741–1743 tvingades de dock till viss extra träning, men de deltog aldrig i kriget där.

Det sista året under denna period, som var 1743, blev Lasse emellertid inskriven som soldat. I september 1757 skeppades soldaterna från detta regemente, inklusive Lasse Brostedt, över Östersjön för att delta i Pommerska kriget. Lasses hustru fick själv ta hand om deras fyra månader gamla son Ola och deras 2½-åriga dotter Kierstina. Deras förstfödde son Ola dog fem år gammal 1754.

Skånska kavallerisoldater deltog i två landstrider i september 1758, en i Tarnow som vanns av Preussen och en i Fehrbellin som vanns av Sverige. I september 1759 vann den svenska flottan ett slag vid Frisches Haff. Det sista slaget utkämpades i januari 1762 vid Neu Kahlen och det vanns av de svenska trupperna.

Ett år före detta slag dog den 34-åriga Hanna Nilsdotter, hustru till Lasse Brostedt, endast 34 år gammal och lämnande deras två barn (4½ och 5 år) utan föräldrar. Familjen bodde då i Magnarpshus 1749–1757. Under krigsåren 1757–1762 bodde Hanna och de två barnen på andra platser, först i Ekeröd 1758–1759 och i Matberga i Farstorps församling från 1760. Brostedts hustru dog där den 16 januari 1761. Hon begravdes på Hästveda kyrkogård.

Efter att han återvänt till hemförsamlingen i maj 1762 bodde Lasse och de två barnen i Ekeröd 1762–1764. När han gifte sig med Anna Torstensdotter i november 1764 verkar de ha flyttat tillbaka till Magnarpshus. Hans andra fru hade då två döttrar, Elna/Elin född 1765-10-29 och Hanna född 1767-09-29. Efter hans återkomst från Pommernkriget stannade familjen i Magnarp tills hans hustru dog i maj 1770, endast 37 år gammal. Hon dog två timmar efter att ha fött Torsten, Lasse Brostedts sjätte barn. Torsten dog tre veckor gammal den 28 juni 1770.

År 1773, tre år efter Anna Torstensdotters död, flyttade Lasse tillbaka till Ekeröd med sina tre döttrar Kiersti, Elna och Hanna. Kiersti flyttade därifrån 1776 och gifte sig med Benct Nilsson på Ahlbeckshus i Verums församling 1786. Elna och Hanna stannade i Ekeröd till 1781. Dottern Elna dog 1784 och den pensionsberättigade soldaten dog själv 1789.