Resa till Sovjetunionen

Skriv ut
Fredagen den 4 september 1987
Pappa och jag packade det sista innan vi strax före kl 10 klev ombord på tåget till Stockholm. I Hässleholm bytte vi till InterCitytåg. För mig var det debut i ett sådant tåg. Jag provade möjligheten att ringa från tåget. Tänk vilken lyx! Strax efter kl 16 kom vi fram till Centralen där vi låste in vårt bagage i effektförvaringen.
Pappa som inte varit i Stockholm sedan 40-talet promenerade med mig som guide och vi besökte Kungliga Slottet, Gamla stan, Åhléns, Sergels torg samt åt en hamburgare i en bar. Mätta och något trötta i benen åkte vi med tunnelbanan till Värtahamnen där vi checkade in och fick våra biljetter.
Vi träffade ett kanadensiskt par som invandrat från Dominikanska Republiken respektive Colombia. De var ute i sista stund och letade desperat efter gaten. Jag hjälpte dem tillrätta och mannen överlämnade sitt visitkort och ropade samtidigt som han sprang mot färjan "welcome to visit us in Toronto, Canada!".
(*; året efter knackade Britt och jag på deras dörr i Toronto och tillbringade tre dagar som gäster i deras hem när vi reste 7000 km med Greyhoundbus i USA och Canada).
När det så blev dags att stiga ombord på m/s Svea, Silja Line, träffade vi de första med samma resmål, Anita och Asta.
Färjan hade kapacitet för 2000 passagerare! Det var följdaktligen något trångt innan vi kom till vår hytt längst ner i fartyget. Standarden var mycket hög med vacker inredning, dusch och toalett. Vi tog en titt i tax-freebutiken innan vi satte oss till bords i en av färjans restauranger. Smörgåsbord blev vårt val. Där fanns massor av delikatesser så vi var rejält mätta när vi lämnade bordet och gick till hytten för att sova.
 
Lördagen den 5 september
Sovmorgon till kl 0730. Efter gårdagskvällens fantastiska smörgåsbord kände vi inget behov av att äta frukost. Bussen väntade på oss i Åbo. Vi blev presenterade för Stefan Eriksson, Fritidsbuss reseguide, som studerat på universitetet i Moskva, utbildats till rysk tolk på Försvarets Tolkskola samt var förlovad med en rysk tjej, Vera, som också åkte med på bussen och så för bussföraren, Manne från Suomi, vilken gjorde sin 120:nde resa till Sovjet!
I Salo, där Salora gör bl a TV-apparater, gjorde vi ett uppehåll för fika. Vi passerade norr om Helsingfors och nästa stopp blev Borgå där vi besäkte Johan Ludvig Runebergs hem som nu är museum.
En kunnig och rapp kvinnlig guide berättade mycket medryckande om landets nationalskald och hans hustru. Hemmet var prytt med vackra målningar. Vi såg sängen där han, efter en hjärnblödning, tillbringade sina sista år. På väggen hade han satt upp en "backspegel" (syns på bilden ovanför sänggaveln till vänster) för att kunna se ut på gatan trots att han var sängbunden.sov1-backsp.jpg
Utedasset var faktiskt intressant. På andra våningen i uthuset fanns "en herr- och en damholk". Risken för "stänk i häcken" var obefintlig ty avföringen landade på golvet i våningen inunder, kanske tre meter under sitsen.
Färden gick sedan vidare till Hamnia, en kuststad tre mil från sovjetiska gränsen, där vi på hotell "Kompassia" åt lunch.
Stefan gav oss instruktioner för ifyllande av tulldeklarationen som skulle visas vid gränsövergången. När vi kom fram till finska tullen konstaterade Ella att hon saknade sitt pass! Återvända eller chansa?
Det "gick faktiskt vägen". De enda som fick problem var Vera som tänkte ge sin ryska mamma en stereoanläggning och Anna-Lisa som hade sex par skor med sig. Veras present fick stanna i tullen men skorna fick följa med efter anteckning i tulldeklarationen. Kontrollen gick till så att vi alla fick lämna bussen bärande på allt vårt bagage för att enskilt passera tullen. Manne tog bussen genom en särskild fordonskontroll.
Färden gick sedan vidare mot Viborg och Karelen. På Intouristhotellet i den forna svenska och sedermera finska staden Viborg stannade vi cirka 10 minuter för att Stefan skulle få hotellbekräftelse för vår Leningradsvistelse. Hotel Pribaltijskaja blev vårt hotell!
Längs vägen genom Karelen fanns endast ett fåtal gamla trähus och de var alla helt omoderna och illa skötta.
Vid kvällningen kom vi fram till Leningrad med pampiga hus och breda gator. Nästan allra längst upp i nordvästra hörnet av Leningrad ligger hotellet alldeles intill vattnet. Det är byggt av Skanska och var klart 1979. Ett lyxhotell med 2400 bäddar!
Far bjöd på drink i baren. Vädret var underbart med klarblå himmel och på kvällen gick vi på promenad under den stjärnklara himlen. Anita och Astrid följde med oss. Den förste ryss vi träffade på ville växla svart och köpa min jacka. Vi avböjde naturligtvis.

