Lördagskåseri...

Skriv ut

Bofast, fortsättning.
För att ytterligare göra folk än mera nyfikna gjorde jag efter ett par år upp en enkel ritning på ett mjölkbord. Det skulle bli ett bastant bygge och stå stadigt. Rejält material inköptes tillsammans med brun lasyr. Trots att det är tjugofem är sen så minns jag en del av kommentarerna under byggtiden. Du har väl bygglov? Ska du köpa kor och behöver en plats där mjölkbilen kan hämta för vidare befordran? Och så vidare.

Så hämtades mjölken förr i tiden

Bondpojke som jag en gång varit och inte född med tummen mitt i handen, så blev mjölkbordet så bra som jag hoppats. Ett par mjölkflaskor inköptes på loppis och med detta föddes ännu en ide. Idén att lägga lite kul grejor på bordet som folk själva kunde betala i en olåst men fastskruvad burk. Spänningen var stor över hur det skulle fungera.


Enkelt mjölkbord på landet

En dag lade jag själv dit en femma. Det gick många skolbarn förbi den dagen, en grabb kunde inte hålla fingrarna i styr utan tog femkronan i burken. Jag råkade veta var han bodde så ett besök där var av nöden, för min ide byggde ju på folks ärlighet. Allt löstes med lite tårar och ånger i mammans närvaro. Han fick behålla slanten och vi blev goda kompisar.


Det finns andra som löst betalningen på sitt sätt


Loppis med fri prisssättning och idag finns det ju även Swish

Från mjölkbordet rakt över gatan fanns och finns än idag Markaryds bio. Så nära till nöje får jag aldrig mer, dessutom låg biblioteket i samma fastighet och på samma premisser. Där lärde jag mej ett ord “hällörad” som var helt nytt i min mun. (Enligt Skånska ord och uttryck har hällörad den här betydelsen;  religiös, skenhelig, nykterist. Ex: Jo, det ska du veda. Han är me i missionshuset å me i godtemplarna å me alle anra hällörade i de här byen.)

Innan jul brukade Torsten i affären bredvid ha egen lutfisk, som han skött om efter sitt recept. Den smakade precis som den min mors. Fast en gång hade han glömt min beställning och i ren förtvivlan hade han inköpt en kilo lutfisk på Konsum till mig, men den gjorde mej besviken. Fortsättning följer.