Tiden flyr iväg
Jag kommer även ihåg när jag landat i Piteå. Jag åkte fel första dagen. Mitt boende på den tiden var nämligen i en by utanför stan. Öjebyn. Jag hade lyckats klirra en schysst lya i en studentkorridor för 1500 i månaden. Jag hade tagit bussen ända in till stan. Som tur var hade jag en vänlig busschaufför som lät mig åka tillbaka utan att behöva betala extra.
Sen var det nolle-p med allt vad det innebar. Det är snart tre år sen. Ja, herregud så snabbt det går.
I januari 2007 fick jag min lägenhet på Bäckgatan 10 inne i stan. Jag var trött på att behöva pendla med buss och taxi. Det var sjukt underbart att ha sitt eget. Bara det att jag hade ett eget kylskåp som jag kunde fylla med MIN mat var underbart. Och grannskapet. Bra folk.
Visst, det blev en hel del fylla. En hel del sorg på Max. Mycket depp. Man var ungkarl och förbarmade sig varje helg när man inte fick hem sin drömdonna.
Första året gick ohyggligt snabbt. En del hoppade av. Men vad gjorde det, jag hade ju mina närmaste kvar. Andra året inleddes med min tid som phösare. Mycket fest, lite sömn. Sena nätter, tidiga mornar.
Sen ungefär kring jul, andra året, gick det sociala livet utför. Många var trötta på Piteå. Majoriteten läste i 200 % takt. I slutet droppade de flesta av. Vi var inte många kvar. 7 på sin höjd.
Under första terminen i trean var det ännu värre. Jag hade fått "trött-på-jävla-norrland" tankar. Ville bara bort härifrån, ville hem. Sen i januari så släppte de tankarna. Jag träffade nygammalt folk som jag aldrig tänkt på att ta kontakt med. Det bildades nya vänskaper, det festades en hel del igen. Jag blev olyckligt kär igen. Men vad gjorde det, allt i övrigt var underbart. Jag påbörjade min praktik på PT, började blogga igen. Och framför allt: Jag fick chansen av min gode vän Jonas att skriva lite kuriosa här på portalen.
Dessa tre år har gått på tok för snabbt. Jag flyttar hem i nästa vecka. Nu ska man in i gamla rutiner igen. Anpassa sig efter andra igen. Okej, jag är grymt tacksam att mina föräldrar tar emot mig igen med öppna armar. Men det är ju det här med att ha eget. Att vara fri och helt på egen hand. Det är oslagbart.