Söndagen den 6 september

Efter en god frukost gjorde vi oss beredda att se Leningrad under en bussrundtur. Jurij Maximov, vår lokale ryske guide, visade oss Rostralkolonnen, Vinterpalatset (det jättelika forna tsarresidentet), pansarkryssaren Aurora, Smolnyklostret, Revolutionsplatsen, Isaacskatedralen,sov2-peter.jpg Peter Paulsfästningen med katedralen och den 122 meter höga spiran som är stadens främsta symbol. Peter den store är begravd i denna katedral. Vidare såg vi Amiralitet vid Dekabritstorget där den ståtlige "Bronsryttaren" föreställande Peter den store på en stegrande häst, är placerad.
Torget kallades fram till 1925 för Senatstorget. Statyn, av fransmannen Ètienne Maurice Falconet, har blivit berömd bl a för att han är den ende skulptör som lyckats att förverkliga Leonardo da Vincis försök, 300 år tidigare, att upphäva tyngdlagen och få hästen att evigt stegra sig. 
Efter en god lunch på hotellet åkte vi till Vinterpalatset ( gröna fasaden till höger på bilden) med Eremitaget och såg de fantastiska konstskatter som finns där.sov4-vinterp.jpg Bland mycket annat såg vi målningar av Leonardo da Vinci, van Gogh, Rembrant, Matisse och Picassoo.
På kvällen blev det så dags för folkdansuppvisning. Vi åkte på Moskva Prospekty (boulevard som är 11 km lång) genom den ståtliga Moskvaporten till Minnesmonumentet vid Segertorget i stadens södra utkant. Strax intill finns hotell Pulkovskaja, byggt av finskt företag. I dess Kongresshall tog vi plats för att åse folkdansuppvisning från Kaukasiens stad Baku. Vi bjöds på en fin föreställning med dans, musik, sång, vackra artister och en underbar färgprakt. En minnesvärd kväll!sov3-sng.jpg
Far bjöd på en drink i hotellbaren. Vi såg först på ishockey på rummet innan vi gick till nattklubben där vi träffade två ryssar som båda arbetat i DDR, nära Karl-Marx-Stadt, och där lärt sig utvinna naturgas. Vi stannade ungefär en timme, tog en drink till och dansade några danser.

