Lördagskåseri...

Skriv ut

Fältmässig utspisning - eller ”den svåra konsten att lokalisera hungriga kompisar”….

Under volontärsskolan var kapten S kompanichef under en kort period. Vi skulle utspisas fältmässigt och han hade fått en idé om hur detta skulle rationaliseras.

Normalt hämtade varje man sin portion, vilket kunde skapa problem speciellt när det serverades mer än två ”flytande” rätter. Vi disponerade endast kokkärlets stora och lilla del. Visserligen hade vi lärt oss att stoppa potatis, bröd och dylik i fickorna och att sätta smörklicken i tumgreppet, men ibland räckte inte kärlen till och allt pysslande tog tid.

Kaptenen hade studerat problematiken och inledde sitt försök. Vi delades upp i matlag om fyra man. Dessa skulle hämta var sin rätt för fyra personer i kokkärlets stora burk. Eventuellt ”torra” rätter hämtade var och en för eget bruk i en depå. Efter mathämtningen skulle matlaget stråla samman, dela upp maten och äta ur kokkärlets lilla burk. Den här gången vankades ärtsoppa, pannkakor, sylt och svagdricka. Själv hade jag blivit tilldelad svagdrickshämtningen. Det var kolmörkt och sträng ljus och ljuddiciplin rådde. Nu försvann lojaliteten fullständigt hos de hungriga 17-18-åringarna.

Vid mitt matlags samlingsplats stötte jag på sylthämtaren, men av ärtsoppe- och pannkakskamraterna syntes inte ett spår. Vi tassade runt och letade på alla tänkbara platser. Då och då stötte vi på andra matlags sylt och svagdrickegubbar som också letade efter sina matkamrater.
Diskreta svavelosande förbannelser uttalades över de bättre begåvade drumlarna som förmodligen satt i någon buske, tysta som möss och slevade i sig ärtsoppa respektive pannkakor för fyra personer. Efteråt hävdade de visserligen att de också hade letat länge, -men så småningom bestämt sig för att äta innan maten blivit kall och förstörd.

Vi som var sämre lottade fick en något magrare kost - lingonsylt som sköljdes ner med svagdricka. Beroende på storlek, styrka och ilska hos de involverade i respektive matlag varierade efterräkningarna.

Kapten S var klok nog att inte upprepa försöket med ”utspisning på fyra täter” och vi hade lärt oss att lojalitet och medkänsla är synnerligen sköra egenskaper hos människor som nog fungerar bäst om man inte är hungrig.