VERUM.

Kyrkan, gamla folkskolan, Verumsbron och busshållplatsen vid Björveruds lanthandel 1939. Store bro i Verum var, som jag minns det, på vardera sidan försedd med ett antal inmurade metallrör avsedda att markera lämpliga sprängpunkter

Utdrag ur: ”Krigsplanläggning 1938–1945”.

Broar och viadukter intog en särställning i den svenska beredskaps- och försvarsplaneringen under krigsåren. De utgjorde kritiska knutpunkter i både väg- och järnvägsnätet och var ofta de mest sårbara och samtidigt mest betydelsefulla objekten i transportsystemet. En enskild bro kunde binda samman hela regioner, möjliggöra snabba truppförflyttningar och säkerställa försörjning – men i en angripares händer kunde samma bro bli ett kraftfullt verktyg för snabb framryckning.

För varje bro upprättades detaljerade uppgifter om läge, konstruktionstyp och lämpliga sprängpunkter. Planerna innehöll exakta angivelser om var laddningar skulle placeras, hur många sprängpunkter som krävdes och hur förstöringen skulle samordnas med kringliggande åtgärder.

Här har soldater från Wendes Artilleriregemente i Kristianstad (A3) satt upp automatkanon modell 40 på den tomt där skolläraren Arvid Andersson och Amanda byggde sin villa 1949. På backen bortom vägen ses Axel och Nilla Pettersons gård.

Mobiliseringsförråd var viktiga för försvaret. Där förvarade man allt från kläder till stridsvagnar. Tanken med mobiliseringsförråd var att förbanden skulle vara krigsklara så snabbt som möjligt. Försvaret hyrde även förråd av bönder. Inom Verums socken fanns sådana mobiliseringsförråd bl. a. i Brogården och i Hästberga.

Verums skytteförening var också en del av beredskapen för eventuella stridshandlingar. Denna annons lät Skytteföreningen införa i tidningen Norra Skåne den 3 juni 1948. 

En fin bild av Musses orkester med kapellmästaren Malte ”Musse” Björk vid banjon längst till höger.

I slutet av augusti 1956 fick vi ungdomar veta att ett flygplan typ A 28 Vampire med dödlig utgång störtat vid Visseltofta. Planet fördes av den 23-årige fältflygaren Hans Bengt Harrysson. Olyckan hade inträffat vid Ravnarp inte långt från ”Kongakillan”. Vi var några grabbar som snabbt cyklade upp dit. En av de första vid platsen var Börje Gellert, som bodde i närheten.

Under samma dag – torsdagen den 23 augusti 1956 - inträffade sammanlagt fyra haverier, vilket föranledde chefen för Sveriges flygvapen att utfärda en varning för de alltför svåra övningarna. Totalt har över 500 flygplanshaverier inträffat i svenskt militärt flyg sedan andra världskrigets slut, och många av dessa har lett till dödsfall.