Måndagen den 7 september
Efter frukost körde Manne oss till Vinterpalatset där en bärplansbåt väntade på att få föra oss via Nevafloden till Finska vikens södra strand där Peterhof (Petrovorets), Peter den stores sommarresidens, ligger på en höjd som är rik på källsprång. Dessa har fantasifullt utnyttjats för de många fontäner och kaskader som formar den delvis sköna parken vilken i terrasser sluttar ned mot viken. När vi anlände "vilade" fontänerna men kl 11(?) hörde vi en speakerröst och ur högtalarna kom skön musik,sov6-fontn.jpg Glir´s "Hymn till staden", och sedan "öppnades kranarna" till fontänerna, den ena efter den andra. Allra sist öppnades den som med en cirka 20 meter hög stråle sprutar ur gapet på lejonet, vilket var en symbol för den svenske angriparen på 16-17-hundratalen och utkämpade en kamp mot Simson som symboliserade Ryssland.
Vid fontänen fanns också två statyer som symboliserade mannen, Volkov, och kvinnan, Neva. Sedan förde oss båten tillbaka till bussen och vi åt på en restaurang i stadens centrum vid Nevkij Prospekt, ett berömt promenadstråk.
Efter lunch, som vanligen består av 3-4 rätter, fick vi tillfälle att promenera samt handla. Jag köpte några Lenin-och revolutionsnålar. Därefter gick färden vidare till Isaaks-katedralen, uppförd i marmor och annan sten, under perioden 1817-1858.
Den har en 102 meter högförgylld kupol. Detta var nog det mest imponerande byggnadsverket vi såg under resan. Min pappa var helt förundrad över det snille som konstruerat katedralen.
På hemvägen fick jag se m/s Arkona från DDR ligga vid en kaj nära hotellet. Jag tog genast en taxi dit för att undersöka om den hade samma besättning som då jag såg den i Havanna, Cuba, året innan. Tyvärr visade det sig att de ur besättningen som jag träffade på Cuba hade semester! Men jag hade i alla fall försökt.
Jag gick med pappa och handlade i Beriozkan (turistaffär). Köpte vykort och frimärken. Pappa köpte vodka som vi provsmakade. Sedan åkte Anita och jag tunnelbana in till centrum. Vi promenerade på stan och såg järnvägsstationen "Mockba" (Moskva). Mycket pampaig. Det finns även t ex Finska stationen och Warszawastationen. Gatorna var ganska tomma, dock såg vi en benamputerad man som satt på en spånskiva försedd med fyra små hjul. Han var berusad och föll baklänges i gatan. Då ingen annan hjälpte honom så lyfte vi upp honom på brädan men han föreföll ganska hjälplös. Vi försökte påkalla några flanörers uppmärksamhet för att förmå dem att t ex få hem honom till hans bostad. De skakade emellertid bara på axlarna och gick. 
För övrigt såg vi inte några berusade människor. Därefter åkte vi tunnelbana och buss hem igen, satte oss ett tag i foajén för att titta på hotellets gäster och konstaterade att många ryssar besökte såväl nattklubben som restaurangerna.

Tisdagen den 8 september
 
Efter frukosten packade vi väskorna och styrde kosan mot Novgorod som är belägen cirka 20 mil sydost om Leningrad. Vägen till Moskva är i stort sett rak som ett linjalstreck mellan städerna men ganska "hoppig". Vi checkade in på hotell Intourist som är ganska slarvigt byggt. Vårt toalettrum var ett under av oprecision. Allt var snett, vattnet rann ut i hallen när vi duschade, toalettstolen hade hamnat för långt från anslutningen för avloppet så därför satt en stor cementklump (som inte tätade då cementen har små läckande porer) som ett rör mellan toalettstolen och anslutningen. Gissa om det luktade illa! Annars var hotellet mycket mysigt. Jag sprang cirka sex km på stadens gator.
Vi tittade sedan på Kreml (betyder fästning) i Novgorod. Där finns en kyrka med delar från 1000-talet. Här träffade vi en ny rysk guide, Nina. Vi såg också barn i 12-13-årsåldern som stod vakt vid gravmonumentet från 2. världskriget. De kallas pionjärer. I 15 minuter stod de tre ungdomarna som vakter innan de avlöstes av tre andra.
På kvällen hade Stefan ordnat en överraskning. När vi kom till middagen var borden mycket vackert dukade och champagne stod på bordet. Asta fyllde 70 år! Vi hade förresten firat henne redan vid frukosten på Pribaltijskaja när alla sjöng "Ja må hon leva" och utropade ett "Fyrfaldigt leve".sov7-middag.jpg Maten var extra god denna kväll. På tal om mat bör allmänt nämnas att den var god och riklig. Vi serverades mycket kött, soppor (bl a Borstj = rödbetssoppa) och bröd. Dessutom fick vi en hel del söta bakelser. Vi åt även kalvdans och youghurt. Öl, läsk och mineralvatten smakade ofta annorlunda än vi vant oss vid. Kanske var det kloreringen. Jag hade dock aldrig några problem med magen vilket pappa fick. Efter maten blev det dans och pappa dansade igen (minst tre gånger). Jag dansade med några ryskor, Tatjana och Nina.
 
