Sticke-Erik på Skrompet - skräddaren som förhördes av domkapitlet

Skriv ut

VERUM. Skrompasläkten
Min farmors morfar Håkan Nilsson tillhörde den stora Skrompasläkten i Verums socken. Han var född 1831 på Skrompet (Brogårdstorp/Lilla Bygget) och levde in på 1900-talet. Dennes far Nils och hans bror Ola Håkansson var de två av ”Skrompa-Håkan” Sonessons tolv barn som kom att äga de två gårdarna i Brogården som kallades Bygget och Lilla Bygget (Skrompet).

De gårdarna var före det laga skiftet, som genomfördes 1833, de enda hemman med riktiga byggnader som låg utanför den gamla gårdsklungan i Brogården. Dessa gårdar var på sammanlagt ¼ mantal. (Bygget var på 3/16 och Skrompet var på 1/16.)

Håkan Nilsson (1831–1906) och hans sonson Nils Håkansson (1902–1988) på en bild från början av 1906. Nils var son till Anton Håkansson (1862–1945) och alla tre var i tur och ordning ägare av gården närmast kyrkan i Verum.

”Stich Ericken” - även kallad Erich Skræder – var vitt känd för klokskap.
Under 1600-talet fanns i Verums socken en i Skåne vida berömd klok gubbe som kallades Sticke-Erik. Han bodde på Brogårdstorp, som kallades Skrumptorp eller mera vardagligt Skrompet, och hans verkliga namn var Erik Nielssen. Han påstods syssla med s k signerier och blev uppmärksammad av den nytillträdde kyrkoherden Lars Nilsson Opman. (Denne Opman var gift med företrädaren Jörgen Simonssen Schees dotter Anne och hennes syster Marna Jörgensdotter blev sedermera Carl von Linnés mormor.)

Sticke-Erik levde fortfarande i januari 1693 och omtalas då som nära hundra år gammal, vilket innebär att han skulle vara född redan på 1500-talet. I ett brev till domkapitlet skriver Opman att Erik Nielssen sedan tre år: legat continuerligt widh sängen – nu inwidh sine hundrade år.

Sticke-Erik Nielssen blev på 1690-talet inkallad till förhör inför domkapitlet. Han påstod sig kunna återskaffa bortkomna föremål genom uppenbarelse av Kristus och änglarna som om nätterna besökte honom. På frågorna om hur änglarna såg ut svarade han: Fina och vita som ljus. På frågan vad de hade sagt den senaste natten svarades: Han skulle komma inför ett stort råd och få nåd hos Gud och vår herre Jesus Kristus. Protokollet fortsätter: Han måtte upläsa Catchismum och Herrans Bön, dem han temlig confuse (förvirrat) laas. På nästa fråga om han tillbett änglarna när de kom till honom svarade han: Ja, han hade stigit upp och fallit på sina knän. Efter förhöret hade domkapitlet förehållit honom den stora synd han begått mot Gud, alldenstund de han tagit för änglar och tillbett intet var annat än den lede och fule anden djävulen som sig i ljusens ängel förskapat hade. Han lovade att aldrig befatta sig med signeri utan skulle, om änglarna återkom, säga: Vik bort satan! I Lunds stifts herdaminnen skriver författaren till biografin om prästen Lars Nilsson Opman: Måhända förstörde domkapitlet en enkel människas finaste och dyrbaraste upplevelser.

Sticke-Erik Nielssen, vilken på 1660-talet omtalas som skräddare, hade döttrarna Kirstina född 1636, Hanna född 1642 och Trone/Troen/Tören född 1648. Kirstina och Hanna Eriksdotter upptas på en lista över Verums sockens fattighjon 1696, en tidpunkt då fadern Erik Nielssen antagligen hade avlidit. Erik omtalas 1693 som nästan 100 år gammal och nämns som ”Sahlig Erich Nilsson i Skrumptorpet i oktober 1697. En annan dotter, som hette Nille och kallades Erich Skræderss Nille, gifte sig 1669 med bonden Kiersten i Brogården. Denna dotter från Skrompet dog 50 år gammal 1678 och bör alltså vara född omkring 1628. Sticke-Erik hade en son Per Eriksson som är känd till namnet. Denne var av allt att döma född före 1648, kanske före 1636 och fick sitt första dokumenterade barn 1672. Sticke-Eriks hustru hette Giertrud och var född ca 1603. Hon dog 78 år gammal 1681.