Påsklilja (Narcissus pseudonarcissus), trumpetnarciss, är en lökväxt i familjen amaryllisväxter.

Påsklijan är en kal, flerårig lökväxt. Från varje lök växer två till tre cirka 1 cm jämnt breda och grågröna blad upp, samt en kantig stjälk med en gul till blekgul, svagt doftande blomma i toppen.
Blomman har en gul till citrongul, tub- eller trumpetliknande bikrona. Stjälkens bas omges av ett pappersliknande svepeblad. Påsklilja har en enda stor gul blomma på en cirka 20–50 centimeter hög stjälk. Bladen är smala och upprätta. Både blad och stjälkar innehåller slem. Blomman är epigyn och fruktämnet syns som en grön knöl på stjälken. Knoppen är täckt av ett hölsterblad som spricker upp när blomman öppnar sig. Hela växten, särskilt löken, är giftig.
FULLTOFTA. Under påsken besöker många konstrundorna som finns runt om i Skåne med olika hantverkare. För vår del inga mänskliga hantverkare, utan det blev storkhängnet i Fulltofta. I ett jättetält av nät häckade cirka 50 storkar, de hade blivit skadade på olika sätt och lämnats in här, de kan inte flyga. Uppe på tältet i frihet fanns det också häckande storkar, det fanns 8 st bon där.


Storktältet.
Riset som finns på bilden läggs in som de ska bygga sina bon med. Den 5:e april hade äggen räknats och då fanns det 55 ägg i bona. Mannen som matade storkarna i hägnet berättade att storkarna var inte arga eller rädda för honom, så han kunde gå runt och räkna äggen. De lägger ägg varannan dag och det kan bli cirka 3-5 ägg i varje bo. Båda föräldrarna ruvar äggen i cirka 32-33 dagar.
Backsippa ( Pulsatilla vulgaris Mill) är en flerårig ört som tillhör familjen ranunkelväxter.

Backsippan karaktäriseras av sina stora, klocklika violetta blommor och fint håriga stjälkar och blad. Blomningstiden är april och maj.Vid torrt väder kan en vindpust blåsa bort några mogna frukter från panaschen. Frukten, (en nöt) kan med vinden föras långt bort, där den faller ned på marken, eller hamnar på en annan växt. I fuktigt väder kan frukter fastna i pälsen på förbiströvande djur, och av dessa föras vida omkring, innan frukterna faller av.
VITTSJÖ. Denna månad fick SPF Vittsjö besök av Jan-Ole Engkvist som höll ett föredrag om lögner, myter och osannolika historier i historien. Det handlade om allt från historieförfalskning och bildmanipulation till AI och ”fake news”. Att ljuga är vanligare än vi vill tro. Rent statistiskt ljuger en normal person mellan en till fyra gånger per dag och handlar det om så kallat vita lögner så blir det sex till åtta gånger dagligen.


Historien visar sig i sådant som kvarlevor av djur och människor, muntlig tradition, det skrivna ordet, fotografier, samt tecknade bilder. Mycket av den äldre historien grundar sig på kvarlevor och muntliga berättelser eftersom det inte fanns några böcker. De första böckerna är inte mer än cirka 500 år gamla. Sen är det så gott som alltid vinnarna som får möjlighet att förmedla historien. Många skrifter som inte behagade statsmakterna förbjöds.
Det finns också gott om historieförfalskning. Ett berömt exempel på en sådan är den så kallade Piltdown-mannen. Det var ett kranium från något som sades vara en förhistorisk människa. Detta kranium skulle alltså härstamma från en varelse som var ett mellanting mellan apa och människa. Fyndet gjordes 1912 i Storbritannien av amatörforskaren Charles Dawson. Det gav honom då stor uppmärksamhet, men på 1940-talet gjordes det dock mer exakta dateringar av fyndet och då visade sig detta kranium vara en förfalskning som bestod av en skalle från en människa, käke från en orangutang och tänder från en schimpans som satts ihop på ett skickligt sätt.
VITTSJÖ. Nu vet man att våren är på gång, två dagar efter varandra så skiner solen ikapp med sig själv. Det är bara att tacka och ta emot och tvätten min är intagen med den ljuvliga doft som är bara så goo.
Nere på träffpunkten är ett gäng samlat för en stunds gemenskap inomhus även om solen skiner. För några veckor sedan så tog jag kontakt med en person som jag vet har knypplat i många år. Frågade om hon var intresserad av att visa några av hennes arbete som hon har gjort genom åren. Jag tänkte att frågan var ju fri, man kan bara få nej men man vet inte om man inte frågar. O naturligtvis så sa hon ja. Fast hon trodde inte att det var något som var intressant för andra, men tji bidde det. Kom tjugo personer som på ett eller annat vis är intresserade av hantverk och tradition. Trevligt när det uppskattas.

Idag visar Britta Gustavsson några av sina vackra knyppling dukar/löpare med olika inslag med tunn eller lan trådar som blir markerade inslag.
Måste bara få säga dom är ju helt magiska och gjorda i tunn tråd som sitter på spolar och man arbetar med dessa i par. Mönstret sitter fast i knyppeldynan. Britta berättade när hon började med denna konst för länge sedan så var det bara hennes lärare som hade mönstret i huvudet och så kan man också lära sig. Fast det måste ju vara en extraordinär väg att knyppla på. En annan kurs hos en annan master så skulle allt knypplas efter mönster, alla sätt är bra fast på lite olika sätt. Frågor som dök upp gav hon svar på. Alla som var intresserade av att titta lite närmre på dessa kom fram och kollade på dem. Titta och njut av gedigna hantverk och utformade med flicka fingrar och allt tar sin tid, inte lönt att fråga hur långt det tar att knyppla, det beror på mönstret och bredden. Man kan inte alltid räkna allt i minuter eller timmar.
Sida 1 av 1549