Onsdagen den 9 september

Återigen packade vi väskorna och klev in i bussen. sov8-toa.jpgFramför oss hade vi nu 55 mil till Moskva! Vägen blev inte bättre än tidigare men Stefan höll humöret uppe på oss. När vi rastade gick han in "bakvägen" (fyndigt, eller hur?) till ett bageri och köpte rykande heta bullar med sylt i mitten. De var så varma att en av resenärerna brände handen när bullen kantrade och sylten rann ut. Färden gick vidare och vid en ny rastplats fick vi se en förskräcklig toalett. Hela golvet var fullt av bajs och t o m utanför fanns flera högar med "bajskorvar". Usch!!
På rastplatserna finns också en smörjbrygga för oljebyte och annan service av bilarna. På vår rastplats stod oljan decimeterhög, oljiga filter och reservdelar låg slängda lite varstans och vad värre var, att alldeles intill fanns en å och på den skimmrade oljeblandningen i regnbågens alla färger!
Efter klockan ett kom vi till Kalinin där vi stannade på Motel Tver där vi åt lunch. Vi gjorde också en hel del inköp i den billiga "Beriozkan". Pappa köpte konjaksov10-tver.jpg och jag en vackert färgad burk och en schal. Jag glömde berätta att Stefan under resan köpt Valdajklockor åt oss. De är gjorda av malm och har en mycket vacker klang. Jag köpte två, en åt pappa och en åt Britt.
Starx innan vi skulle åka upptäckte Manne att bussens vänstra, bakre, yttre däck var punkterat. Efter hjälp från några ryska busschaufförer så var bussen åter körbar.
Vi passerade över den mäktiga floden Volga och 16 mil senare skymtade vi Moskva. Manne körde in norrifrån till vårt hotell "Belgrad 2". Vi hamnade på 12. våningen med bra utsikt. Hotellet ligger nära gågatan Arvatov som leder till Röda torget. Denna kväll spelade Sovjet-Frankrike EM-kval i fotboll men alla biljetter var slutsålda så Jurij bjöd mig och pappa att se matchen på TV tillsammans med honom. Det var intressant att höra hans kommentarer till matchen. Resultat 1-1. Sedan guidade Jurij oss till Röda torget och vaktavlösningen som vi dock missade med en minut. Åh, vad vackert det är på Röda torget och gågatan Arvatov där det var fullt av målare, uteserveringar och gatumusikanter.
När vi stillat nyfikenheten åkte vi tunnelbanan tillbaka. Jurij bjöd oss sedan på kaffe i hotellets kafé. Pappa, Anita, Asta och jag drack en Martini i baren. Sedan gick pappa och jag upp och skrev vykort samt räknade den lilla återstående reskassan.
 
