Längst ner i högra hörnet på denna häradsekonomiska karta från 1832 låg vid Helgeåns ”kurva” fram till 1950-talet en backstuga som beboddes av Verumsfödde torparen Lars Persson (1844–1927) som kallades Heje-Lars.

Där bodde han med sin hustru Ingar Turesdotter (1851–1930), som var född i Norra Sandby. Där bodde även medlemmar av den stora familjen. Makarna hade sju barn och i början av 1900-talet bodde där utöver makarnas fem barn även hustruns bror boskapshandlaren Fredrik Turesson och ett barnbarn. Hustrun Ingar var känd i bygden för att arbeta med att reparera och sota de stora bakugnarna i böndernas gårdar.

Makarna Lars Persson och Ingar Turesdotter med tre av döttrarna, Olivia står bakom modern.

I samband med att Brittedals elbolag skulle etablera sitt kraftverk vid Hästberga gjorde några tidningar besök i det område som skulle översvämmas och ett de torp som påverkades av byggandet var familjens backstuga. I några skånska tidningar kunde man läsa berättelser om livet i backstugan:

Tidningen Arbetet skrev den 20 augusti 1950: Om torparen Lars Persson bott kvar hade väl också han funnit för gott att ge sig av, ty vattnet kommer nästan att nå fram till grundmuren av vad som en gång var hans hus och hem, det s. k. »Hejetorpet». »Heje-Lars» och hans hustru »Heje-Ingar» var naturligt vis mycket fattiga och hade många barn. »Bygdens bäste berättare», Nils M. Persson i Hörlinge, vet att förtälja om hur barnen i Heje-torpet fick springa backarna runt för att skaffa bröd och sovel till det ofta tomma skafferiet. Det enda som inte saknades var friskt, gott källvatten som Heje-Ingar hade att hämta i källan ett stycke från stugan. Att dagligen äta salt sill ger god törst. Ingar var bygdens reparationsmurare och anlitades ofta när någon bakugn eller skorsten behövde repareras. /… /När Heje-Lars och hans Ingrid gick ur tiden (1927 och 1930) flyttade Ingrids bror Alfred (Turesson) in på torpet. Detta blev torpets glanstid, ty Alfred hade varit i Amerika och förtjänat dollar. Han utökade torpet med ett stall och färdades i bygden med häst och fjädervagn och tog sysslan som maskinist på möbelfabriken, som på den tiden fanns i Hörlinge by. Alfreds göingedialekt bröt på amerikanska och i mössan förvarades en 1,000-dollarssedel som förevisades för att imponera på arbetskamraterna. I Amerika hade han lärt sig fina vanor och därför for han till Osby när han skulle raka sig, en sed som ännu i vår tid anses som onödig lyx. Nu döljer en stor nässelhög resterna av »Heje-torpet». Det är endast grundmuren av gråsten som återstår.

Byggandet av det nu utplånade Kraftverket vid Hästberga var omdiskuterat ett par gånger under 1950-talet: I Skånes Natur 1956 redogjorde lektorn C-F Glimberg för några av komplikationerna. Han skriver: För närvarande pågår en strid om ett skönt stycke göingsk natur ganska långt uppe i Helgeådalen. Det började med att Andelsföreningen Brittedals Kraftverk u.p.a. 1945 ansökte om tillstånd att vid Hästberga cirka 4 km uppströms åns utflöde i Skeingesjön få uppföra en kraftstation och därvid få dämma upp vattnet till höjden 88,00 m samt få upprensa ån nedanför kraftstationen till Skeingesjöns vattenyta, som ligger på 76,50 m. ... Nu behandlas i vattendomstolen en ny framställning om att få utöka anläggningen i enlighet med den ursprungliga ansökningens mera omfattande alternativ. …