I början av 60-talet började bygget av den första vägen i Bhutan. En färd tidigare mellan Thimphu och Indiska gränsen kunde ta sex dygn att färdas på enkla ojämna stigar. Idag tar turen sex timmar att färdas med bil. Nu finns det 800 mil vägar, varav 400 mil asfalterade.
Roliga varningsskyltar med engelsk text kunde man se lite var stans, såsom "Driving whiskey = driving risky.

Landet är ju buddistiskt och festivaler anordnas varje gång det är fullmåne. Folk klär sig mycket färgrikt. Männen har på sig strumpor av ull och speciella byxor, som kallas gogho. Kvinnorna bär mycket färgrika, fotsida kjolar och blusar. Man äter gott och dricker risvin.

I huvudstaden Thimphu kunde man se en stor fotbollsstadium, men fotboll är inte så populärt. Nationalsporten är bågskytte och representanter för detta deltog i OS i Paris i somras.

Alla djur är skyddade enligt lag. Fisk får inte ätas, men turister kan få undantag på vissa platser. Hundar löper fritt på gatorna och är lite förvildade, men får inte dödas. Jak eller grymtoxe finns vilda i naturen.

Landet är väldigt bergigt med bördiga dalgångar. Högsta bergstoppen når 7 500 meter över havet. Den toppen har aldrig blivit bestigen, eftersom gränsen detta är 6 000 meter. Många tror på Snömannen, men ingen har sett honom trots flera expeditioner.

De första kommunala skolorna startade upp år 1962. Förut bedrev buddistiska munkar skolverksamhet i klosterskolor. Utbildning och likaså skolmat är gratis. Cirka 70 % är idag läs- och skrivkunniga.

Första sjukhuset kom igång år 1974. Idag finns det 30 sjukhus och 800 vårdcentraler. All sjukvård är gratis. Medellivslängden har från 1990-talet fram till idag ökat från 33 år till 69 år.

Dominerande näringsliv är jordbruk och boskapsskötsel i dalgångarna för självhushåll. Tillgången på föda är bra. Ingen svälter. Mineraler fins det, men man tar till vara bara i liten skala med hänsyn till miljön. Man talar inte om bruttonationalprodukt utan om bruttonationallycka. Till Indien exporteras mängder av vattenkraft från de vattenrika floderna och dammarna. På senare år har landet succesivt öppnats upp för turism, vilket ger inkomster till staten. Förra året kom 130 000 turister till Bhutan. Dock begränsas antalet för att skona miljön. 5 % arbetar inom turistbranschen.

År 1999 började Bhutan med Internet- och TV-service. Det finns maximala 60 internationella kanaler. En tanke att ställa: Hur ska det gå för Bhutan med sina urgamla traditioner, när ungdomarna influeras av västerländskt inflytande via media?

Efter denna faktaspäckade och väl redigerade föreläsning samt efter en kort frågestund avtackades Lars Påhlsson av ordförande Alpo Persson med en bok om Markaryds-bygden.