Torsdagen den 10 september

Vi åkte stadsrundtur med vår nya guide, Julija. Färden gick över Moskvafloden till Universitetet varifrån vi såg nästan hela stan, ty byggnaden ligger på en liten höjd i nordvästra delen av stan. "Under fötterna" på Universitetet, på andra sidan av Moskva-floden, ligger Leninstadion med plats för 100.000 åskådare. Färden gick vidare via Gorkijgatan, Vänskapsföreningarnas hus, Röda torget, Kreml och vid "Den okände soldatens grav" ställde vi oss i kö för att besöka Leninmausoléet. Kön var drygt en kilometer lång och i dubbla led stod vi. Det var förbjudet att medföra kamera, ha händerna i fickorna, ha oknäppta knappar samt att prata (sista biten).
Vi förflyttade oss sakta, sakta med den kortaste personen till vänster och följde en vit linje. Gatstenarna var rejält slitna där "kön gick fram". Ja - vi promenerade sakta, sakta framåt. Ungefär varje hundrade meter kontrollerades att vi skötte oss enligt reglerna. Andäktigt passerade vi de båda militärvakterna som skyddar ingången till graven.
Mausoléet är uppfört i röd och svart (granit?) och i centrum ligger Lenin på "Lit de Parade", en bädd som är omgärdad av glas varpå strålkastare stämmningsfullt kastar sitt ljus mot i första hand Lenins balsamerade ansikte och händer. Han gav mig ett intryck av fridfullhet och såg inte alls så kraftfull ut som vi kan se på statyer och målningar. Balsameringen var så skickligt gjord att Lenin såg ut att sova. Händerna såg inte ut att ha burit något tyngre än en penna och ansiktsdragen var milda. Jag kan förstå att Lenin behandlades med vördnad av de sovjetiska medborgarna.sov11-rda.jpg
Efter besöket gick vi förbi de andra statschefernas gravar. Där är också Jurij Gagarin (förste mannen i rymden) och flera kända författare begravda. Efter en kort tid på en avrättningsplats från 1500-talet och den mäktiga Vasilijkatedralen, fick vi en halvtimme på oss att handla i det enorma GUM-varuhuset vid Röda torget (jag i vita byxorna på bilden till höger) . Det har tre våningar med massor av olika avdelningar. Därefter åkte vi tillbaka till hotellet. Jag fick veta att en vän och kamrat från Filmstudion i Vinslöv var på ett kort besök i Moskva efter att ha besökt bland annat Samarkand. Det går inte att med ord beskriva hans förvåning när jag sökte upp honom på hotellet. Visst är världen liten ibland?
Efter middagen åkte vi på Cirkus. Det finns två cirkusar i Moskva; en sommarcirkus i tält och en d:o vinter i permanent byggnad. Vi besökte den förstnämnda. Det var njutbart att se dessa duktiga artister som jonglörer, clowner, apor, höns, akrobater och de 17 tigrarna. Mest imponerad blev jag av en ekvilibrist som uppträdde med en låda som föreföll tom men ändå kunde spruta vatten, avge rök, ge bort blommor samt gå på två ben likt en människa!
Väl hemma på hotellet tog vi en Martini och sedan följde pappa med mig i tunnelbanan till Röda torget. Vi kom fram klockan 23.15 och passade på att fotografera de vackra byggnaderna som var belysta av strålkastare. I Sovjetunionen halas inte flaggorna vid solnedgång utan är ständigt hissade. Det är emellertid ytterst få flaggor som syns, endast på officiella byggnader! En ung och mycket vacker kvinna kom fram och konverserade med oss på engelska. Tänk att det finns prostituerade på Röda torget! 
Klockan 24 åsåg vi vaktavlösningen vid Leninmausoléet och jag tog några bilder. På vägen hem i tunnelbanan pratade vi med flera moskvabor. De är mycket trevliga och sympatiska.

