En olycka som inte kom ensam i Verum på 1890-talet

Skriv ut

VERUM. Talesättet ”en olycka kommer sällan ensam” har vi ju hört sedan urminnes tider. Detta talesätt besannades när två notiser om dödsfall i Verums socken infördes i Kristianstadsbladet en och samma dag i september 1896. Notiserna var placerade i samma spalt och de två dödsfallen inträffade dagen efter varandra. Kvinnan i Stavshult avled den 17 september och mjölnaren i Skeinge kvarn avled den 18 september.

I dödsnotisen över Christian Nilssons hustru Nilla kan man läsa att dödsorsaken var ”Olyckshändelse” och att kvinnan: … föll omkull och slog ihjäl sig vid nedstigandet i en källare. 

I notisen över mjölnaren Ola Bengtsson uppges dödsorsaken vara slaganfall. Denne var född 1843 i Luhrs by i Farstorps socken och hade kommit till Skeinge från Äsphult 1894.

Från den by där Nilla dog av en olyckshändelse rapporterades över hela landet om en man som hösten 1889 hade försökt kurera en sjuk gumma med en krutladdning. Gubben skadades svårt, men det sades inget om hur det gick för den sjuka kvinnan. Notisen om händelsen i Stavshult infördes i Kristianstadsbladet den 12 oktober 1889 och hade följande lydelse.

I samma by inträffade dessutom våren 1892 en förfärlig brandolycka där föräldrarna brandskadades svårt och deras bägge barn dog. Makarna var baptister och hade vistats i Amerika åren 1880 till 1884. Makarna var vigda våren 1876 i Holstein i Tyskland där mannen arbetat åren 1873 till 1876.

Tidningarna skrev:
Den 23 april utbröt eldsvåda hos snickaren Anders Bengtsson i Stafshult, Verums socken. Makarne B. befunno sig ute på gården, sysslande med något arbete, då de varsnade elden, och skyndade in för att rädda de båda sofvande barnen. Detta lyckades dock endast delvis, i det att det ena barnet, en fyra års gosse, omedelbart afled i sina brandskador, och det andra barnet, en ett års flicka, jemte föräldrarne förfärligt illa brända inforslats till Kristianstads lasarett. Elden lärer hafva uppkommit derigenom att gnistor från spiseln fallit på golfvet. Intet var försäkradt.

— Af de vid eldsvådan i Stafshult skadade har nu äfven det andra barnet, en ett år gammal flicka aflidit å lasarettet. Föräldrarne tros deremot kunna räddas.

Snickaren Anders Bengtsson (1847–1933) och hans tyskfödda hustru Anna Magdalena Ahrens (1853–1913) blev helt utblottade eftersom de saknade försäkring och ganska snart efter vådelden startades genom Ellen Berns initiativ en penninginsamling. Under sommaren uppkom en diskussion om hur Verums sparbank agerade i fråga om de lån som den drabbade hade där. Insändaren tyckte att banken borde avskriva hans lån. När insamlingen slutrapporterades hade man fått in 256 kr och 25 öre. Årsinkomsten för en manlig lantarbetare kunde vid denna tid uppgå till ungefär 400 kronor.

Den 17 juni 1892 infördes detta ”meddelande från allmänheten” i Hässleholms Tidning:

Till de, som varit mig och min hustru behjälpliga då vi forslades från vårt nedbrända hem den 24 April till Kristianstads lasarett, frambär jag härmed mitt hjertligaste tack och på samma gång till högt ärade fru Berns som gått före med den till mig så välkomna insamling af frivilliga gåfvor samt till alla gifvare frambär jag mitt hjertligaste tack.

Anders Bengtsson,
Stafshult, Werum