Shanti Roney (f. 1970)

Skådespelaren vid Dramaten Shanti Roney presenteras i dessa vändningar: Shanti Roney tillhör Dramatens fasta ensemble. Utbildad vid Teaterhögskolan i Göteborg. Shanti Roney har medverkat i ett 60-tal film- och tv-produktioner, bla Vägen ut, Tillsammans, Tusenbröder och Nymphomaniac och har arbetat med filmregissörer som Lars von Trier, Jan Troell, Tomas Vinterberg och Lucas Moodysson. Har arbetat på teatrar som Kulturhuset Stadsteatern, Göteborgs stadsteater, Det Kongelige Teater i Köpenhamn, Betty Nansen teatret i Köpenhamn och Nationalteatern i Oslo. På Dramaten har Shanti medverkat i föreställningar som Personkrets 3:1 av Lars Norén, Linje lusta i regi av Stefan Larsson, Mattias Anderssons Uppenbarelsen och Häxjakten i regi av Alexander Mørk-Eidem.

VERUM. Regeringen fattade den 23 mars 2023 beslut att utnämna Ulf Thomas Nilsson att vara chef för den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) i Försvarsmakten fr. o. m. den 1 maj 2023. Han befordrades samtidigt till generallöjtnant. Thomas föddes i Bjärnum 1963 och är son till Roland och Golda Nilsson.

Thomas Nilsson

Ulf Thomas Nilsson tjänstgjorde som adjutant till kung Carl XVI Gustaf 2004–2015 och han medverkade vid kungaparets besök i Kristianstad under firandet av stadens 400-årsjubileum i maj 2014. Han bar då sedan januari 2014 år titeln brigadgeneral och sedan utnämndes till generalmajor den 1 september 2020.

Thomas Nilsson är sonsons son till lanthandlaren i Verum Svante O. Nilsson (1876–1929) och hustrun Elsa Amanda Kronvall (1885–1949). Svante drev handel där åren 1897–1910. Svante var född i Farstorp av rotesoldaten Nils Jönsson Hurtig och Malena Andersdotter. Elsa Amanda var född i Brogården i Verum av husaren Jöns Nilsson Kronvall och hustrun Anna Bengtsdotter. Thomas farfar var lanthandlaren i Tågarps by i Farstorp Erik Nilsson (1910–1997) och hustrun Majken Nilsson (1917–1990).

VERUM. Johan Lundberg (f 1978) författade våren 2010 ett examensarbete som hette: Skånska trähägnader, en studie i konstruktion och historisk utbredning. Uppsatsen är en kandidatuppsats i ämnet landskapsvetenskap vid Högskolan Kristianstad. Under ett praktikarbete hade författaren tagit del av artikeln Skånska gärdesgårdar, ett bidrag till kunskapen om dess former och utbredning från 1925 skriven av markhistorikern och kulturgeografen Mårten Sjöbeck. Artikeln, som var införd i tidskriften RIG utgiven av Föreningen för svensk kulturhistoria, lockade Johan Lundberg att fördjupa sig i ämnet. Han konstaterar i sitt examensarbete att man i norra Göinge fortfarande långt in på 1900-talet kunde påträffa de två ålderdomliga inhägnadstyperna: ”skegäre” och ”oppståndsgäre”. Lundberg skriver att dessa ska ha förekommit i Stoby, Norra Åkarp, Verum och Röke socknar.

Kulturhistorikern och författaren. Mårten Sjöbeck (1886–1976)

Forskaren Mårten Sjöbeck hade vid sina rundresor i Göinge påträffat rikligt med skegärden, vilka han kallade skedgärdesgårdar. Han hade funnit sådana främst i Visseltofta, Loshults, Verums och Farstorps socknar, men även i viss mån i Vittsjö, Örkened, Glimåkra, Hästveda, Hörja, Torup, Matteröd, Brönnestad, Norra Mellby, och Tjörnarp.

Sjöbeck har vid sitt besök i Verum och Visseltofta på 1920-talet även observerat man i dessa socknar hade kvar ett ålderdomligt uttal av gärdestypens namn. Han skriver: … skedgärde, »skegäre». Uttalas med hårt k i Visseltofta och Verums socknar.

VERUM.

Wilhelm Wahlquist (1796–1864).

I en text publicerad på denna portal i september 2021 uppmärksammade jag under rubriken ”Fruktbara pastorsadjunkter i Verum och Visseltofta” den unge vice pastorn Grevell som på 1870-talet fick barn med två av prästgårdens pigor från Verum. Texten hade denna lydelse: Under de dryga tre år som pastor Grewell bodde i prästgården i Visseltofta råkade två av vice pastorns pigor nedkomma med barn. Den ena var pigan Anna Svensdotter, som fick sonen Olander i december 1875. Den andra var Elsa Bengtsdotter, som födde dottern Emma i oktober 1877. Pigorna hade hunnit flytta från prästgården någon månad före sina nedkomster 1875 och 1877, som i bägge fallen ägde rum i Tågarps by i Verums socken.

Men redan på 1840-talet inträffade en händelse av liknande slag som diskret omtalas i ett brev från Svante Jönsson, som då bodde i Möllegården. Han skriver i oktober 1842 till sin fästmö Bengta: … som nyhet får berätta dig att den förmodan jag hade (och hvilken jag för dig omnämnde) om mamsell Appelgren i prästgården i Wisseltofta är tyvärr sann, hon hade i måndags måst för kyrkoherden tillstå det, och uppgaf då Löjtnanten som dertill vållande…Kyrkoherden omtalade det för mig i går, han var mycket förargat öfver händelsen.

VERUM. Vid mitten av februari 1899 kungjordes i flera svenska tidningar att fröken Gerda Petersson (1876-04-26), som var bosatt i Bjärnums järnvägsstation, hade blivit förlovad med farmacie studeranden Hjalmar A. Hülphers (1877-08-31). Denne hade då varit anställd vid apoteket i Hässleholm sedan i november 1898.

Förlofvade
Hjalmar A. Hülphers (Hessleholm) och Gerda Pettersson (Bjernum)

GHT 1899-02-13, SvD 1899-02-15 och Göteborgs Morgonpost 1899-02-16.

Hjalmar Abraham Hülphers (1877–1900).
Förlovad med Gerda Pettersson i februari 1899. Begick självmord i mars 1900.

Gerda var syster till stationsinspektoren i Bjärnum Carl Berckhan Petersson och hon hade tillsammans med brodern och deras mor flyttat in i stationshuset i november 1895. I september 1907 flyttade Gerda och modern till Göteborg, men Carl Berckhan Petersson var kvar i sin tjänst som stationsinpektor i Bjärnum fram till 1914, då han flyttade till Göteborg. (Hans vidare yrkesliv framgår nedan!) Gerda Petersson avled ogift i Göteborg 1933.