Många av de uppgifter som finns om Nikolaus liv går inte att helt värdera historiskt, utan intar en något legendarisk karaktär, fastän hans existens anses styrkt.

Det berättas att Nikolaus som spädbarn avstod från att dia sin mor på onsdagar och fredagar samt att han föddes med en helgonlik personlighet som präglades av en vilja till avskildhet och tystnad.

Efter att han blivit prästvigd av sin släkting for han till Jerusalem för att där bli eremit, men återvände så småningom till sin hemstad där han blev ärkebiskop. Detta var strax före de svåra förföljelserna under början av 300-talet mot kristna, detta under kejsarna Diocletianus och Maximianus. Nikolaus själv lär ha fått erfara de svåra tiderna genom att en tid sitta i fängelse.

Framför allt blev Nikolaus känd för sin givmildhet och för att inte framhålla sig själv som givaren. När hans föräldrar dog skänkte han bort hela sitt arv till de fattiga. Det berättas att han räddade tre döttrar till en skuldsatt man från att prostitueras genom att tre nätter i rad kasta in en väska med guld till dem. Den berättelsen ligger till grund för dagens Sinterklaas, Santa Claus och jultomten. Nikolaus är också omtalad för att ha utfört mirakler under sin livstid. Mest omtalat är att han med sina böner sades hjälpa skepp i nöd. Det sades också att han under sin levnad kunde befinna sig på flera ställen samtidigt.

Efter sin död begravdes han först i Myra, men hans reliker fördes vid saracenernas maktövertagande till Bari i Italien. Troende menar att en helig olja kommer från dessa reliker, denna kallas Manna di San Nicola och sägs ha undergörande krafter. Hans kult var till en början koncentrerad till Grekland, men spreds senare till övriga Europa. Han är idag bland annat Greklands, Serbiens, Makedoniens och Rysslands skyddshelgon.

Idag vördas Saint Nicholas som helgon i Katolska kyrkan, Östortodoxa kyrkan och den Orientalisk-ortodoxa kyrkan.

Källa: Wikipedia