Kråka (Corvus cornix) är en fågel i familjen kråkfåglar.

Under förmiddagarna söker kråkan energiskt sin föda och letar igenom alla ställen där det kan finnas lämplig föda. Kråkan är allätare och har en mycket varierad kost. Den äter till exempel döda djurkroppar, sniglar, insekter, frukt, köksväxter, groende eller mogen säd, småfåglar, smärre däggdjur, fisk och fågelägg.
Mitt på dagen vilar den sig, men under eftermiddagen är den åter ute på spaning. Framåt kvällen samlas traktens kråkor och tillbringar natten i någon lund eller skog.
Kråkan är mycket vaksam, särskilt om den är utsatt för förföljelse. Rovfåglar undgår sällan kråkornas uppmärksamhet och de är kända för att mobba rovfåglar genom att förfölja dem under höga skrik. När en kråka av denna anledning eller vid någon fara ger ifrån sig sitt läte samlas alla kråkor som finns inom hörhåll.
URSHULT. En vacker sommardag blev vi bjudna på en utflykt ut i det blå. Vi hamnade först i Urshult i Småland, där åt vi lunchbuffe på Restaurang Ladan, i Rössviks, med fin utsikt över sjön Åsnen. Som namnet uttrycker så är det en mycket fint ombyggd lada. Mycket god mat, kan rekommenderas, lunch serveras varje dag från 11.00.

Rössviks Ladan.

Tidig rullstol

Stor trätunna.
Färden gick sen vidare några kilometer på slingriga vägar. Där hamnade vi på ett porslins museum i Västerbotorp. Arne Svensson heter mannen som samlat ihop ca 4800 porslinsföremål. Det första han köpte var ett vackert Rörstrands fat från hans gamla lärarinna som gått bort, på auktionen efter henne, som minne. Året var 1992.
Knölsvan (Cygnus olor) är en stor andfågel, inom släktet Cygnus.

Knölsvanen är en kraftfull flygare men där knölsvanen normalt inte är flyttfågel flyger de tämligen sällan. Vid start och på låg höjd hörs ett tydligt vinande från vingarna. Knölsvanen kan ta sig fram på vattenytan flera hundra meter i hög hastighet genom att använda vingarna som segel och håller då vingarna som i sin aggressiva ställning.
Knölsvanen bygger ett stort bo av vass som placeras på vassbäddar, på bankar i grunda sjöar eller direkt på land och främst då på öar. De häckar även längre ut i skärgården på kala skär och holmar.
Samma par häckar på samma plats år efter år och båda föräldrarna hjälps åt att ta hand om äggen och senare ungarna.
HÖÖR. VM-minnet från söndagen den 15 juni 1958 har etsat sig fast för livet hos mig. Sveriges fotbollsmatch, för 68 år sedan, mot Wales på Råsunda i Solna, är nämligen alldeles speciell enligt mitt sätt att se.

Det svenska herrlandslag i fotboll som tog silver vid VM 1958: på knä fr.v. Kurt Hamrin, Reino Börjesson, Orvar Bergmark, Kalle Svensson, Sven Axbom och Sigge Parling. Överst fr.v. Lennart "Nacka" Skoglund, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Bengt "Julle" Gustavsson och Nisse Liedholm.
Hemma på gården i byn Sparrarp en bit norr om Farstorp hade vi tre barn – Bertil, Gunnel och Lennart – länge tjatat om att vi ville åka till Skånes Djurpark. Våra föräldrar – Olof och Elsa – hade dröjt med besked, men nu var det äntligen dags. Far och vi barn skulle ge oss iväg mot Frostavallen, som man populärt sade på den tiden.
Betorna hemma på gården var färdiggallrade efter idogt jobb. Försommarvädret såg perfekt ut denna söndag. Mor vinkade av oss när vi andra i familjen cyklade mot järnvägsstationen i Hästveda, sex km bort. Äventyret hade börjat.
Vi parkerade våra cyklar vid farmors hus i Hästveda och promenerade sedan till järnvägsstationen i närheten. Livet lekte.
Brand i pannrum i Kristinehamn eldhärjades.
Värmlands Folkblad
Brandmännen som brinner för strejken.
Aftonbladet
Jag dricker inte sprit och är försiktig med alkohol, säger Håkan
Expressen
Björn Eriksson reser alltid lätt packad.
Res
Ett 30-tal föräldrar hade samlats för att få information och droger.
Östran
Idrott- ett drogalternativ.
Göteborgs-Posten
Kyrkans ungdom: Tufft att våga droga!
Östgöten
Böter för påtänd parkbänk.
Lerums Tidning
Sida 1 av 1585