Vårkänning i Vittsjö.

Skriv ut

Lunchen är serverad.
En trevlig tilldragelse i byn är att puben Munskänken åter skall öppnas. Från och med måndag den 15/3 kan man fylla magen med mer än öl. Man bjuder på substantiell föda. Sådan man måste tugga. Visserligen är utbudet av den här tyngre maten begränsad till tiden mellan klockan 11.30 och 14.00. Men ändå, det är ju verkligen  en passande tid. Utöver öl i puben så kommer det även att finnas ett brasseri. Därmed finns förmodligen viss fast föda även på annan tid än ovan angiven. Därtill finns det förhoppningar om, bland tidigare ”fikare” hos Ella, att puben kan överta det kaféets funktion. Det är främst några äldre gentlemän, som vill ta chansen att inta de eventuellt lediga stolarna. Det känns verkligen trevligt att få önska lycka till och välkommen till den nye restauratören. Det välkomnandet riktas också till dem, som förgäves, under det sista året försökt att få en bit mat när de passerat vår trevliga och inbjudande by.

Snöröjningen – nästintill ett konststycke.
Vintern i Vittsjö har ju varit ovanlig i många bemärkelser. Det är inte bara det att det varit otroligt mycket snö och en ihållande vinterkyla. ”Skitkallt” sa´ man på min tid i Stockholm. Vi vittsjöbor har, i motsats till andra runt om i landet, inte behövt att gå och tratta på öronen därför att det inte varit ordentligt skottat och sandat. Enligt alla vittnesmål så har det varit bedrövligt stundtals i Hässleholm och andra städer. Heder därför åt dem som handlat upp snöröjningen i Vittsjö och även bestått pengarna. Men även stor heder åt Kalle Baddare och hans mannar i Vittsjö Grus och Makadam. De har verkligen tagit sin uppgift på allvar och utfört ett föredömligt snöröjningsjobb. De har på ett effektivt sätt grusat alla illvilliga tankar om förväntade ben- och armbrott. Stundtals har det formligen vimlat av traktorer, lastare, lastbilar och dumprar och det har varit på vilken tid på dygnet som helst.
Långtradarinfektionen.
Vår inbjudande by är på ett sätt tyvärr ”infekterad”. Jag tänker då på de hundratals långtradare – niohundra sägs det - som dagligen tillåts att passera genom vårt livsrum. Därtill ofta mycket fort och totalt hänsynslöst. I centralorten har man emellertid löst det. De styrande har där sett till att det kommit upp skyltar som totalt förbjuder genomfart för lastbilar. Det är ett lovvärt initiativ. Det tyder också på att man inser problemen. Så långt kan man troligtvis inte gå i vårt fall. Men nog vore det möjligt att förbjuda den verkligt tunga trafiken att köra genom Bjärnum, Vittsjö och Emmaljunga. Sätt en gräns som anger den högsta tillåtna totalvikten. Då sållas automatiskt alla långtradarna från Trelleborg, Ystad och flera orter bort. Det är ofta de som kör fortast. De kan med fördel ta E4:an via Helsingborg. De kör ofta efter sin GPS och tror att de kör snabbaste vägen därför att den är kortast. Så är det inte. Kvar blir då vår nödvändiga regionala godstrafik. Det måste vara genomförbart. Bara man förstår och vill och att man informerar åkarna.
Vår sommaridyll.
Genomfartstrafik som vi emellertid gärna ser är de personbilar som väljer att köra 117 för att eventuellt stanna vid Bäckabro och äta våfflor och dricka kaffe på vackra Sjöstugan. De blir också fler och fler. Utsikten är vidunderlig för dem som hittar hit. Därför ser vi fram emot meddelandet om vem eller vilka som får i uppdrag att hålla vår idyll vid liv under sommarmånaderna.  Som medlem i Lions så vet jag dessutom att de som besöker Sjöstugan kommer till en väl städad omgivning.