Ladusvala (Hirundo rustica) är den mest spridda fågelarten i familjen svalor. Ladusvalan är en tätting med ett distinkt utseende med blå ovansida, lång, djupt delad stjärt och böjda spetsiga vingar.

Ladusvalan föredrar öppna landskap med låg växtlighet, såsom betesmarker, ängar och jordbruksmark, helst med vatten i närheten. Den undviker områden med mycket skog eller branter samt tättbebyggda platser.

Att öppna byggnader, som lador, stall eller kulvertar, som ger häckningsplatser, och exponerade platser, som ledningar, takkrön eller nakna grenar att sitta på, finns tillgängliga är också viktigt i fågelns val av häckningsområde.

Hanar med längre stjärtfjädrar lever i allmänhet längre och har mer motståndskraft mot sjukdomar. Honorna vinner därmed en indirekt fördel i styrka av denna form av urval, då längre stjärtfjädrar antyder en genetiskt starkare individ som kommer att producera avkomma med högre livskraft.

Grågås (Anser anser) är en andfågel inom släktgruppen gäss som placeras i släktet Anser.

Arten beskrevs av Carl von Linnè 1758. Grågåsen är en stor och kraftig grå gås med kraftig ljusrosa näbb och ben och tydliga ljusgrå vingframkanter. Grågåsen häckar idag i stora delar av södra Sverige och utmed norrlandskusten, företrädesvis utmed kusten och i yttre skärgården.

I Sverige är den en sommargäst som mest ses mellan mars och oktober. Den svenska populationen övervintrar i sydvästra och södra Europa. Grågåsen är en stor och kraftig gås, den största grå gåsen inom släktet Anser med en kroppslängd på 74–84 cm och ett vingspann på 149–168 centimeter.

Ett spindelnät är ett fångstnät vävt av en spindel.

Spindeln använder nätkörtlar på bakkroppen för att framställa tråden. Den vanligaste metoden spindlar använder för att framställa spindelnät är att dra ett antal stödtrådar att hänga upp nätet på, ett antal radiella trådar från mitten till stödtrådarna och en tråd i spiral från mitten.

Tråden i sig är protein-baserad silke. Man ser ofta spindelväv används i film, tecknade serier och andra former av berättande för att visa att något stått orörligt en lång tid.

Bofink (Fringilla coelebs) är en liten tätting som tillhör familjen finkar.

Bofinken utmärker sig i flykten genom sina dubbla vita vingband och de yttre stjärtpennornas vita fält, som kontrasterar mot den i övrigt mörka stjärten. Även på icke flygande fåglar är de båda vingbanden framträdande

Då bofinken rör sig på marken nickar den rytmiskt på huvudet och den flyger i kraftfulla bågar. Bofinken är en ganska orädd fågel. Bofinkhonan lägger vanligtvis två kullar om året men under varma somrar förekommer det att de lägger än fler kullar.

Honan lägger 3–6 ljusbruna eller blåaktigt vita ägg per kull. Äggen kan vara rätt olikfärgade från bo till bo, de är dock alltid tecknade med röd- till mörkbruna fläckar och fina streck. Vid fara döljer sig honan i redet genom att huka sig så djupt som möjligt. Äggen ruvas i tretton till fjorton dagar av honan.

Skogsolvon (Viburnum opulus) är en buske i familjen desmeknoppsväxter.

Busken når sällan mer än en höjd av 5 meter. De stora platta blomställningarna kontrasterar mot det kraftigt gröna lövverket. Bladen är handflikiga och har, för att kunna fungera trots att de är så breda, flera huvudnerver. Bladskaftet har 2 smala stipler nedtill och upptill 1 eller 2 par gröna, skållika honungskörtlar (nektarier). De kallas "extraflorala" för att nektarierna sitter på vegetativa delar. Eftersom de inte har någon betydelse för insektsbesök i blommorna eller pollineringen har man kallat dem extranuptiala.