Fredagen den 11 september

Manne körde igår kväll bussen till Leningrad så denna morgon fick vi två Intouristbussar och ytterligare en rysk guide: Olga. Hon var betydligt trevligare än Julija som enligt min uppfattning var snorkig och inte alls bjöd på sig själv. Jag hamnade i Julijas grupp vid visningen av Kreml!
Vi besökte livrustkammaren med fantastiska muséiföremål från i huvudsak 1800-talet. Där fanns kröningskronor, silver-, guld- och ädelstenssmycken, enorma paradvagnar, slädar pälsar och mycket mera som till exempel Peter den stores stövlar och klädesdräkter. Han var verkligen stor, 204 cm i strumplästen!
Därifrån gick vi vidare till en av Kremls kyrkor. Utanför fanns en klocka med enorm tyngd. Vid en brand hettades klockan upp och någon sprutade vatten mot dess ena sida. Spänningarna i klockan blev så stora att en liten bit på 11 ton(!) lossnade.
Riktad mot Högsta Sovjets presidium är en enorm kanon med fyra kanonkulor! Den var emellertid obrukbar och har därför inte använts. Vi passerade också till fots utanför det enorma Kongresspalatset där Partikongresserna äger rum.
Sedan fick vi tillfälle att handla souvenirer i Hotell Russia´s Beriozka. Jag köpte en balalajka, några vackert målade skålar, vodka, te och diverse vackra nålar.
Jag besökte rymdutställningen och såg alla de rymdfarkoster som använts.sov12-sputnik.jpg 
Åter på hotellet fick vi tre timmar för fri disposition. I baren på hotell Belgrad I drack vi en Martini, innan jag beslutade mig för att gå ner på Arvatov (gågatan) och bli avporträtterad. En man i sextioårsåldern blev mitt val. Efter cirka en kvart var porträttet klart och kostade 5 rubel (50 SEK). Tillbaka på hotellet visade jag bilden för några i resesällskapet. De tyckte inte det var riktigt likt mig och jag kunde bara instämma. Det var en försköning av mig men ändå en trevlig souvenir.
Klockan 20 åt vi middag och sedan åkte vi buss till Leningradsstationen där vi fick plats i en fyrbäddskupé. Standarden var över förväntan. Dock var toaletterna snuskiga. Vi bjöd insov13-tgkupn.jpg Jurij ( i svart tröja på bilden) i kupén och delade en flaska. Vodkan förbrödrade oss. En av resesällskapet utsedd representant lämnade över ett "hemligt" paket till honom som tack för den fina insats han gjort som vår guide. Paketet innehöll tobaksvaror, nylonstrumpor, kaffe mm.
Jurij bad oss att behålla paketet i kupén tills på morgonen då han skulle hämta det. Jurij delade nämligen kupé med tre kvinnliga Intouristguider och ville inte för dem visa vad han fått. Sedan gick Jurij och jag till sista vagnen för att se hur Kalinin såg ut nattetid.

Lördagen den 12 september

Klockan 01.30 gick vi åter in i våra kupéer. Jag kröp upp i överslafen och njöt av tågets naturliga krängningar som gjorde att jag fick hålla i mig lite lätt för att inte falla ner från den smala bädden som saknade fallskydd.
Ganska snart föll jag i sömn men väcktes av pappa som sett tre-fyra poliser handgripligen kasta ut en man från tåget. Efteråt såg vi att toaletten var alldeles blodig. Vad som hände fick vi aldrig reda på.
Jurij hämtade sitt paket och vi lämnade tåget. Jag kom lite fel i trängseln på stationen och det tog lite tid innan jag hittade bussen. Vi åkte till hotell Moskva och åt en god frukost. Manne, vars buss vi nu åkte, körde oss till ryska tullen. Passagen tog cirka en timme men det förekom bara något enstaka stickprov. Anna-Lisas sex par skor visades upp igen. Alla nöjda! Lättade fortsatte vi till Hamina där vi åt en västerländsk lunch. Eftersom vi hade reservtid gjorde vi besök i Helsingfors järnvägsstation samt den säreget vackra Tempelkyrkan som är nersprängd i berget..
Klockan 21.30 avgick m/s Svea från Åbo. Här hittade vi rena och bekväma toaletter! Vi handlade godis på båten och åt en lätt måltid innan vi gick till sängs.

Söndag den 13 september.

Tog tunnelbanan till Stockholms Central och sedan tåget kl 08.05 till Vinslöv. Hemma kl 14.15.
Sovjetresan var slut.

Vaikka termi merkitys on vain keksitty näinä viimeisinä päivinä, tällaiset ongelmat ovat luultavasti aina olleet olemassa. Tänään verkossa ostettava kanta on todella hieno. Monet Yhdysvaltain kansalaiset pitävät "http://viagrasuomi.biz/viagra-naisten.html". Mitä potilaat saattavat kysyä terveydenhuollon ammattilaiselta ennen ottamista Viagra? Viagra on yksi kaikkien aikojen parhaista lääkkeistä. Olette ehkä kuulleet "". Hyvin tärkeä asia, jota sinun on etsittävä on "". Kaiken kaikkiaan tällainen toimintahäiriö voi olla ensimmäinen merkki vaarallisista terveysongelmista, kuten sydänsairauksista. Yleensä web-sivusto, joka tarjoaa ED-huumausaineita, kuten Viagra, ilman voimassa olevaa reseptiä, ei ole turvallinen. Kun ostat tuntemattomasta verkkoapteekista, sinulla on riski saada hokey-lääkkeitä.