KENYA. Maasaierna är till viss del ett nomadfolk som huvudsakligen bor i gränsområdet mellan södra Kenya och norra Tanzania. De bor oftast kvar på samma ställe, men flyttar sin boskap efter tillgången på bete. Boskapsskötsel är stommen i deras ekonomi och kultur. Det är framförallt de unga männen som har till uppgift att ta hand om boskapen och leda dem till bra betesmarker. Däremot jagar man och äter inte vilda djur. Under min resa i Kenya hade jag tillfälle att besöka detta annorlunda folk.

Först möttes vi av en glad välkomstdans.

Sen visades vi runt av en man som berättade om deras kultur och levnadssätt.

Enligt vissa beräkningar bor det sammanlagt närmare en miljon maasaier i denna del av Afrika. De har funnits där ända sedan 1400-talet och de flesta talar maa som modersmål, men lär sig även swahili och engelska i skolan. I Kenya är den 8-åriga grundskolan formellt obligatorisk och avgiftsfri för att öka läs- och skrivkunnigheten bland befolkningen. Många av maasaiernas skolor kombinerar också vanlig skolgång med traditionella värderingar och jordbrukskompetens. De är så kallade monoteister med en egen gud som heter Engai eller Enkai, men idag är många maasaier kristna eller muslimer.

Här bjöds vi in i en av deras hyddor för att få se hur de bor.

Deras traditionella hus byggs av kvinnorna i byn. Dessa hyddor är byggda av en stomme av grenar som sedan täcks av en blandning av lera, vatten och kospillning och som därefter får torka till en hård yta. Taket är av halm. De är byggda i en cirkel som kallas ”boma” och omges av ett högt staket av törnen för att hålla vilda djur ute. Hyddorna har lågt i tak och är mycket små och mycket mörka inuti. Oftast har de en eldstad för matlagning och små hål för att röken ska komma ut.

 I hyddan finns endast två hårda britsar, en på var sida. På den ena sover pappan i familjen med sönerna och på den andra sover mamman med döttrarna.

De visade oss också hur man gör upp eld på gammalt vis, alltså utan tändstickor. På morgonen gör man upp en gemensam eld som sedan delas ut i mindre portioner till de olika hyddorna. De använder både ved och torkad kospillning när de eldar vilket ger en rök som tar bort flugor och mygg. Mycket praktiskt!

Deras traditionella kläder finns det flera varianter av, men oftast är det ett rektangulärt bomullstyg i en klarröd färg som bärs i form av en sarong eller klänning.

Vidare består deras huvudsakliga föda av mjölk, kött och blod från djuren och de flesta maasaier har en mycket bra hälsa med lågt BMI, lågt blodtryck och fina blodvärden. Däremot har de en begränsad tillgång till sjukvård, vilket kan förkorta deras livslängd. De använder sig av en hel del naturmedicin istället för traditionella läkemedel, men blir de allvarligt sjuka finns möjligheter att få vanlig medicinsk vård på sjukhus också.

Deras medicinman förevisade och berättade om olika naturpreparat som man använde för att bland annat behandla artros, magproblem och impotens.

Männen hos Maasaierna utför ofta en dans som kallas Adumu ”hoppdansen”, detta främst för att visa styrka, uthållighet och manlighet. Det sker speciellt under ceremonier som ska symbolisera övergången från pojke till vuxen man. Vi fick även veta att de unga män som hoppar högst är mest attraktiva hos de unga kvinnorna. Det är också kvinnorna som väljer vilken man de vill ha till make.