Stor ormrot

Stor ormrot (Bistorta officinalis) är en växtart i familjen slideväxter och förekommer i stora delar av Eurasien.

Arten är sällsynt förekommande i Syd- och Mellansverige. Den växer på fuktig och näringsrik jord i parker och gamla trädgårdar. Stor ormrot odlas som prydnadsväxt.

Flerårig, beståndsbildande ört med kraftig, vriden jordstam, 30-100 cm. Stjälkarna är upprätta. De flesta bladen är basala, bladskivorna blir 10-30 cm, äggrunda till avlånga, tvärt avhuggna vid basen, rundade i spetsen, bleka eller blågröna på undersidan. Bladskaften är 1,5 gånger så lång som bladskivan och vingad upptill. De övre stjälkbladen är triangulära. Bladslidorna blir upp till 6 cm, trubbiga och bruna. Blommorna sitter i en axlik klase och saknar nästan skaft. Blomställningen är cylindrisk, tät, 2-8 x 1-1,5 cm och saknar groddknoppar nertill. Hyllebladen är vita eller rosa, 4-5 mm långa.

Läs mer …

Man ska aldrig säga aldrig. -Eller?

VITTSJÖ. Det är nästan precis åtta år sedan jag flyttade till Vittsjö. Som ny på orten vill man ju försöka finna nya sociala kontakter.

Det fanns en livaktig hembygdsförening med mycket evenemang att besöka. I Medborgarhuset kunde man som senior få röra på sig. Där var två grupper, som höll på med cirkelträning, och det var blandat program för både herrar och damer. Och så fanns det linedance, som var helt nytt för mig, men man fick möjlighet att pröva ett par gånger innan man bestämde sig, för de andra hade hållit på ett par säsonger och var väldigt duktiga. Det föll mig verkligen i smaken. Jättekul även om det var klurigt med alla turer. Detta var alltså 2019.

Men så kom pandemin! Inga träffar! Sorgligt! Tur att man började sända Gympa med Sofia på TV, så det blev ju lite träning, men man saknade ju den sociala kontakten.

Tiden gick och samhället började gå tillbaka till det normala. Men cirkeltränaren flyttade från orten, och det gick inte att få tag på någon ledare till linedansen. Jag hörde av mina bekanta att de tog sig ner till Hässleholm och gick på gym där. Aldrig i livet! Något sådant skulle jag då aldrig sysselsätta mig med. Hade sett både i Hässleholm och i Ljungby stora skyltfönster och där innanför stod folk och höll på med att gå på ett band eller drog i spakar med armarna fram- och tillbaka. Nähä, då var det mycket bättre att gå promenader i Guds fria natur ute i Ubbaltsskogen! Vi var nämligen några ”tjejer”, som lärt känna varandra på linedansen, och vi vandrade tillsammans längre och kortare turer nästan varje vecka. Ibland tog vi fram cyklarna och gjorde en tur runt Vittsjön eller en tur ut till Svinasjön.

Läs mer …

Välbesökt vägkyrka

FARSTORP. Under de två veckorna efter midsommar var det enligt traditionen vägkyrka i Farstorp.

Trots den intensiva hettan i vecka 26 kom det många besökare till kyrkan, dock ett drygt hundratal färre än föregående år.

Gospel Stompers

De artister som hade störst publik var Gospel Stompers på lördagskvällen med 127 åhörare. Därnäst kom bygdens egen kvintett: Anders Lennartsson med sonen Jonas, Sofia Nilsson, Karl Segemalm och Curt Nilsson, med ett 80-tal i publiken.

Anders Lennartsson med sonen Jonas, Sofia Nilsson, Karl Segemalm och Curt Nilsson

Läs mer …

Slåttergille i Tidemanstorp

VITTSJÖ. Så var det dags för det sedvanliga slåttergillet i Tidemanstorp. Det blev en mycket vacker julidag med strålande sol och precis lagom temperatur för att slå ängen. Det kom en halvtimme för tidigt ett gäng danskar som gick på Skåneleden. De stannade till, när de förstod att det var något på gång här. Tyvärr ingick ju detta inte deras planering, så de ville inte stanna kvar, men de tittade in i de gamla fina byggnaderna och tyckte det var mycket intressant. Det droppade in fler och fler besökande. Många hade egen lie, tjuga och räfsa med sig. Vi satte oss ner i de framsatta möblerna, och det blev en gemytlig samvaro.

Så tog Sivard Strand till orda och hälsade alla välkomna. Han berättade också lite om ängen och hur man sköter en sådan. Mer information fanns på gaveln på huset för den som var intresserad. Sivard hade också plockat ängsblommor av olika slag, som var utplacerade i vasar på borden, så det såg så vackert ut.

Malene Langborg sjöng och spelade I sommarens soliga dagar, och till dessa toner ställde så manskapet upp. Männen/ kvinnorna med liar längst fram, sedan de med räfsor och sist de med tjugor. Man gick sedan framåt skåra för skåra. En del hade slagit med lie tidigare, men det var även några som försökte för första gången. Kul att det också var några yngre människor som deltog och ville lära sig denna konst!

Läs mer …

Blåmes

Blåmes är en fågelart inom ordningen tättingar i familjen mesar.

Blåmesen är en liten mes med ett runt huvud som liksom sitter nedtryckt på kroppen så att den ger ett halslöst intryck. Den är mellan 10,5 och 12 cm lång, har ett vingspann på 18 till 20 cm och väger cirka 11 gram. Den är betydligt mindre än talgoxen.

De ljusblå delarna av fjäderdräkten på huvudet och ovansidan förekommer inte hos någon annan tätting i Mellaneuropa vilket gör den rätt enkel att artbestämma. Dess bröst, buk och undergump är ljusgul. Den har en mörkblå ögonmask och hjässan är blå. Fjädrarna i hjässområdet kan resas till en låg, trubbig tofs. Den har en mörkblå krage som sträcker sig runt hela huvudet. Den mörkt hornbruna näbben är jämfört med de besläktade arternas kort och hög. Regnbågshinnan är brun, fötterna är mörkt blågrå och klorna grå. Den adulta fågeln har vita kinder och vitt ovanför ögonmasken medan juvenilen, på dessa ställen, är färgad i ljusgult.

Läs mer …