Nu när jag fortsätter min lilla promenad så visst tusan hittar jag lite kantareller, verkligen fina och rätt så stora. De får följa med hem, blir ju rensade och stekta till några smörgåsar till kvällsmat, mums. Nu går vi hemåt traskar längs på vägen, mannen som är några steg före mig stannar och visar vad det finns där nere som jobbar sig upp genom asfalten.

Vilken kraft de har, det visas ju här helt enastående och magiskt vad naturen själv kan. Kan ju rentav kallas energi i stora mått.